Vi

Dåliga nyheter

Jag skyndar mig hem från skolan. Bussen har aldrig kört så långsamt som den gör nu. Jag sitter nervöst och vaggar foten upp och ner och försöker att få bussen att köra snabbare genom tankekraft. Det fungerar så klart inte utan bussen fortsätter att släpa sig fram hållplats efter hållplats.

Oliver har vart på tingsrätten för andra gången idag. Efter många diskussioner så gick jag till slut med på att gå till skolan istället för att följa med honom. Han ville inte att jag skulle slänga bort skolan bara för hans skull.

När bussen äntligen stannar på min hållplats är jag snabbt ute ur bussen nästan innan alla fyra hjul har stannat till. Jag joggar snabbt mot mitt hus samtidigt som jag försöker hålla mig på fötterna trots halkan.

Väl framme vid mitt hus slänger jag snabbt in väskan genom dörren och ropar snabbt ett hej men innan jag hinner få ett svar så är dörren stängd på nytt och jag är inom några sekunder framme vid Olivers hus.

Snabbt vinkar jag till hans föräldrar innan jag stormar ner för trappan till Olivers rum.

När jag närmar mig dörren hör jag hög musik komma från rummet. Jag sänker farten och passar på att hämta andan medan jag lyssnar på musiken. Det är är inte bra hinner jag tänka. Den här spellistan innebär trubbel.

Jag knackar försiktigt på dörren men när jag inte får något svar så öppnar jag dörren sakta. Oliver har inte märkt att jag har kommit in utan står i armhävnings position över golvet. Han tränar alltid när han är förbannad eller orolig.

Jag står stelt och iakttar honom där han gör armhävning efter armhävning. Hans rygg muskler syns tydligt och hade situationen vart annorlunda hade jag behövt hacklapp för att inte dregla. Han är fruktansvärt attraktiv, speciellt i detta ögonblick.

Jag rycks ur mina tankar när han reser sig upp med ett djupt andetag. När han får syn på mig torkar han snabbt svetten ur pannan och går bort för att stänga av den höga musiken som fyller rummet. Han står kvar med ryggen mot mig när musiken tystnar.

Jag tar ett djupt andetag.

"Hur gick det?"

Frågar jag försiktigt.

Som svar skakar han bara lätt på huvudet och mitt hjärta sjunker i bröstet.