Intervjun som avslöjade allt

46.

Ogge:

Min mage värker av både hunger och alla deprimerande känslor jag besitter. Jag förstår inte hur jag kunde säga så till världens finaste människa på jorden. Jag är så dum och så elak. Mina skuldkänslor har ätit upp mig hela dagen här jag legat i sängen.

Det enda jag gjort sedan Felix och Oscar drog är att ändra ställning. Jag har också försökt ringa min pojkvän, eller är det ex nu mera? Jag trycker bort den förödande tanken och är glad att mina fysiska tårar äntligen är slut. Jag kan fysiskt inte pressa ut en enda droppe till dock gråter jag mentalt hela tiden.

Mitt hjärta är brustet och jag klarar knappt att ta mig till toaletten. Min älskade vill inte veta av mig. Han kan inte ens svara i telefonen när jag ringer honom.

Plötsligt börjar min mobil tjuta med min ringsignal. Det är Omar som skriker'Svara Ogge! Det kanske är jaaaaggg!'. Det kanske är han?

Detta får fart på mig och jag kastar mig över telefonen i en väldig fart. Jag hinner inte ens se efter ifall det är han innan jag hör min egen desperata röst.

"Omar?"

Det är tyst några sekunder och sedan hörs Oscars försiktiga röst.

"Ehm Oscar! Hur mår du Ogge?"

Mitt hjärta sjunker ända ner i magen och jag börjar förtvivlat snyfta. Inga tårar kommer såklart så det är ganska onödigt. Inte för att jag kan stoppa det direkt.

"Ogge?"

Hans röst är orolig det hörs på långa vägar. Jag måste lugna ner honom annars kommer han åka hit på en gång och deras lediga dag kommer förstöras totalt. Jag ska inte förstöra det också, det räcker med mitt eget förhållande. Deras ska inte gå i kras på grund av mig. Det klarar jag inte av.

Så jag drar ett djupt skakigt andetag och försöker att låta som vanligt.

"Hej! Jag mår bra! Hur går det för er?"

"Vad bra! Jag ska inte komma då?"

Hans röst låter inte helt övertygad och jag suckar åt honom.

"Nej, stanna med Felix. Det är där du ska vara!"

En lång tystnad följer och jag börjar fundera på om det brutits. Dock kommer en samlad Oscar tillbaka.

"Vad menar du med det? Varför ska jag vara här? Du behöver ju mig mer!"

Jag rullar bokstavligt talat ögonen åt honom trots att han inte kan se det.

"Men Oscar seriöst! Till skillnad från er två så har jag ögon!"

"va?"

Hans röst är nu osäker och jag antar att mina gissningar är på rätta vägar.

"Du gillar honom!"

-----------

Vems fel tycker ni att bråket är?

Jag har ingen aning men det gör ont att plåga Ogge såhär! Samtidigt förstår jag Omar! Ahhhh!!!! Xx, M.