Intervjun som avslöjade allt

27.

Oscar:

"Oj"

Det är allt jag får ur mig och Felix suckar men börjar klart lugna ner sig.

"Oj"

Svarar han med en tung röst och jag börjar titta närmre på bilderna i tidningen. Jag ser att de tagit med den när vi dansar något liknande tango på scen i våra matchande orangea mössor. Jag ler stort åt bilden, det var den dagen då jag insåg något om mig själv jag borde gjort för länge sedan. Att jag är..

"Vad ler du åt?"

Felix nyfikna röst avbryter mina tankar och jag tittar upp på honom. Han har helt klart lugnat ner sig och är åter sig själv. Han kan bli så jobbig och konstig under press, så det är skönt att han aldrig kom till det stadiet idag.

"Äh, inget speciellt"

Svarar jag retsamt. Han himlar med ögonen och lägger sin haka på min axel. Hans blick är på tidningen i mitt knä och hela jag ler. Han verkar inte arg längre utan rätt lugn över hela situationen. Tack och lov.

Ogge:

Nehe, jag lovar att jag hörde Oscar och Felix prata men de är inte på sitt rum. Jag hör sedan tysta röster som pratar med varandra i soffan. Bingo!

Jag står nu lutad mot dörrkarmen och ser på de två. Felix lutar sin haka mot Oscars axel och de har halvätna donuts på soffbordet. Bådas blickar är på en tidning som ligger i Oscars knä. Felix bläddrar blad och hans hand slår sig ner precis vid Oscars. Oscars rodnad är synlig enda från var jag står. 

Gulligt är bara förnamnet.

Felix:

"Så vad gör turturduvorna då?"

Jag rycker till av Ogges röst och ser honom komma emot oss. Han slår sig ner och börjar käka på min munk.

Oscar petar försiktigt på tidningen så att Ogges fokus hamnar på den. När han ser bilderna sätter han bokstavligt talat donuten i halsen. Han fräser och hostar som en galning och Omar kommer plötsligt springande i en väldig fart. Han puttat snabbt bort mig och Oscar och lugnar snabbt ner Ogge. När Ogge kan andas normalt lägger han hastigt ifrån sig donuten han krampaktigt hållit tag i.

"Vad är det här?"

Han pekar på tidningen och även Omars blick landar där. Omar kastar sig över tidningen och börjar bläddra hysteriskt. Sedan tittar han på Ogge som är redo att möta hans blick.

Jag tittar förvirrat på dem. Det är ju jag och Oscar som är i tidningen inte dem. Varför har de någon jäkla tyst konversation för?

"Hallå?"

Jag viftar till med handen och de båda kommer tillbaka till verkligheten efter vad som känns som minuter. De tittar båda två mellan mig och Oscar för att sedan titta på tidningen. Så gör de säkert hundra gånger innan Oscar bryter tystnaden.

"Ja?"

Han tittar oroligt på dem och de tittar förvirrat tillbaka på honom.

"Ja"

Säger Omar förvirrat medan Ogge bestämmer sig för att säga något betydligt mer irriterande.

"Var redo för era mobiler ringer när som helst med frågande föräldrar. De kommer tro det här! Det gör ju fan jag"

Shit! Mina föräldrar och min släkt.

Som om Ogges ord var lag börjar min mobil vibrera i fickan. När jag med skakiga händer tar fram den lyser ordet mamma upp skärmen. Jag tittar skräckslaget på killarna runt omkring mig. Deras ögon är stora och det gör mig inte lugnare för fem öre. Oscar verkar fatta det för hans hand ligger plötsligt vid min axel och börjar massera sig upp mot min nacke. Jag ryser av hans beröring och hittar hans lugna blåa ögon som sköljer över sitt lugn till mig. Med mitt nyfunna mod svarar jag mamma.

"Hej, det är Felix"

-------

Xx, M.