Lämna mig inte nu

Kapitel 10

"Mamma, jag måste ju göra... Det där imorgon" säger jag.
"Amen Alex kan ju följa med dig vart du än går ju" säger mamma.
Alex nickar och ett flin sprider sig på hans läppar.

"Nejmen Alex kom nu, vi måste gå hem" säger Madelen bestämt. Hans flin försvinner, istället så lyder han Madelen men innan han går ut viskar han till mig:
"Vi ses" och flinar igen, jag ryser till. Fan va mycket han flinar!

Jag bara står kvar där, även om dom har gått.. Jag håller fortfarande i handtaget, nu har dom tydligen tagit på sig skorna och allt sånt för jag hör dom säga hejdå. Jag står fortfarande stilla, det är som att jag är fast klistrad. Jag hör hur någon kommer upp, det är mamma och hon gömmer något bakom ryggen.

"Vilken hand?" Frågar hon och ler stort. Vad har hon köpt nudå?
"Höger?" Svarar jag.
Fram tar hon något som gör mig så chockad, man kan inte klaga på att hon inte är spontan! Jag släpper ut en suck, även om jag är ändå glad.

"Har du köpt den till mig?" Frågar jag.
"Ja" svarar hon mig och räcker fram mig valpen. Ja en hund, helt galet... Men jag har alltid velat ha en hund så jag är jätteglad! Även om det inte låter så... "Tack" viskar jag och tar emot valpen och klappar den. "Tusen tack!" Säger jag glatt, släpper ner valpen och kramar om mamma hårt.

"Jag älskar dig Samantha" säger hon och tar ett djupt andetag. Jag ryser till och jag blir alldeles varm i kroppen... Ingen har sagt till mig att dom älskar mig... Denna kvällen kan inte bli konstigare.

Jag vaknar av att någon slickar mig i ansiktet, jag hummar och öppnar ögonen. Där står Enzo, ja jag döpte honom till Enzo och han är en samojedhund. En sån jag har alltid velat ha, men hur visste mamma om det?

Jag sätter mig upp och börjar klappa Enzo sedan reser jag mig upp ur sängen och går till garderoben. När jag är där har jag svårt att välja så jag tar bara på mig ljusa jeansshorts med en vit topp med volang. Sedan går jag in i mitt rum igen för att hämta Enzo, sedan när jag har hämtat honom går jag ut en sväng med honom. Han gör sina behov och då går jag tillbaka hem, på vägen ser jag Alex gå med sina kompisar. Jag grips av panik och springer till en buske för att gömma mig. När dom går förbi mig hör jag dom snacka om en tjej.

"Är hon snygg?" Säger en kille som har blont hår.
"Aa, riktigt" Säger Alex och han... Röker? Mycket man inte vet om en person..
"Låg du med henne då?" Säger en annan kille.
"Är det du ända du tänker på Eliot?" Frågar Alex surt. Plötsligt gnäller Enzo och dom kollar hit, men dom fortsätter att gå.
"Nää" säger killen som tydligen heter Eliot. Vem snackar dom om? Inte om mig väl? Jäkla player. Sedan hör jag inget mer, dom har gått förbi så jag smyger fram och kollar så att inte ser mig.

Jag joggar tills jag ser ett hus, som jag trodde var mitt men när jag kom dit så var det inte alls mitt hus. Vart är jag? Jag kollar mig runt och märker att jag har ingen aning vart jag är och jag kan inte fråga någon vart jag ska eftersom jag kan inte adressen... Och jag glömde min mobil. Lyckat. Jag fortsätter att gå tills jag ger upp och sätter mig på trottarkanten och suckar.

"Förlåt Enzo men vi kommer dö här" säger jag och känner mig hopplös.
"Varför skulle ni dö?" Säger en välbekant röst. Fan... Jag kollar upp och ser självklart Alex, han bär självklart det där flinet också. Jag ställer mig genast upp och torkar bort smutsett från mina shorts.

"Eh... Asså... Jag..."
"Du är vilse?" Avbryter Alex mig.
"Nej asså jag... Bara..." säger jag och suckar. Alex ger ifrån sig ett lågt skratt.
"Ja, jo jag är vilse" säger jag.
"Jag hjälper dig" säger han och ler och det känns som jag ska smälta. Vänta va? Men big deal, man kan ju faktiskt tycka om någons leende utan att man gillar dom? Ellerhur?

"Okej" säger jag och ler tillbaka. På vägen blir det inte mycket sagt, och det är inte någon skön tystnad utan en väldigt obehaglig.
"Trodde du skulle göra något speciellt idag?" säger han och flinar.
"Ehm... Jo men det blev inställt" säger jag.
"Vad skulle du göra då" säger han och kollar på mig. Precis när jag skulle säga något hörs ett tutande från en bil, jag kollar bak och ser mamma.

"Men hej på er, vill ni ha skjuts hem?" Säger mamma och drar ner fönsterrutan. Jag kollar på Alex och han bara rycker på axlarna. Som vanligt. Jag himlar med ögonen och tar tag Enzo i min famn och drar med Alex in till bilen.

"Så vad har ni gjort?" Säger mamma. Och då förklarar jag hela saken, att jag gick vilse. Mamma bara nickar.
"Ska du med hem till oss Alex?" Säger mamma. Alex osäkert på mig innan han öppnar munnen:
"Nä, jag ska inte störa er" och då känner jag mig elak eftersom det känns att jag har fått honom att känna så. Hursomhelst kan jag ju inte säga 'ja det gör du'.
"Du stör inte" säger jag och ler. Alex kollar tillbaka på mig och ler, sen säger vi inte mer tills vi är hemma.
"Så" säger mamma och stannar bilen och då går vi alla tre in i huset. Eller rättare sagt fyra.

Jag släpper lös Enzo och låter honom äta sin mat och dricka vatten. Måste vara jobbigt med all päls nu på sommaren. Jag slänger en blick på klockan och det står 14.58, tiden går ganska snabbt.
"Vill du fortsätta kolla på dom filmerna som vi hyrde igår?" Säger jag och ler. Alex bara nickar och går in i vardagsrummet.
"Vänta ska bara hämta min mobil" säger jag och springer upp till mitt rum.

Inga meddelanden, inga missade samtal, Amy har inte ringt mig på flera dagar eller sms:at... Hoppas allt är okej. Jag stoppar min mobil i min bakficka och springer ner till köket och hämtar godis, chips osv och sedan tittar vi på The Maze runner.

~spolar fram tills dom har sett filmerna~

Ja, nu hade vi sett både filmerna och Klockan är bara 17.05. Jag kollar på Enzo som ligger på golvet. Var inte oroliga, mamma har gått ut med honom så han har fått göra sina behov.

Jag kollar sedan på Alex som reser sig upp.
"Jag måste hem nu" säger han mjukt. Jag nickar och går till hallen där Alex tar på sig sina skor.
"Hejdå" säger han till mig och min mamma. Jag kramar om honom men helt plötsligt så kysser han mig, jag tror jag kommer dö så bra det känns. Sedan går han.. Jag rör vid mina läppar och tanken av att hans läppar har varit där gör mig helt galet glad.

~~~~

Hej på er, hoppas ni gillar kapitlet men mer hinner jag inte skriva för jag har 1%!! Kram
- Emma❤️