En helt ny värld

3.

Jag tittade frågande på Alex. Vad sjutton pratade han om? Vad visste han om min dagbok? Inte för att jag visste särskilt mycket om den själv, men jag tänkte inte lyssna på hans knäppa uppmaning. Jag tog mackan i handen, reste mig upp och svarade Alex:
Ursäkta? Vad pratar du om? Jag ska nog gå nu, hejdå Alex. och gick mot utgången. Jag skyndade mig lite, inte för att jag trodde att han skulle springa efter mig eller något, jag ville bara bort från hans ord. Var dom äkta? frågade jag mig själv och skakade på huvudet medan jag log på mig själv. Han försökte väl bara skämta med mig. Bakom mig hörde jag Alex sucka och vända sig tillbaka mot sin gulaschsoppa.
Jag sneglade mot skyltfönstrerna fulla av kläder och inredningsprylar som svischade förbi medan jag nästan sprang mot utgången. Jag tvärstannade när jag närmade mig butiken där jag köpte dagboken. Jag dubbelkollade påsen så att dagboken låg kvar. Jag dubbelkollar mycket, jag vill alltid vara säker. Jag var oftast den som lämnade in proven i skolan sist, jag ville alltid dubbelkolla svaren minst tre gånger innan jag lämnade över proven. När provet lämnade min hand och istället hamnade i lärarens hand fanns det inget mer jag kunde göra. Det var faktiskt en bra vana jag hade, nästan vid varje prov kunde jag hitta minst ett slarvfel, eller åtminstone något svar jag kunde utveckla.
Efter att jag hade kollat att dagboken låg på sin plats tog jag en sista titt på den mystiska butiken innan jag gick mot utgången bara några meter bort.

Jag öppnade dörren och en kall vind mötte mitt ansikte och smög sig in under min öppna jacka. Jag stängde den snabbt och drog den tätt omkring mig. Jag tittade mot busshållplatsen och småsprang hela vägen dit.

Jag klampade in i hallen och hängde av mig jackan. Vår hall var ganska mysig. Den var full av dunjackor och stövlar. Jag hade två små tvillingbröder, Jonas och Bill. Deras små stövlar och jackor låg slängda i hallen.
- Hallå? ropade jag för att kolla om någon var hemma. Jonas och Bill var på övernattningskalas hos en kompis. Mamma och pappa var väl på jobbet.
Jag sparkade av mina gummistövlar och skyndade mot köket med dagboken i handen. Jag rotade i en låda efter någon penna, men hittade ingen. Jag bestämde mig för att öppna boken på en gång, och hitta en penna senare. När jag hade vridit om nyckeln i låset och öppnade första sidan trillade en penna ut. Den såg också annorlunda ut, som hämtad ur en sagovärld. Det var en gammaldags bläckpenna, en väldigt fin bläckpenna. Jag kollade lite på den innan jag skrev dagens datum högst upp på sidan. Bläcket var kolsvart och jag försökte skriva så fint som möjligt. Den här boken såg ut som en sådan bok fylld med ord skrivna med skrivstil, så jag ville inte fylla den med slarviga, fula bokstäver.

"Söndag 27:e september 2014

Idag köpte jag dig, den här dagboken. Affären var vacker, den kändes mystisk, som om det var en helt annan värld där inne. Jag tog ut den här dagboken av en slump, och den är verkligen speciell. Du ser ut att vara hämtad ut en sagovärld. Jag vill tro att du är det, men det gör jag tyvärr inte.
Imorgon har vi matteprov, måste plugga snart... Åh, jag önskar att det inte var måndag imorgon...!
Jag vill att något ska hända i mitt liv. Jag vill att något speciellt ska hända, något jag aldrig har varit med om förut. Inte att jag vinner på lotto eller nåt sånt. Något ännu större! Något som betyder mer för mig. Är det möjligt att sånt händer mig?. Dagarna går förbi, men varje dag är lik den andra. Jag vill somna någon dag med tanken att den här dagen var speciell, den här dagen har inte varit lik någon annan dag någonsin. Idag känns det som början på en sådan dag, jag vet inte varför. Jag bara känner det."

Jag tänkte på det jag hade skrivit. Det var ovanligt skönt att bara få skriva ut sina innersta och djupaste tankar på en bit papper. Det var som att veta att någon lyssnade, men kunde inte sprida det vidare. Nu när jag hade skrivit ner mina tankar kanske jag inte behövde gå runt och veta att de tankarna skulle vara borta och ohörda om ett tag.
Jag läste igenom det jag hade skrivit och min blick fastnade på en speciell mening. "Åh, jag önskar att det inte var måndag imorgon...!"
Jag hade skrivit ner en önskan i boken