Vi

Otur

Oliver:
Ingenting spelar någon roll.

Det var min inställning just nu. Jag gjorde allt för att försöka stänga av mina känslor och bara ta mig igenom dagarna på rutin.

Jag har inte sett henne sen hon stormade ut ur mitt rum. Jag borde väl vara glad över detta, det är bäst så. Men jag är inte glad. Inte det minsta. Det sista uns av glädje jag kände försvann i samma ögonblick som hon slängde igen dörren.

Efter mitt andra besök hos tingsrätten blev jag skyldig till stöld. Det innebar en prick i registret, svårigheter att få jobb och en hel del samhällstjänst. Men jag brydde mig inte. Jag har gjort fel, nu är det dags att ta straffet.

Men min otur slutade förstås inte där. Endast en vecka efter tingsrätt besöket kontaktades jag av polisen igen. Mannen i affären hade dött av skadorna och jag var nu misstänkt till mord.

Detta innebar ännu ett besök hos tingsätten.

Juli:

Jag har inte lämnat huset på fyra dagar. Vid närmare eftertanke, jag har inte lämnat mitt rum på fyra dagar.

Fönstret som vätter ut mot gatan och mot Olivers hus är nu övertäckt av en rullgardin. Alla foton på väggarna är nedrivna och i papperskorgen ligger en av Olivers tröjor. Det enda som finns kvar är halsbandet som jag bär runt halsen.

Jag kan helt enkelt inte göra mig av med det. Bara för att han inte älskar mig betyder det inte att jag inte älskar honom. För det gör jag. Så otroligt mycket.

. . . .
Denna storyn börjar dra sig mot slutet, jag kan inte riktigt säga hur många kapitel som är kvar men det börjar trappas ner nu!

Jag har nu lagt ut de tre första kapitlen av "Det du inte vet" och jag hoppas att ni kanske iallafall vill ge den en titt :)

Ha en fortsatt bra kväll! :)
Xx, Nad!