Vi

Kärlek?

Det har gått två dagar sen Oliver var här och pratade. Han har inte försvunnit igen men det här är nästan värre. Han sitter i huset 50 meter bort men varje gång jag försöker få tag på honom så svarar han inte och om jag går över så vägrar han öppna dörren. Han har verkligen bestämt sig för att försvinna ur mitt liv på riktigt.

Jag är fortfarande förvirrad och chockad över allt han sa. Hur kunde det bli så fel? Älskar han mig verkligen? Kommer han att åka fast?

Frågorna är många. Jag behöver någon att prata med och eftersom Oliver inte är tillgänglig så bestämmer jag mig för att ringa Simon. Vi bestämmer att vi ska träffas hemma hos honom en timme senare.

När jag knackar på Simons dörr och han öppnar så spricker vi båda upp i stora leenden. Vi har inte sett varandra sen dagen då Oliver försvann. Han ger mig en varm kram innan han släpper in mig.

Vi sätter oss ner i vardagsrummet och Simon lutar sig framåt för att jag ska börja prata. Jag vet inte hur jag ska börja men jag vet att jag inte kan berätta hela Olivers historia. Men det var inte det jag kom hit för att prata om heller.

"Igår kom Oliver över och vi pratade. Han...han sa att...att han älskar mig, som mer än en vän"

Säger jag och jag ser hur Simon ler stort.

"Sen sa han att han inte kan vara en del av mitt liv längre"

Fortsätter jag och Simons leende försvinner.

"Varför inte?"

Frågar han och jag tvekar innan jag svarar.

"Han har rört till det ordentligt. Jag kan inte berätta vad han berättade för mig men det är en röra. Han vill inte förstöra mitt liv"

Säger jag och Simon ser förvirrad ut men nickar.

"Du är inte här för att ta reda på om han verkligen älskar dig, du är här för att ta reda på om du älskar honom, eller hur?"

Säger Simon plötsligt och jag tittar chockat på honom medan jag tänker på hans ord. Han har nog rätt. Jag nickar försiktigt och suckar.

"Jag kan inte säga om du älskar honom eller inte. Jag kan säga att sättet du tittar på honom är samma som sättet han tittar på dig, jag kan säga att jag aldrig har sett er som bara vänner och det har troligtvis ingen gjort, jag kan säga att jag aldrig har haft en konversation med dig där du inte har pratat om Oliver. Men jag kan inte säga om du älskar honom eller inte. Det är något du måste fråga dig själv om"

Säger han och jag sitter tyst och tänker på hans ord.

"Varför är du så smart?"

Säger jag och ler och han skrattar lågt.