Vi

Kyss mig

Bara sekunder efteråt hör jag steg i trappan och när dörren öppnas möter jag Olivers skräckslagna ögon.

"Shit! Försöker du ta livet av mig?"

Säger han och jag kan inte låta bli att skratta lågt. Sen är det som att båda inser vilken sorts situation vi faktiskt befinner oss i.

Oliver stänger sakta dörren innan stirrar på mig.

"Va fan gör du här? Du kan inte vara här, vi kan inte umgås längre! Fan, va håller du på med?!"

Han svamlar nervöst och frustrerat medan han börjar dra händerna genom håret med ryckiga rörelser.

Jag vet inte vad jag ska säga utan fortsätter att iaktta honom i tystnad.

Han slår frustrerat ut med armarna som en signal att jag ska prata men när jag fortfarande inte säger någonting så fortsätter han frustrerat.

"Jag kan inte vara i ditt liv längre. Jag kommer förstöra det, jag kommer att förstöra dig. Du måste glömma mig, glöm att jag finns..."

Längre kommer han inte innan jag avbryter honom.

"Jag älskar dig"

Säger jag tyst. Han stannar tvärt i både ord och rörelser. Han stirrar på mig och hans blåa ögon är vackrare än någonsin.

"Va?"

Säger han svagt.

"Jag älskar dig"

Säger jag lite högre och tydligare och kollar intensivt in i hans ögon. Hans ögon glittrar till och hans ansikte spricker upp i ett leende. Han ser genuint lycklig ut och jag kan inte låta bli att besvara hans leende.

Men Oliver kommer snabbt på sig själv och hans leende dör. Han tittar snabbt ner i mattan och när han tittar upp igen ser jag smärtan i hans ögon.

"Du kan inte älska mig, du får inte älska mig"

Säger han tyst med sprucken röst och jag tar ett djupt andetag innan jag reser mig upp.

Jag går sakta emot honom och han ber mig tyst att stanna men hans ögon säger något helt annat. Jag kommer närmare och närmare för varje steg och när jag står så nära att jag känner hans varma andetag mot mitt ansikte så stannar jag.

"Jag kan inte älska dig och jag får inte älska dig. Men det gör jag. Jag älskar dig Oliver"

Viskar jag och hans ögon flackar mellan mina ögon och mina läppar. När jag sakta ställer mig på tå och lutar mig närmare slår mitt flera hundra slag i sekunden men precis innan våra läppar snuddar vid varandra så backar han undan.

"Jag kan inte. Då kommer jag aldrig att kunna låta dig gå"

Säger han tyst. Vi står fortfarande nära varandra med lite mindre än en armlängds avstånd. Jag ser hur han sänker blicken och jag undrar vad han tittar på. Han för försiktigt handen upp mot min hals och tar tag i kedjan som jag har runt halsen. Han drar sakta upp stenen som hänger i kedjan som jag hade gömd under tröjan. Det är halsbandet jag hittade i garaget och jag ser att han känner igen det.

Hans kalla fingrar snuddar vid min varma hud och jag håller andan. Han lägger märke till detta och drar snabbt åt sig handen innan han flyttar sig ut vägen som en gest att jag ska gå. Men jag står still och han suckar frustrerat.

Innan jag hinner reagera så tar han tag om mina höfter och tvingar mig att backa. Vi backar snabbt fram till dörren och när jag känner hur min rygg trycks upp mot dörren så tar det stopp. Han lutar sin panna mot min panna och andas hastigt.

"Kyss mig" hinner jag tänka innan han plötsligt öppnar dörren och ger mig en liten knuff så att jag hamnar på andra sidan dörren.

"Jag älskar dig"

Viskar han innan han stänger dörren och jag hör låset vridas om.