Lämna mig inte nu

Kapitel 3

Jag vaknar upp i min säng med förvåning av att jag inte var kvar i spyan på golvet. Pappa måste ha hjälpt mig till sängen eller så gjorde jag det själv, hur som helst minns jag inte ett skit och vill helst bara glömma den kvällen. Jag reser mig upp ur sängen och kollar mig i spegeln, jag blir rädd av synen i spegeln, min klänning är fortfarande på, mitt smink är helt utsmetat över hela mitt ansikte och mitt hår ska vi inte ens prata om. 

Jag suckar och börjar gå mot mitt badrum, jag tar av mig mina kläder och låter de ligga på den vita fluffiga mattan på badrums golvet sedan går jag in i duschen och sätter igång vattnet på det varmaste. Jag stönar till lite av den varma vatten strålen mot min bara kropp, det bränns men jag bryr mig inte, nu får det brännas, jag förtjänar det. Hur kunde jag vara så dum? Hur fan kunde jag låta en kille förstöra min sista kväll här i L.A? Jag hatar mig själv för att jag inte stannade hemma med pappa och kolla på film eller något. 

Jag blundar och ser bilden av Josh och den främmande tjejen framför mig kyssas, jag öppnar mina ögon snabbt då igen, usch nej jag ska inte tänka på sånt nu. Idag ska jag säga hejdå till Amy och folk som jag kommer sakna för idag är den sista dagen här hemma, jag åker till mamma ikväll. Jag tar schampo och gnuggar in det i mitt tjocka blonda hår, sedan tvättar jag min nakna kropp. När jag är klar så går jag ut ur duschen och tar en vit handduk från ett av de alla skåpen och virar handduken runt min kropp sedan går jag ut ur badrummet och in i mitt sovrum. 

Jag går mor den stora spegeln och drar lite i den för att kunna öppna upp min garderob bakom den, jag lyckas hitta en anständig outfit och innan jag vet ordet av är det redan på mig, jag går sakta bort mitt vita sminkbord och börjar lite lätt att sminka mig, jag tar inte mycket jag är liksom inte den tjejen som har 100 kg smink på mitt face så jag nöjer mig ganska bra med det jag har just nu. När jag har sminkat klart mig torkar jag snabbt håret med hårtorken och sedan plattar jag det, när jag äntligen är klar så tar jag upp min mobil och ser snabbt att Amy har skickat 4 sms och jag kollar snabbt vad hon har skrivit.

- Hi there beautiful, how are you?

- Are you mad at me?

- Sam?

- If you are please tell me, i don't want you to be mad at me...

Jag skrattar lite för mig själv tyst, vad får henne att tro att jag är sur på henne? Jag vill inte att hon ska tro att jag är sur på henne så jag är snabb med att svara.

- Amy i'm not mad at you, my phone was dead and i didn't see your messages untill now, sorry.

Det tar inte lång tid tills Amy svarar:

- Okey :D

- Amy, can you come to my place? I really have to tell you something and it's really important!

- Yeah, of course ;)

Jag stänger av mobilen och väntar i ungefär tio minuter sedan plingar det på dörren och jag springer ner och öppnar dörren. Där står Amy med ett leende på läpparna (som vanligt) och jag ler jag med men inte som Amy hon ler alltid så äkta vilket gör mig varm inombords. 

"Hi, come on in" säger jag med min ljusa röst Amy ler fortfarande och traskar sedan in i hallen, hon tar av sig sina skor sedan går vi in mot köket och sätter oss. 

"Were is your dad?"  frågar hon sedan.

"He isn't home" svarar jag snabbt och hon nickar som svar. 

"Okey girl, what is it?" Frågar hon.

"Well Amy i have to tell you something" svarar jag sedan.

"Yeah, what?" säger hon.

 "Look yesterday my dad told me that i have to move to my mom..." säger jag sedan lite tyst hon kollar på mig.

 "But doesn't she live in sweden or something?" jag ger henne en blick och hon fattar direkt.

"So that means this is goodbye..." säger hon och jag nickar. 

