Lämna mig inte nu

Kapitel 12

Okej blev inget kapitel eftersom jag fick ännu mer plugg :(
~~~~~~~
Jag känner hans varma läppar mot mina, hur han lägger mig ner och lägger sig över mig. Alex lämnar inte mina läppar, inte ens för en sekund. Detta är en känsla som jag kan inte beskriva, men det är så underbart. Att hans läppar är emot mina och mina emot hans.

Våran tröjor åker sedan av och jag känner hur jag är alldeles blöt där nere. Alex börjar kyssa mig överallt, han börjar från halsen och sen ner till min mage och det känns som jag ska explodera snart. På ett bra sätt dock.

Men då börjar mina händer och ben skaka och Alex märker det eftersom han slutar med att kyssa mig och kollar upp på mig.
"Du vill inte göra det va?" Säger Alex och kollar seriöst på mig.
Vill jag? Eller? Är jag inte redo? Nej, jag tror inte det... Jag vet inte. Jag vill men ändå inte, liksom jag har ju inte känt honom så länge. Det är ändå kanske lite för tidigt?

Jag skakar på mitt huvud och det känns som om jag ska gråta. Nejnejnejnej, inte gråta Sam! Alex nickar, lägger sig bredvid mig och vänder ryggen åt mig. Är han sur på mig? Jag vill fråga men jag vågar inte... Jag suckar och lyssnar på hans andetag, dom är nu lugna och djupa. Han har antagligen somnat så jag borde också lägga mig. Jag blundar sakta och låter sömnen ta över.

När jag vaknar upp så ligger Alex inte bredvid mig, jag kollar runt och reser mig upp.
"Alex?" Ropar jag.
Inget svar. Jag kollar ut och ser att det är lite mörkt.
Jag går ner och ser Alex i hallen.
"Alex?" Säger jag igen.
Han suckar och vänder sig om.
"Ja?"
"Ska du hem?" Frågar jag och han hummar bara till svars. Det känns som mitt hjärta går i tusen bitar och jag vet inte varför. Alla känslor bara väller fram. Mina tårar vill tränga sig fram men jag låter inte, plötsligt känner jag mig alldeles yr och börjar kallsvettas. Jag kollar ner i marken och andas tungt.

"Sam?"
"Sam?" Upprepar han igen
Jag sätter mig ner och andas djupt.
"Mår du bra?"
Gå gå gå gå gå viskar jag mig själv och samlar modet. Det sista jag gör är att be honom att stanna, jag måste visa mig stark. Jag tänker inte sjunka.

"Ja, gå du" säger jag. Han kollar först på mig och tvekar men sen lämnar han, det sista jag jag hör och ser är att han stänger igen ytterdörren och sen svartnar det.

När jag vaknar upp så ligger jag fortfarande på samma ställe och det är mörkt i hela huset och likaså utomhus. Jag ställer mig upp men trillar ner igen, jag tänker inte kämpa emot så jag lutar mig bakåt och blundar.
Plötsligt hör jag någon gnälla och slicka min kind, Enzo!
"Åååh Enzo, förlåt!" Säger jag och tar ett stadigt grepp om trappräcket.
"Kom" säger jag och vinglar fram till trädgården.

Han skuttar fram och tillbaka och skäller åt en buske. Sedan gör han sina behov och vi går in igen.
Jag känner hur min mage börjar kurra men orkar inte äta något nu så jag går upp och sätter mig på sängen och bara andas. Jag håller precis på att somna innan någon ropar:
"Hallå!" Man hörde att det var mamma, men vad gjorde hon hemma nu?

"Hejhej" säger jag svagt.
"Vad gör du hemma nu?" Ropar jag.
Hon öppnar sakta dörren och kommer in.
"Mötet ställdes in" säger hon och ler, medan jag bara nickar.
"Hur mår du?"
Ja hur mår jag? Tankarna for omkring.
"Bra" ljuger jag och ler.
Mamma ler tillbaka och går ut ur rummet.
"Mamma" säger jag snabbt.
"Ja?" Säger hon och sticker in sitt huvud.
"Kan du göra en macka åt mig?" Frågar jag, mamma ler.
"Javisst" säger hon och går iväg.

Jag kollar på mitt nattduksbord och ser min mobil ligga där helt orörd, det är som att den skriker efter mig så jag tar upp den. 1 missat samtal och 5 meddelanden från Amy. 'Saaam'
'I miss you'
'Can i call'
'I'm going to call you right now'
'Why are you not answering? Are you mad? I'm sorry I didn't answer you last time you called me, I can explain everything!'

Jag skrattar åt henne och känner saknaden. Jag saknar henne otroligt mycket, jag behöver henne.
Jag trycker på ringknappen och det tar inte lång tid innan hon svarar.
"SAAAM!" Skriker hon i telefonen och jag tar genast bort den från mitt öra.
"Sam?" Säger hon lugnt.
"Amy" säger jag med gråten i halsen.

~~~~
Okej förlåt för ett tråkigt kapitel men jaja... Blir bättre nästa gång, det är bara det att jag har så mycket plugg och jag måste göra det. Jag ska inte lova något nu men jag skriver kanske imorgon. Vi får se! Ha en fortsatt bra kväll och kom ihåg att ni är bäst.
Kram
- Emma❤️
PS.. Kommentera gärna!