En helt ny värld

1.

Musiken dunkade i öronen. Jag kände inuti fickan för att dubbelkolla så att 500-lappen fortfarande var kvar. Jag kände den mellan fingrarna och andades ut. Mobilen plingade till. Ett sms från mamma.
"Var hemma senast kl.18! Puss"
Jag kollade på klockan, den visade 14:17. Jag hade gott om tid alltså. Idag var det den 27 september. Några dagar efter min födelsedag, då jag hade fått femhundringen. Ibland går tiden för fort, jag slösar bort mina dagar och snart kommer det helt plötsligt inte vara många kvar. Jag tänker så ofta. Det är dumt egentligen, jag har precis fyllt 14 och har hela livet framför mig. Ändå känns det som det snart är slut. Jag har alltid mycket ångest för att bara få ett vanligt, tråkigt liv.
Jag tog ett djupt andetag och stötte bort tankarna.
Jag höjde musiken och drömde mig bort. Snart avbröts jag av högtalarna i bussen. Jag skulle av nu.
Jag klev av bussen och kylan bet genast tag i kinderna. Jag stängde jackan ordentligt och rotade efter någon mössa i väskan. Brukar det vara så här kallt i september? Jag andades in den friska luften och började gå mot köpcentret. Det var därför jag var här, för att hitta något att spendera femhundringen på. Jag kollade ytterligare en gång i fickan och kände lappen mellan fingrarna, andades ut och ökade takten. Det var en liten bit att gå från busstationen till köpcentret och jag ville komma in i värmen. Vinden blåste och trängde igenom mina tunna jeans och jacka. Jag huttrade till, ökade takten ytterligare och snart var jag framme.
De automatiska dörrarna till köpcentret öppnades och jag andades in den varma luften. Jag öppnade jackan och drog ut hörlurarna. Jag kollade ut över alla affärer och undrade vad jag ville ha egentligen. Jag kunde förstås gå till H&M som låg några meter bort, eller kanske Kicks, bredvid H&M. Men just nu lockade ingen utav dem affärerna. Istället styrde jag stegen mot en liten affär fylld med skrivböcker, gammaldags pennor, pergamentrullar och allt möjligt sådant där. Ungefär som akademibokhandeln, fast från snövits värld eller något. När jag öppnade dörren plingade det till. I taket hängde en liten, bronsfärgad bjällra. Den såg gammal ut. Jag tog ett steg in och kollade runt i den lilla butiken. Inga personer syntes till men en gammal tant kom ut genom en dörr bakom kassan och log mot mig, hon såg väldigt förvånad ut och tittade undrande, men glatt på mig.
Affären var överfull av skrivböcker, pennor (inte bara vanliga pennor, även gåspennor), kuvert och allt möjligt. Det var väldigt mysigt här inne. Väggarna hade en varm, brun färg och var fulla med hyllor fyllda med böcker och prydnader. Mattan var täckt av en matta i samma färg som väggarna. Luften här inne var ganska tjock, motsatsen till luften utomhus. Jag trivdes här inne på något sätt. Hela rummet fick liksom en varm, mysig nyans av väggarna och varorna som fyllde affären var vackra, som ur en film. En dammvippa hängde vid en av hyllorna, sådana påminde mig om min farmor. Jag brukade springa runt och damma hennes porslinssamling och lekte att jag var askungen. På en hylla stod några dagböcker prydligt uppställda. De var väldigt fina. Jag hade aldrig tänkt på att skriva dagbok, men nu verkade det som en kul ide. Kanske skulle jag köpa en, men de såg dyra ut. Jag kollade för tredje gången om femhundringen var på sin plats i jackfickan. Jag tog ut en dagbok och kollade på den. Den var av brunt läder och hade ett fint, silvrigt lås. En nyckel satt i låset. Ett vackert mönster var inristat på både låset och nyckeln. Jag lät fingrarna glida över mönstret, det såg ut att vara inristat för hand. Jag fastnade direkt för den lilla, vackra boken. Dagboken jag höll i handen såg inte ut som de andra på hyllan. Jag hade inte märkt det förut men nu såg jag det. Den som vilade i min hand såg mer äkta ut på något sätt, den kunde ha varit hämtad direkt ut en sagovärld medan de andra dagböckerna var hämtade direkt från en fabrik. Jag log lite för mig själv när jag tänkte på hur fin den var och tvekade inte, den här skulle jag köpa. Min blick var fäst på boken medan jag långsamt gick mot kassan. Jag hade alltid gillat att skriva, men aldrig riktigt gjort det. Jag hade flera ideer på historier jag ville skriva, men det blev aldrig av. Jag hade inte orket att skriva ner mina tankar, jag nöjde mig med att sitta i timmar och dagdrömma om mina historier. Alla mina lärare har alltid sagt att jag är en dagdrömmare. Jag kan sitta i timmar och låta minuterna gå medan jag är i en annan värld, en fantasivärld. Där kunde jag vara vem jag ville, vara vart jag ville. Jag kunde bestämma min framtid, min bakgrund, mitt öde. Jag kunde låta världen fortsätta som vanligt här hemma medan jag var i ett främmande land som ingen annan visste om. Kanske var de med i landet, men bara jag visste det. Kanske var det för flera hundra år sedan, kanske är jag i en framtid som ingen ännu har varit i.