En helt ny värld

6.

När jag vaknade nästa morgon och såg dagboken ligga på nattduksbordet tänkte jag på önskningen jag gjorde igår.
"Jag önskar att jag visste om magi fanns"
Önskningen hade inte uppfyllts än. Jag undrade hur den skulle uppfyllas. Skulle nån magisk liten älva komma och visa mig att magi fanns? Eller skulle jag få något brev? Idag var det onsdag, vanlig skoldag alltså. Vi började 9 idag, klockan var nu 6 på morgonen. Jag vaknade alltid 6, oavsett när vi började. Det tog 20 min att åka med buss till skolan, så jag skulle gå om ca 2,5 timmar.
Jag drog på mig ett par svarta, tajta jeans och en stickad, lite stor tröja. Jag borstade igenom håret noga och bestämde mig för att platta det idag. Mitt naturliga hår var lite utav ett kaos. Några slingor var spikraka medan andra kunde vara korkskruvslockar. Det var brun-blont, ljusare nere och mörkare uppe. Jag plattade håret noga, stängde av plattången och tog fram min sminkspegel. Jag studerade mig själv i spegeln. Ett par stora, gröna ögon stirrade tillbaka på mig. Fräknarna täckte näsan och fortsatte mot kinderna. Läpparna var väldigt formade, men ganska tunna. Jag log mot spegelbilden och blottade tänderna. Jag var ganska nöjd med mina tänder, alla hade alltid sagt att de var fina. Mitt självförtroende var hyfsat bra, det var inte dåligt, men inte heller jättebra direkt. Jag tyckte inte att jag var ful, men inte särskilt snygg heller. Jag ställde tillbaka spegeln på bordet och tog fram eyeliner, mascara, ögonbrynspenna och lite färgat läppbalsam, sminkade mig snabbt och log en sista gång åt spegelbilden. Jag brukar oftast inte bry mig så mycket om hur jag ser ut i skolan. Jag vill inte se översminkad ut, men jag vill ändå ta på lite smink för att se lite piggare ut och framhäva mina stora ögon. Håret hamnade oftast i en tofs, förutom idag då. Alla brukar säga att jag borde ha utsläppt oftare, men om jag borstar mitt hår så det ser hyfsat okej ut så ser jag ut som ett troll i håret när jag väl kommer till skolan.
Jag skuttade ner för trappan och funderade på vad jag skulle äta till frukost. Min vanliga frukost bestod av en skål yoghurt med flingor och en ostmacka till. Idag ville jag ha något annorlunda. Jag tog fram en skål, fyllde den med yoghurt, rotade fram några frysta blåbär och hallon i frysen och värmde dem i mikron. Jag hällde i de varma bären i yoghurten tillsammans med lite havregryn. Sedan skar jag upp ett äpple i klyftor, la upp dem på en tallrik och hällde kanel över. Till dricka blandade jag apelsinjuicen med lite mangojuice, som egentligen var till helgen. Jag blev ganska nöjd med frukosten faktiskt. Medan jag åt gjorde jag en läxa som var till idag, jag hade helt glömt bort den innan.
När skålen med yoghurt var tom sköljde jag av den och ställde den i diskhon.
Medan jag åt mitt äpple sneglade jag mot diskhon, den gjorde konstiga ljud. När jag såg vad som hände borta vid diskhon fick jag en chock, så stor att jag flämtade till högt. Sen log jag. Min önskan hade uppfyllts. Jag kände ett pirr inom mig, en glad och bubblande känsla. Tallriken som jag hade ställt i diskhon svävade nu stadigt precis ovanför diskhon. Den rörde lite på sig och diskade sig själv med hjälp utav en svävande diskborste. Flaskan med diskmedel svävade en knapp meter ovanför diskhon och då och då pressade den ut lite diskmedel som hamnade i skålen. Jag stod där, ungefär en meter bort från alltihop och kollade beundrande på när diskborsten skrubbade tallriken. Vatten vällde ut från skålen men tog aldrig slut. Om det där inte är magi, då vet jag inte vad det är, tänkte jag. Tallriken blev renare och renare och jag tittade mer beundrande för varje sekund. Jag vet inte hur länge jag hade stått där nu. Jag fick en ide och lämnade fram tallriken där äpplena hade varit till diskhon, och backade sen snabbt tillbaka. Snart svävade skålen försiktigt ner på sin plats i diskhon igen, skinande ren. Istället flög äppeltallriken hastigt upp och gick igenom samma process som skålen. Jag gick försiktigt och långsamt fram mot diskhon. Jag lyfte handen, som skakande närmade sig den svävande tallriken. Den stannade precis innan den hann nudda tallriken och jag tvekade. Sen tog jag ett djupt andetag och tog tag i tallriken. Efter bara någon sekund kände jag något stöta iväg mig, försiktigt men med precis lagom kraft för att jag skulle flämta till och backa iväg från tallriken. Tydligen ville den diskas ifred. Plötsligt hördes ekande steg utanför köket. De kom närmare och närmare och jag började få panik. Hjärtat bankade hårt och jag letade efter något att kasta mot den svävande tallriken. Stegen var bara någon knapp meter ifrån köket och precis när man kunde se skuggan av personen föll alltihop ner med en hög och tydlig duns. Jag pustade ut och gick fram till diskhon för att kolla så att inget hade gått sönder i dunsen. Konstigt nog var allt helt och den skinande rena disken var prydligt uppställd i diskhon. Disken var torr dessutom. Mamma kom in i köket och såg mig ta upp den rena disken ur diskhon och sa med ett leende på läpparna:
- Godmorgon Steph, har du diskat? Förresten, vad var den där höga dunsen alldeles nyss? Hon började ta fram sin musli ur skafferiet medan jag tänkte ut ett svar på hennes fråga, lagom länge för att hon skulle märka att jag tvekade och titta frågande på mig.
- Öhm... Jag tappade diskmedlet i diskhon, men inget gick sönder, sa jag och gav mamma en snabb kram innan jag gick upp på mitt rum. Jag slängde mig på sängen och skrattade tyst för mig själv. Så magi finns alltså!