En helt ny värld

4.

Jag tänkte på det Alex hade sagt, det där om att jag aldrig skulle skriva ner en önskan i boken, vad jag än gör. Men varför skulle jag ens bry mig om det han hade sagt? Han skojade ju säkert bara, och om han inte gjorde det skulle jag ändå inte trott eller lyssnat på honom. Jag stängde locket på pennan och slog ihop boken. Nu måste jag hitta ett gömställe för boken, tänkte jag. Ingen förutom dagboken fick veta det jag skrev ner. Ingen.

Jag gick upp för trappan och tog två steg i taget, sen gick jag in på mitt rum och såg till att stänga dörren efter mig. Såklart behövde jag dubbelkolla efteråt. Ingen var ju hemma, men ändå.
Jag tittade runt i mitt helt vanliga, ganska tråkiga rum efter ett gömställe. I mitt medelstora rum fanns en vit säng, ett vitt skrivbord, en garderob, en hylla och en helkroppspegel. Skrivbordet var stökigt och nästan allt mitt smink låg utspritt över det. Jag hade inte mycket smink, så jag använde skrivbordet som sminkbord också. Rummet var inte särskilt färgglatt. Jag hade försökt piffa upp det lite genom att ställa upp mina parfymer fint och hänga upp lite affischer här och där. Det gjorde inte mycket skillnad. Mitt rum var ett typiskt tonårsrum skulle jag tro. Min letande blick stannade på ett oanvänt, ganska stort smyckeskrin som jag hade ställt under sängen. Boken hade förstås ett låst, men det kan man enkelt bryta upp med en kniv, hårnål eller något. Jag öppnade smyckeskrinet, lade in dagboken och sköt in skrinet långt under sängen, bakom en förvaringslåda.

Nästa morgon vaknade jag av att väckarklockan ringde kl. 06.00. Jag tände lampan och bländades av det starka, vita ljuset. Jag satte mig upp och sträckte på mig. Mobilen ringde fortfarande så jag stängde av larmet. Men det var något som inte stämde. Datumet visade fortfarande den 27:e september, söndag. Var det inte söndag igår? Mobilen måste ha gått sönder eller hakat upp sig på något sätt, tänkte jag. Jag klädde på mig och gick ner för att äta frukost. Alla lampor var fortfarande släckta. I vanliga fall är mamma och pappa alltid uppe vid den här tiden. Jag tände lamporna och började ta fram frukost. Undrar varför ingen är vaken än. Jag skramlade lite extra högt med besticken för att kanske "råka" väcka någon. Hade de försovit sig? Utanför höll solen på att gå upp. Det började bli mörkare nu, solen gick upp senare. Jag kollade mobilen en gång till för att försäkra mig om att den visade söndag fortfarande. Ja, det gjorde den.
Jag hörde steg som var påväg mot köket. Äntligen vaknade någon! Det var mamma som kom in i köket. Hon hade morgonrock på sig och var osminkad. Hon såg nyvaken ut och gnuggade sig i ögonen.
- Steph? Vad gör du uppe så här tidigt? Sa hon och gäspade.
- Det är ju måndag! Skolan börjar snart.
- Steph, gumman... det är söndag, det vet du väl? sa mamma trött och gick tillbaka till sovrummet. Jag var förvirrad. Hade jag tagit helt fel på datumet igår?
Dagboken! Där hade jag skrivit datumet, tänkte jag och sprang tyst upp till mitt rum med en macka i handen. Jag gick fram till sängen, satte mig på huk och drog fram smyckeskrinet. Jag öppnade första sidan och läste åter igen orden jag hade skrivit igår. Högst upp på sidan stod det, som jag hade väntat mig, "söndag den 27:e september 2014". Sen fastnade jag vid en mening; åh, jag önskar att det inte var måndag imorgon...! Kunde det här verkligen stämma? Hade dagboken uppfyllt min önskan? Jag nöp mig själv för att vakna, det här måste ju vara en dröm! Men jag vaknade inte. Jag skulle inte vakna heller, för hur mycket jag än ville tro det så var det här ingen dröm. Jag hade köpt en önskedagbok.
---------------

Vet att jag skriver ganska korta delar nu i början, ska nog börja skriva längre :)