En helt ny värld

11.

- Nå, det räcker nu. Du har två val. Antingen stannar du här och lämnar Tilda, eller så får du åka hem. Gör ditt val, nu.
Det var drottningens röst som ekade längre bort i rummet. Hon vinkar åt mig att komma och vänder ryggen mot mig.
- Steph, du har chansen att fly, tro mig! Det här är den enda chansen du får, eller så tvingas du stanna för evigt. Drottningen ger dig en, bara en, chans att fly och det är nu. Gör det, snälla. Tildas ord trillade ur munnen snabbt för att hon skulle hinna säga allt innan det var för sent. Jag hade uppspärrade ögon och visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag fly? Nej. Jag skakade på huvudet. Det här var min chans att slita mig från det gråa havet. Jag skulle rädda Tilda och alla andra, om jag så behövde dö för det. Med bestämd röst svarade jag Tilda.
- Nej. Jag stannar, jag går ingenstans utan dig. Jag tänker inte förlora dig. Igen. Tildas ögon blänkte av tårar. Hon såg orolig ut och sneglade åt drottningens håll. Jag hörde hennes klackar när hon sakta började gå ifrån oss. Det var nu jag hade chansen att fly, att komma hem till mamma, pappa, mina bröder, chansen att söka upp Alex. Chansen att starta ett nytt, magiskt liv. Ett spännande, men lugnt liv. Söka upp Alex och lära känna honom bättre. Men kunde jag lämna Tilda, det var frågan.
- Du måste åka. Jag ber dig, Steph.
- Förlåt, viskade jag svagt med gråt i halsen. Jag småsprang mot drottningen för att hinna ikapp henne.
När jag stod sida vid sida med henne stannade hon tvärt.
Nå, hur blir det? sa hon utan att ens kolla på mig. Ett ondskefullt flin prydde hennes ansikte. Jag svalde hårt för att inte tårarna skulle forsa ner för kinderna, men vissa tårar kunde jag inte hindra från att rinna ändå. Det var nu eller aldrig.
- Jag... jag vill hem. Jag vill hem och leva precis som vanligt. Jag blev förskräckt och besviken på mig själv när jag förstod vad jag nyss hade gjort.
Ett elakt leende syntes på drottningens läppar.