Lämna mig inte nu

Kapitel 5

Jag lutar mig bakåt och sträcker på mig.
"Tack för maten" säger jag och lägger mina händer på min mage.
"Det var så lite så" säger hon och ler.
Jag reser mig upp och lägger besticken på tallriken sen tar jag ett stadigt grepp om tallriken med en hand.

"Låt det vara, jag gör det. Gå du upp på ditt rum" jag gör som hon säger, med trötta steg går jag upp för trappan och in på mitt rum och slänger mig på sängen. Åh vad jag saknar L.A... Amy...
"Shit Amy!" Säger jag och sätter mig upp med ett ryck och tar min iPhone 5s som är svart och silvrig och ringer Amy.

Det går flera signaler innan jag kommer till röstbrevlådan och då klickar jag. Jag suckar och skriver ett sms till henne istället.
" I miss you, Can we talk?"
Jag väntar och väntar, tillslut kollar jag klockan på mobilen som visar... 14.30.. Tiden går fort. Men vad är klockan där då? Jag söker på google och det står att Sverige ligger 9 timmar före. Wow. Så klockan är då... 05.30 där då. Såklart att hon inte svarar då. Hon brukar alltid vakna typ runt tolv. Jag blundar och suckar ännu en gång men plötsligt öppnas min dörr sakta och då öppnar jag ena ögat för att kolla.

Där stod mamma, hon har blont rakt hår med hassel bruna ögon, dom är så fina. Så vänliga på ett sätt.
"Jag tänkte att vi kunde hitta på något, till exempel gå och göra något, eller?" Föreslår hon och kollar på mig. Helst vill jag hem. Till L.A och festa.. Men så fort jag tänker på festen så ser jag Josh och tjejen framför mig. Mina ögon fylls med tårar och jag tvingar fram orden:
"Jag vill stanna hemma och mysa" jag spärrar upp mina ögon och blir chockad av orden som kom ut från min mun.

Hade jag Samantha sagt att jag vill stanna hemma? Och mysa? Wow.. Vart försvann party tjejen? Några timmar här och jag förändras helt? Eller är det där med Josh som har förändrat mig?
"Vill du... Stanna hemma?" Frågar mamma och är minst lika chockad som mig, hon vet att jag festar väldigt mycket. Pappa har sagt det till henne. Åh pappa... Sedan märker jag att något rinner nerför mina kinder.

Förvirrat lägger jag min hand på min kind och känner att den är alldeles blöt.
"Men gumman lilla, varför gråter du?" Frågar mamma och springer fram till mig och kramar in mig i en tröstande kram. Vafan händer? Varför gråter jag? Vad är det med mig? Jag brukar aldrig gråta! Helt plötsligt rinner det flera tårar och jag börjar gråta hysteriskt när mamma kramar om mig hårdare.

"Schh... Så ja... Allt kommer lösa sig" säger hon tröstande. Jag stryker ilsket bort mina tårar men det är inte lönt för det kommer bara nya. Jag kan knappast andas, så hysteriskt som jag gråter.
"Vaf...an... Hä. Händer?" Lyckas jag få fram. Mamma kollar upp på mig och minst lika förvirrad som mig. Varför säger hon inget?

Hon släpper taget om mig och går ut från mitt rum. Jag tar tag i min kudde, lägger mitt huvud på den och skriker. Och gråter.. Tror jag.. Något däremellan. Hela jag skakar, jag fortsätter med att skrika och gråta. Efter ett tag så slutar det. Jag kollar upp och ser att mamma håller om mig. Var hon inte borta precis? Jag möter hennes blick och ser oro i dom. Hon är rädd. Det är jag med.

"Förlåt" säger jag med min hesa röst efter allt skrikande och gråtande. Jag skäms. Så mycket.
"Säg inte förlåt!" Säger hon snabbt och räcker fram ett glas vatten till mig och en massa näsdukar. Var det det hon gjorde? Hämta vatten och näsdukar? Och inte förens då känner jag hur torr jag är i halsen.

"Tack" säger jag och tar emot glaset och dricker upp det snabbt. Mamma lägger näsdukarna på sängen och jag tar upp dom och torkar bort mina tårar och snyter mig själv.
"Vill du prata om det?" Frågar hon.
Jag känner hur jag blir röd om kinderna och kollar ner på min kudde.

Det syns att jag har gråtit, jag har kletat ut all mascara på kudden. Jag kollar upp på mamma. Jag vet inte vad jag ska säga... Jag vet inte ens varför jag grät som en galning?
"Jag har ingen aning varför jag grät sådär" säger jag och småskrattar.
"Okej, men ibland behöver man bara gråta" säger hon, lägger sitt huvud på snedden och ler.

Jag nickar och kollar klockan på min mobil. 18.52?! Har jag gråtit mer än 2 timmar? Okej det här är verkligen något nytt!
"Ska vi kolla på film? Vi kan köpa godis och sånt och hyra en film om du vill?" Frågar mamma och jag nickar. Jag tror jag behöver det, jag har inte gjort det på länge. Amy har bara velat festa. Jag går bort mot toaletten för att duscha och ta bort all mascara och ja, för att känna mig fräsch. Jag klär först av mig min tröja, sen min bh, efter det tar jag av mig mina byxor, trosor och strumpor och hoppar in i duschen och börja duscha.

Efter en stund kliver jag ut ur duschen, virar runt handduken om min kropp och går in i min garderob för att ta på mig. Det blir min rosa mysdress. Sedan torkar jag mitt hår med handduken och sätter upp det i en slarvig boll. Jag vet inte vilka skor jag ska ta på mig så det blir vita ballerina.

Jag går in på mitt rum och hämtar min mobil, jag kollat på klockan ännu en gång. 19.29. Jag går nerför trapporna och ser att mamma står redan vid dörren färdig, hon har på sig en blå tunika och ett par svarta byxor som når ner till knäna och ett par blåa ballerinaskor.
"Redo?" Säger hon och ler.
"Redo"

Hon öppnar dörren och då möts vi av solen som är fortfarande uppe men det är inte lika varmt ute längre då den håller på att gå ner. Vi hoppar in i bilen och kör iväg.
~~~~
Okej så detta var kapitel 5, jag hoppas att det blev varken för långt eller för kort. Men mer hinner jag inte skriva, ska göra mig iordning eftersom min mamma fyller år idag och vi ska säkert hitta på ngt. Men i alla fall så kanske jag uppdaterar imorgon också, beror på. Men ja jag hoppas ni tyckte om det och att det inte blev för tråkigt. Men vi hörs!
- Emma❤️