En helt ny värld

5.

"Tisdag den 30:e oktober 2014
Åh, vad jag älskar den här boken! Du har uppfyllt så många önskningar! Tack.
Jag fattar inte hur det går till, men det behöver jag inte veta heller.
Idag har jag studiedag och jag har tänkt mycket på om magi finns eller inte. Jag menar, hur annars kan en liten bok uppfylla en 14årig tjejs önskningar? Kan jag önska mig vad jag vill, eller har även magi en gräns? Kan jag önska mig att jag är 40 och får se hur jag kommer ha det då? Jag tänker inte göra det, men det är just sådana tankar som har cirkulerat i mitt huvud idag.
Jag önskar att jag fick veta om magi finns eller inte."
Nu måste jag lämna Jonas och Bill på skolan, det är mitt ansvar idag eftersom jag har studiedag...

Biiill! Jonaaas!! ropade jag och började plocka fram deras ytterkläder. Det tog 10 minuter att gå till deras skola och de började om bara en kvart.
Skynda er nu! ropade jag igen. Tillslut kom de, nu hade jag 2 minuter på mig att få de klara för att gå.
Efter en stund var vi påväg mot skolan i kylan. Jag hade bara hunnit slänga på mig en kofta så jag frös. Jag tog mina bröder i händerna och vi gick snabbt till skolan. På vägen tillbaka spöregnade det. Vattendropparna trängde in i koftan och gjorde mig helt blöt. Det droppade vatten från håret ner i pannan när jag äntligen kom hem. Jag ska inte ljuga och säga att jag inte har övervägt att önska mig sommar, men sen kommit på mig själv att tänka så och genast stöta bort tankarna. När jag kom hem bytte jag snabbt tröja innan jag fortsatte skriva;

Jag kom på att jag inte har berättat så mycket om min familj! Jag har två tvillingbröder, en mamma och en pappa. Vi bor i en villa i Stockholm, ganska långt utanför stan.

Jag avbröts av att jag fick ett sms. Det var från Annie, en kompis från min klass.

"Hej :) Göra något?" Annie var snäll. Kanske var hon min bästa vän, jag vet inte. Min allra bästa vän har alltid varit och kommer alltid att vara Tilda. Men jag har inte hört något från henne på 9 månader.
Det var en helt vanlig dag, och vi skulle gå till skolan tillsammans. Men jag väntade och väntade på vår mötesplats men hon kom aldrig, så jag gick själv. Hon kom inte till skolan den dagen, eller nästa... En vecka senare fick jag reda på att de hade flyttat. Jag kände mig sviken och ville först aldrig prata med henne igen. Tillslut försökte jag få kontakt med henne flera gånger men har aldrig lyckats.
Så jag är osäker på om Annie är min bästa vän eller inte. Och jag är framförallt osäker på om jag någonsin kommer få höra någonting från Tilda igen.
Jag började skriva ett svar på Annies SMS.
"Okej! Ses hos dig om 20 min?"
Det tog bara 5 min att gå till Annie, så jag hade ungefär en kvart att få i mig lite frukost.
"Ok, ses :))"
En kvart senare var jag påväg mot Annie. Jag hade dragit på mig de varmaste kläderna jag kunde hitta. Luften var kall mot kinderna men händerna och huvudet var väl skyddade från kylan av mössa och vantar. Min nya dunjacka hade jag också på mig, med en kofta under. Jag är en sån som hatar kyla och fryser lättare än de flesta andra. Gruset knastrade under skorna när jag gick upp för grusgången till Annies lägenhet. Jag skrev in portkoden, 2675. Jag kunde den utantill, jag hade varit här många gånger förut. Mina steg ekade i trapphuset när jag gick upp till den femte och högsta våningen. Annies lägenhet var på takvåningen, så deras tomt var taket kan man säga. Där hade de en jacuzzi som jag alltid hade varit avundsjuk på.
Jag ringde på ringklockan och det dröjde inte länge innan Annie öppnade och välkomnade mig med ett leende.
Hej! sa hon och gav mig en kram.
Annies lägenhet var ganska stor och modern. Hennes mamma var arkitekt så lägenheten var väldigt snyggt och stilrent inredd. Det var alltid städat här kändes det som. Motsatsen till vårt hus, med leksaker, tidningar, fruktfat, godis och jobbpapper låg utspritt överallt. Jag hade inget emot det, men ibland var det skönt att komma till Annies välstädade, stilrena lägenhet. Det ekade nästan här inne, inredningen var ganska "kall" på något sätt, men jag gillade den. På matbordet stod en orkidé som hade stått där så länge jag kan minnas. På soffbordet stod det alltid en skål med något gott, just nu var det muffins. Det kunde vara frukt, godis, chips, kakor och en gång var det till och med broccoli. Inte den bästa saken att fylla skålen med, enligt mig. Jag är ganska säker på att Annie tyckte detsamma. Den dagen smyg åt vi lite chips istället.
Jag vet vad vi kan göra! Sa plötsligt Annie och viftade med ena handen i luften som för att försäkra mig om att det var en bra idé. Vi kan bada i bubbelpoolen! Jag är ensam hemma, så vi kan göra vad vi vill, fortsatte hon.
Jag log stort mot Annie. Jag älskar att bada i deras pool! Annie skyndade in på sitt rum och räckte mig en bikini som jag kunde låna. Jag gick in på badrummet och bytte om. När jag kom hade Annie redan bytt om och höll på att sätta på bubblorna i poolen. Bredvid poolen stod en flaska läsk, två plastglas och ett paket jordgubbar. Annie har alltid massa goda saker hemma. Hennes familj var en sådan familj som verkade helt perfekt. Alltid städat hemma, massa goda saker, fint hem och bra jobb. Men jag visste att bara för de verkar perfekta på ytan betyder det inte att de är det. Ingen familj är perfekt. Jag undrar vad för problem Annies familj har. Kanske bråkar hennes föräldrar mycket? Kanske har hon en dålig relation till dem? Kanske känner hon sig ensam för att hon är enda barnet? Eller alla tre.
Annie vinkade åt mig att komma och jag småsprang mot jacuzzin och tog ett litet skutt ner så jag stänkte vatten över Annie. Hon skvätte tillbaka medan båda skrattade.
Vi satt i jacuzzin länge och fnissade, berättade hemligheter och bara pratade.

När jag kom hem drog jag fram dagboken och fortsatte ännu en gång på dagens inlägg.

En bra vän är en sådan vän man kan prata med om allt man går runt och tänker och funderar på, men också kan glömma allt man funderar på och bara skratta med istället. Annie är en sådan vän.

Sen somnade jag.
-----------------------

Så, hur tror ni hon kommer få reda på sin önskning om magi finns eller inte..?
:)
Kram