Vi

Fest

Helt utmattad efter en hel vecka på gymnasiet slänger jag mig i soffan så fort jag kommer hem på fredags eftermiddagen. Men där får jag inte ligga i lugn och ro länge utan snart glider Oliver ner bredvid mig och soffan blir snabbt väldigt trång för oss båda.

"Det här funkade när vi var 7 Oliver och knappt då"

Säger jag och puttar ner honom på golvet. Han dunsar ner på golvet men hinner snabbt återhämta sig och han kastar sig över mig och försöker kittla mig tills jag vrider mig så mycket att vi båda hamnar på golvet. Där ligger vi sedan och skrattar såpass högt att min mamma slutligen kommer in i rummet för att se vad det är frågan om. När hon får syn på oss skakar hon bara på huvudet och återgår till det hon höll på med.

När vi har lugnat ner oss någorlunda så plingar Olivers mobil till och han tar snabbt upp den ur fickan.

"Det är Elvira"

Säger han och jag nickar. När han har läst igenom smset så räcker han över mobilen till mig så att jag också får läsa det.

'Lucas från ekonomi klassen har fest ikväll och större delen av skolan ska tydligen gå, dags att lära känna lite folk?! ;)'

Står det i smset. Jag rynkar pannan när jag läser igenom det och när jag tittar upp och möter Olivers blick skakar jag tveksamt på huvudet.

"Fest första veckan? Jag vet inte, jag tror inte att det är en sån bra idé"

Säger jag och jag ser hur Oliver kollar besviket på mig.

"Kom igen! Vi går i gymnasiet nu, det är första veckan vilket innebär att vi ändå inte har något plugg än och du behöver ha lite kul utanför huset"

Säger Oliver i ett försök att övertala mig och jag himlar med ögonen mot honom medan han sticker ut sin undre läpp och tittar på mig bedjande.

"Okej okej! Men vi är inte där länge och om det spårar ut så drar vi på en gång okej?"

Säger jag och Oliver nickar glatt innan han drar med mig upp på mitt rum och säger till mig att hitta någonting att ta på mig.

Eftersom att det fortfarande är sommar så drar jag bara på mig ett par svarta skinny jeans och ett svart löst linne som slutar strax ovanför naveln. Jag tar på lite mascara och släpper ner mitt hår så att det faller ner över axlarna. Det får duga tänker jag. Jag vänder mig om och Oliver ger mig tummen upp.

Jag tar min mobil och nycklar och drar på mig en jeans jacka innan vi går över till Olivers hus som ligger tvärs över gatan. Han gör sig snabbt i ordning och kommer ut i ett par slitna jeans och ett Rolling Stones linne. Linnet var ett bra val tänker jag när jag ser honom. Jag älskar hur han låter sitt hår vara naturligt och rufsar bara igenom det med handen. Han tar sin jacka och vi börjar dra oss mot bussen.

Vi har bestämt att vi ska möta upp Elvira på hennes busshållplats eftersom Lucas tydligen bor i hennes område. Vi har aldrig varit hemma hos Elvira så vi båda stirrar stint på skärmen som visar "nästa och därefter" i bussen. När busshållplatsen kommer upp så trycker Oliver på stopp och vi reser oss upp. Bussen kör väldigt vingligt så Oliver tar min hand för att jag inte ska ramla omkull.

När vi går ur bussen hand i hand ser jag hur några tjejer tittar besviket på våra sammanflätande händer. Jag skrattar till för mig själv och tittar upp på Oliver som inte har märkt något som vanligt. Han har alltid varit attraktiv men har aldrig insett det själv vilket gör honom ännu mer attraktiv.

När vi får syn på Elvira så släpper han min hand och vi går fram till henne och ger henne varsin kram.

"Vad snygga ni är! Ni får ju mig att se ut som en jäkla potatis i jämförelse"

Utbrister hon och vi brister ut i skratt. Jag förstår inte var hennes kommentar kommer ifrån för hon är lika söt som hon brukar vara i en svart kjol med hög midja och en svart croptop. Hennes hår är lika vilt och lockigt som det brukar vara och hon har en aning mer smink på sig som får hennes blåa ögon att glittra.

"Äh kom igen du är ju skit snygg"

Säger jag och flinar.

"Jag tror jag missade kläd koden"

Säger Oliver och sneglar på våra svarta outfits och vi skrattar och håller med. Elvira tar oss sedan under varsin arm och leder oss framåt längs gatan. Vi skrattar och pratar på vägen dit och ju närmre vi kommer desto mer hör man vart vi är på väg.