Fel elevhem på Hogwarts

Kapitel 29 - Förbannelsen bryts

D/ns perspektiv:

- Jag älskar dig D/n, säger Draco och tittar mig rakt i ögonen.

- Jag älskar dig med, svarar jag och ger honom en lång kyss.

Mina tankar om att förgöra Jacob var starkare än innan och jag behöver ta kontakt med Bellatrix för att få hjälp! Jag behöver henne NU..

- Jag är jättetrött Draco.., börjar jag.

- Åh.. Jag förstår.. Vi ses imorgon, svarar han och ger mig en kyss.

Jag nickar och han lämnar mig ensam i mitt rum. Jag lägger mig i sängen och tänker hur jag ska göra. Hum.. Det bästa är om jag gör det imorgon när jag har kraft att kunna förgöra Jacob. Jag släcker lampan och kryper ner under täcket och somnar. Nästa morgon skyndar jag mig att klä på mig och fixa mig sedan försöker jag ta kontakt med Bellatrix. Det dröjer inte länge förrän en svart korp flyger in i mitt rum och förvandlas till Bellatrix.

- Nämen D/n, börjar hon.

- Jag behöver döda Jacob! NU, säger jag till henne.

Hon ler onde fullt och sedan går jag snabbt och byter om till svarta jeans och min slytherin hoddie sedan går vi ner mot matsalen. Det var tomt i uppehållsrummet när vi kommer ner för trappan, vi går vidare från uppehållsrummet ut i korridorerna mot matsalen. Allt var tomt. Undra vart alla är. Äsch! Mitt fokus var att försöka döda Jacob nu!

- HÄMNDEN ÄR LJUV!!!, skrattar jag högt och ondeskullt.

Bellatrix nickar och vi fortsätter gå mot matsalen. Och när jag rundar hörnet till matsalen ser jag honom. Jacob. Jag tar sats och går snabbt fram till honom.

- JACOB!, säger jag högt medan jag går mot honom.

- D/n.., börjar han.

- Saknat mig?, fortsätter jag med ett ondskefullt leende mot honom.

- Vad vill du mig?!, säger han med rädd röst.

- DU har förstört allt. Och nu ska du få betala för det!!!!, säger jag hotfullt mot honom.

- VAD har jag ens gjort dig!? JAG VILL BARA VETA SANNINGEN D/N!!, säger han och jag ser hans tårar rinna ner för kinderna.

- HHAHAAA! Åh Jacob, skrattar jag.

Jag riktar min trollstav mot honom och han drar sakta upp sin mot mig. Nu ar jag min chans att döda honom! Precis när jag ska slänga en formel mot Jacob flyger jag iväg rakt in i en stenvägg. Vad hände?! Jag tittar upp och får syn på pappa.

- Pappa?, frågar jag.

- D/n.., börjar han.

- DU HAR FÖRSTÖRT ALLT!!, skriker jag och reser mig upp.

Men samtidigt som jag reser mig upp ser jag hur mamma och min äldsta kusin Fiona går in genom dörrarna till matsalen. Alla andra elever står på varsin sida, jacob i mitten, pappa framför släkten och jag på andra änden av rummet.

- D/n du är inte dig själv, säger mamma och kommer närmare.

- JOOO! BELLATRIX!!!, ropar jag. Hon träder fram vid min sida och jag känner att jag blir stark igen.

- D/N NEEEJ!, skriker min kusin Fiona och kommer springandes mot mig.

Allt jag kunde göra va att skratta ondskefullt åt allt. Hon ställer sig framför Jacob.

- EXPELLIARMUS, skriker jag och kastar formeln mot Fiona.

Men i samma sekund kastar hon en formel på mig och jag faller till marken. Jag tittar upp och mamma och pappa är snabba på att förgöra Bellatrix. Mörkret var fortfarande kvar och jag reser mig upp försöker kasta en formel åt Fiona och Jacob, men innan jag vet ordet av faller jag till marken och allt mörkt jag hade inom mig är borta. Jag öppnar ögonen och ser Jacob.

- Jacob?, frågar jag.

- D/n.., börjar han.

Jag sätter mig sakta upp och tittar på honom. Han var så lik både min mamma och pappa.

- Tänker du fortfarande döda mig?, frågar han osäkert.

- Döda dig?, fråga jag.

- Ja.. Du har försökt med det och varje gång jag försökt prata med dig har du velat döda mig.. Jag har bara velat veta sanningen, säger han och tittar mig i ögonen.

- Jacob.. Jag vet inte varför.. Jag var besatt, säger jag och tittar på honom.

- Men är du okej nu?, frågar han.

- I guess.., börjar jag.

Han sätter sig ner framför mig och innan jag vet ordet av så kramar han om mig.

- Jag har alltid sett upp till dig D/n.. Jag älskart att ha dig som storasyster!, säger han.

Jag kunde inte låta bli att le. Jag älskade verkligen honom också.

- Jag älskar dig med Jacob.. Förlåt att det tagit så lång tid att få mig normal, säger jag och håller kvar kramen.

Han nickar mot min axel och sedan släpper han kramen och tittar på mig.

- Får jag komma hem nu utan problem?, frågar han och tittar på mamma.

- Ja Jacob, svarar Emmie och ler.

Jag tittar mig omkring och tillslut får jag syn på Draco. Vi får ögonkontakt och han kommer sakta fram till mig. Han sätter sig på huk och jag tittar rakt in i hans ögon.

- Är du okej?, frågar han.

- Ja.. Är du?, frågar jag.

- Ja.. Förlåt att jag lämnade dig.. Jag älskar dig det vet du! Det är ju du och jag D/n, säger han och jag ser hur en tår rinner sakta ner för hans kind.

- Ja.. Jag vet Draco.. Jag älskar dig med!, svarar jag och torkar bort hans tår från hans kind och ler åt honom.

Jag reser mig upp och pappa kommer fram, han ger mig en lång kram.

- Jacob får jag visa dig en sak?, frågar jag.

- Ja, svarar han.

Jag tar hans hand och vi går ut från matsalen hand i hand.

THE END

Sista kapitlet!! Hoppas ni har tyckt om denna boken! Och sanningen är att min bästa vän har hjälpt mig att komma på saker till denna boken! Så kredd till henne!

Men som tack för all pepp ni gett för denna boken så har jag påbörjat en ny bok! Hoppas ni kommer gilla den också! 💚🐍