Lämna mig inte nu

Kapitel 43

SAMANTHAS PERSPEKTIV:

"Men inte på det sättet" säger jag och hon börjar gråta. Jag såg hur hennes ögon glittrade, jag såg en lycka, lättnad och en längtan. Men jag förstörde det. Och jag är rätt säker på att Jag också förstört vår relation nu...

Hon säger inget utan hon står där och gråter vilket får mig också att gråta. "Felicia..." Säger jag men hon tar upp sitt pekfinger och hyschar mig sen går hon iväg. Jag har förlorat min bästavän. Jag har krossat hennes hjärta. Jag har förlorat alla som jag älskar... Vad ska jag göra nu?

Jag känner mig alldeles hopplös. Dum. Jag vet inte vad jag ska göra. Jag bara sätter mig ner på golvet och börjar ännu gråta. Jag gråter över allting.

Plötsligt öppnas ytterdörren. "Sammie hjärtat jag glömde min..." Fortsätter mamma men avbryter när hon ser mig gråta. "Men vad har hänt?" Frågar hon och kramar om mig. Jag bara skakar på huvudet, hur skulle jag kunna förklara detta för henne?

"Kom med mig så åker, ska bara ta min mobil" säger hon, går in på sitt rum och kommer ut igen. Hon hjälper mig upp och vi går ut mot bilen och jag försöker hindra tårarna men jag kan inte sluta. Jag känner mig så äcklig och svag. "Allt kommer ordna sig" säger hon när vi sätter oss i bilen och Enzo sätter sig i min famn. Jag vill tro henne. Men det går bara inte.

FELICIAS PERSPEKTIV:

Jag mår så sjukt dåligt. Mitt hjärta är alldeles krossat och tårarna vill inte sluta rinna. Jag vill bara försvinna härifrån, aldrig mera komma tillbaka.

Jag går till en park och sätter mig på en bänk med ansiktet i händerna och armbågarna på låren. Tårarna vill inte ge sig, men jag tänker inte kämpa emot längre. Jag känner mig så dum. Så svag. Varför skulle hon vilja vara med mig?! Jag är så dum och ful.

Jag är så fylld med sorg och ilska så jag vet inte vad jag ska göra, i vanliga fall hade jag kunnat slänga mig i Samanthas famn och snacka och sånt men nu går det inte, för hon är anledningen till att mitt hjärta är krossat.

Jag gråter så tyst som möjligt eftersom jag vill inte dra till mig uppmärksamhet. "Är du okej?" Frågar någon helt plötsligt. Typiskt. Jag snyftar till och kollar upp.

Där står en solbrun kille, han har brunt hår som är snaggat på sidorna medan toppen är lång, bruna ögon, mörka och långa ögonfransar och underläppen är fylligare än överläppen. Han kollar på mig med en orolig blick medan jag bara stirrar på honom. Jag kommer på mig själv och rodnar. "Ja..." Säger jag och stryker bort tårarna. "Ser inte ut som det" säger han med sin perfekta mörka röst och ler snett.

-

"Är det sant? Jag ska börja där nästa vecka!" Utbrister Killen som presentera sig som Elton när vi går på en promenad. "Jaha va kul!" Säger jag och dricker upp det sista av min jordgubbs frappé som vi köpt på kaféet.

"Vart bor du?" Frågar han och jag pekar på byggnaden som jag bor i. "Du skojar med mig, jag bor också där! På första våningen" säger han och jag blir alldeles chockad. "Jag bor på tredje, men hur har vi kunnat missat varandra?" Frågar jag. "Det kan vara för att jag nyligen flyttat hit från Malmö." Skrattar han och jag skrattar med honom. "Ja det kan förklara saken" säger jag och småskrattar.

Vi går en bit och tillslut är vi framme. Vi slår in koden och går in. "Så jag antar att vi ses snart?" Säger han och höjer på ögonbrynet. Jag nickar och han flinar. "Kan jag få ditt nummer?" Frågar han med ett leende och jag nickar och slår in det på hans mobil.

När vi är klara kramas vi, säger hejdå och sen går jag upp och in till min lägenhet. Jag tar av mina skor och sedan går Jag in i köket för att slänga plastmuggen.

Efter det slänger jag mig på soffan och slår på tv:n. Vilket är väldigt onödigt eftersom Jag kollar inte ens på programmet eftersom jag tänker bara på Samantha...