" Yeah, but Amy just becuse i move to sweden doesn't it mean that we can't be friends anymore. I mean we can talk on the phone every night and we can chatt and stuff like that" säger jag sedan för att hon inte ska börja gråta men förgäves, Amy börjar sedan att gråta vilket får mig att gråta sedan ser hon på mig.

"W..when are you going?" frågar hon och jag kollar ner.

 "Tonight.." svarar jag.

Efter ett långt prat med Amy om allt som har hänt så sa vi hejdå och Amy sa att hon skulle försöka komma till flygplatsen så vi kunde säga hejdå en sista gång. Efter Amy hade gått kollade jag på klockan och tänkte att det var dags att packa det sista nu för snart skulle min pappa komma hem, jag gick upp och började ta fram allt från min garderob och började vika allt och sätta det i små högar på sängen. Sedan tog jag högarna och la ner dem i den stora svarta resväskan jag suckade flera gånger, jag suckade på allt, på att jag skulle lämna Amy, på att pappa skulle vara ensam, på att lämna vårt stora fina hus men jag vet att allt skulle ordna sig med lite tid jag skulle förmodligen vänja mig i Sverige. 

När jag hade packat klart allt hörde jag pappa nerifrån. 

"Hallååå" skrek han.

"Ja, hej" skrek jag tillbaka.

"Skynda lite nu va, det är inte så att vi har bråttom men det är ju bättre att vara tidiga" sa han.

 "Ja jag kommer, kan du kanske hjälpa mig med väskan pappa?" Frågar jag.

Han suckar lite men kommer sedan upp för att hämta väskan han tar den och jag säger " tack" och han nickar som svar. Jag vill verkligen inte bråka nu när jag snart ska åka för han är ändå min pappa men han har inte direkt varit så trevlig på sistone, i alla fall inte mot mig. 

Vi går ut från huset jag tar en sista blick innan jag stänger dörren och ler lite för mig själv, alla minnen jag hade från detta huset gjorde det svårt att lämna men jag var tvungen, vi satt oss i bilen och körde sedan mot flygplatsen. När vi var framme  så såg jag inte Amy så jag förstod att hon inte hade kunnat komma. Jag kollade på min pappa som såg ner i golvet sedan vände han blicken mot mig, jag försökte att le men tårarna ville bara ut, men jag var stark. 'Nej Sam du ska inte gråta' intalade jag mig själv, jag kramade pappa och viskade sedan i hans öra:

 "Vi ses pappa.." han kramde mig hårt och släppte sedan mig och sa 

"Vi ses sam" 

"Ta hand om dig nu" tillade han jag nickade och gick sedan in. 

Jag checkade in och lämnade mig väska sedan gick jag till planet jag hade bara tio minuter på mig så jag var tvungen att springa. Jag satt mig på mitt säte och somnade ganska snabbt.

Efter ett tag vaknade jag av att en kvinna som satt brevid mig under hela resan skakade på mig och sa "Excuse me young lady but the plane has stopped now and i think it's time to wake up" jag log och hon log tillbaka, jag reste mig från stolen och gick ut  från planet för att hämta min väska. Nu. Nu var jag här i Sverige, flera mil bort i från pappa och Amy, flera mil bort från det stora vita huset flera mil bort från mitt rum, flera mil bort från min gamla skola, flera mil bort från L.A. Nu var jag verkligen här i Sverige...

---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

okej så hej alla, jag är då minoo och ja detta var mitt första kapitel i boken, jag och Emma har bestämt att vi ska köra vecka för vecka liksom att denna vecka är det jag som skriver och nästa vecka är det Emma som skrive hoppas ni tycker det blir okej och sen så skulle jag också säga att vi kommer köra två kapitel i veckan men jag tror dock inte att vi kommer ha skriv dagar och sånt för både jag och Emma har skola och sånt som vi måste fokusera på också, ja men med det sagt så vill jag bara säga hoppas ni gillade detta kapitlet och hoppas ni har en bra vecka, vi ses:D

//Minoo