Vi

Simon

"Oliver fokusera, vi måste kunna det här tills på fredag"

Säger jag och kastar ett hopknycklat papper på Oliver som ligger i min säng med blicken fäst på sin mobil.

"Vi har pluggar i två timmar redan, kan vi inte ta en paus?"

"Rättelse, JAG har pluggat i två timmar, du har slappat i två timmar"

Säger jag och han blänger på mig tills jag slutligen ger upp och håller med honom om att en paus skulle nog behövas.

Jag knuffar på Oliver så att han makar sig upp i sittande ställning så att jag kan få plats bredvid honom. Jag lutar mig mot honom och sneglar på hans mobil. Jag ser att han är inne på instagram och gillar någon bild som Simon lagt upp. Han öppnar snabbt snapchat och poserar för kameran. Jag vänder bort huvudet för att inte komma med men han klagar snabbt och jag finner mig i att räcka ut tungan mot kameran medan Oliver blinkar med ena ögat. Han skickar iväg bilden till Simon med texten 'blir tvingad att plugga, hjälp mig' och jag boxar honom lekfullt på axeln när jag läser texten.

Han får snabbt ett svar från Simon med en bild på en buss och texten 'stackare, hjälpen är påväg'.

Jag kollar på Oliver och ler. Jag är glad att han har hittat Simon som delar samma musik intresse som honom och jag är glad att Simon accepterar att är man vän med Oliver så får man mig på köpet. När Olivers telefon ringer så svarar han snabbt.

"Tja. Hos Juli. Ja självklart, men kom hit då. Nej de tror jag inte. Fan heller. Okej hejdå!"

Så lyder samtalet och jag tolkar det som att Simon är påväg hit. När det ringer på dörren en kvart senare konstaterar jag att jag hade rätt.

Jag öppnar dörren och välkomnar Simon med en kram. Han ger mig en varm kram och vänder sig sedan till Oliver. De kramar om varandra snabbt och dunkar varandra i ryggen.

Det har gått två månader sedan festen då vi träffade Simon och sedan dess har vi umgåtts mycket. Vi har försökt att para ihop honom med Elvira men det har inte fungerat alls. Ingen av dem verkar intresserade och Elvira tycker att Simon är för nördig för hennes smak. Alltså har vi slutat att försöka få ihop dem.

Killarna slår sig ner i soffan medan jag går till köket för att hämta något att dricka. När jag står i köket och häller upp Cola i tre glas studerar jag killarna. Oliver har som vanligt på sig en band tröja och Simon har en matchande hoodie på sig. Mina nördar tänker jag och flinar.

Oliver viftar entusiastiskt med armarna medan han förklarar något för Simon som tittar intresserat på Oliver med ett svagt leende på läpparna. Oliver fortsätter att vifta med armarna och när Simon säger något till honom med ett retfullt uttryck kastar han en kudde på honom. Simon skrattar och lyfter snabbt handen för att fixa frisyren. Jag ler för mig själv. Jag har under dessa månaderna misstänkt att Simon kan vara lagd åt båda hållen så att säga och Simons beteende fortsätter att övertala mig för varje dag som går.

Simons nästa reaktion övertalar mig ännu lite mer. När Oliver lutar sig över Simon för att få tag på kudden som han kastade och placerar sin hand på Simons ben för att stödja sig så blir Simons kinder genast en nyans rödare. När Oliver sedan lutar sig närmare för att få en närmare syn på Simons tröja så ser han ut att vara påväg att svimma.

Jag stannar upp tvärt. Innebär det här att Simon är intresserad av Oliver? När hände det? Fast å andra sidan om jag tänker efter så är det logiskt, Simon har alltid lyst upp när Oliver kommer in i rummet. Alla blickar från Simon, som om Oliver är den enda som befann sig i rummet och hans tafatta beteende så fort Oliver är i närheten. Den senaste månaden har han tappat tre tallrikar och snubblat oändligt många gånger när Oliver var i närheten.

Att jag inte har sett det här innan. Men den stora frågan är nu, känner Oliver likadant? Jag har känt honom i 10 år och han har aldrig visat tendenser av att vara gay. Hade han varit det så hade han berättat. Jag känner plötsligt medlidande för Simon och bestämmer mig för att prata med Oliver så snart som möjligt.

Jag går slutligen in i rummet med våra glas och Oliver suckar tungt.

"Äntligen, jag som trodde att du hade flytt"

Säger han och jag himlar med ögonen när jag ger honom sitt glas. Han ler varmt mot mig och blinkar med ena ögat. Jag sneglar hastigt på Simon och kan inte undgå hans sårade blick. Hur kan Oliver vara så blind?

Istället för att sätta mig bredvid Oliver som jag annars hade gjort så går jag förbi killarna där de sitter på soffan och sätter mig i fåtöljen. Oliver ger mig en förvirrad blick men jag bara ler åt honom och han släpper det snabbt.

Efter att ha suttit och diskuterat musik, filmer och karaktärer från serier ett tag ursäktar Oliver sig själv och går iväg mot toaletten. Simons blick följer Oliver när han går iväg och jag kan inte hålla mig längre.

"Du Simon, kan jag fråga dig en sak?"

"Absolut"

Svarar han och vänder sakta blicken mot mig.

"Är du intresserad av Oliver?"

Säger jag och ser paniken och förvirringen i hans ögon.