SAMANTHAS PERSPEKTIV:

Det har gått en hel vecka sedan Felicia sa att hon älskar mig, jag har saknat henne så mycket. Hon har ignorerat mig, hon har inte ens kollat åt mitt håll och det gör mig galen. Hon har varit mycket med den nya killen Elton.

Jag är så himla trött, just nu gör jag ett prov som jag har pluggat mycket till. Jag har gjort prov hela dagen eftersom jag har hamnat back och missat dom. Men som tur är det fredag idag så jag får äntligen ta en liten paus.
"Tack för idag!" Säger läraren och jag skriver stressat in det sista svaret och reser mig upp och lämnar in provet.

Jag går ut ur salen och nerför trapporna sen till mitt skåp. Jag tar dom böckerna jag behöver, sätter dom i min väska, tar ut min väska och jacka sedan låser jag mitt skåp.

Jag går ut genom entrén och möts av en kyla. Det är verkligen höst nu, man behöver till och med en jacka. Jag kollar ner på mina bruna uggs som Jag har haft i flera år och drar handen genom mitt blonda hår och suckar. "Samantha!" Ropar någon helt plötsligt. Jag vänder mig om och ser Cassi framför mig.

"Hej Cassi" säger jag och ler. "Hur mår du?" Frågar hon och ler. "Jo helt okej antar jag, själv då?" Svarar jag och kollar ner. "Jo det är väl bra, förresten jag tänkte ha sleepover imorgon, du, jag, Mickan och Felicia. Du kommer va? Dom andra kommer" säger hon och jag tänker. Kommer jag orka se Felicia? "Ja Jag kommer" säger jag och kollar upp och ler. "Apropå Felicia... Har det hänt något med er? För ni snackar knappast eller något..." Frågar hon osäkert.

Kan jag berätta det till henne? Visst, jag litar på Cassi, väldigt mycket. Men om det är någon som ska berätta det är det Felicia då... Inte jag. Det vore väldigt orättvist och elakt. "Nä, inget speciellt" säger jag och sparkar på gruset under mina fötter. "Okej, men då hörs vi va?" Frågar hon och kramar mig och jag kramar tillbaka. "Javisst" nickar jag.

När jag är framme hör jag flera röster. Jag tar av mig min jacka, mina skor och slänger väskan på golvet. Jag går in i vardagsrummet och ser Lisa, Henrik och mamma spela ett spel. "Hej" säger jag och sätter mig på soffan där dom sitter. "Sam!" Skriker Lisa när hon ser mig och hoppar upp i min famn och ger mig en stor kram. "Hej Lisa" skrattar jag. "Jag har saknat dig såsåsåså mycket!" Säger hon och kramar om mig hårdare. "Och jag dig!" Säger jag och ler stort.

Tänk att jag har ett eget barn sen. En liten människa som Jag kommer få krama om, pyssla om, pussa, ge den all min kärlek. En liten människa som kommer springa runt och kalla mig mamma. Jag längtar så mycket. Och juste, har Jag nämnt att jag har varit på ultraljud och att jag är i vecka 13 nu? Japp, så långt har jag faktiskt kommit.

"Vill du spela med oss? Du kan få vara med i mitt lag!" Säger hon och jag nickar. "Jo det kan jag ju göra" säger jag och ler mot mamma och Henrik som ett hej och dom ler tillbaka. Jag sätter mig bredvid spelet och börjar spela med dom. Så här roligt har jag faktiskt inte haft på väldigt länge, det är som att vi är en familj...

~

Hej mina små loppor, nu har ni fått ännu ett kapitel. Hoppas ni är nöjda och glada, det var väldigt många som var på Alexs sida. Där lura jag er allt va? Hihi. Och sen ett förlåt till er som ville Felicia, men det var redan planerat från första början att det skulle handla om Alex och Sam. Eller var det de? Never say never mohahahah.
Det är så kul att se att så många läser våran bok och tycker om den! Helt sjukt faktiskt, tack såå mycket!

Dagens fråga:

Borde Felicia satsa på Elton eller Sam?

Menmen mina små loppor, hoppas ni har haft/ har en bra dag och sen så hörs vi i nästa kap!

Många pussar och kramar från eran Shima❤️