Fel elevhem på Hogwarts

Kap - 17 - Avslöjad

Nytt år, nya ansikten. Nya elever, femte året...detta året kommer inte bli lätt, och en viss person kommer INTE att göra det lättare. Jag och Draco har inte heller pratat så mycket på sistone, eller ja vi har ju hälsat med stämningen mellan oss har varit stel efter jag berättade för honom om min bror....

Juste min bror! Han börjar idag. Kommer jag ens känna igen honom?

Vi gör oss redo för att gå ner i matsalen där välkomstceremonin dem nya eleverna kommer att hållas. Jag minns hur det var för mig när vi skulle göra det, jag var så nervös och det kändes som att vi stod utanför de stora dörrarna i flera timmar när det egentligen var runt 5 minuter. Vi sitter alla redo för att dem ska komma gåendes in genom dörrarna. När dörrarna öppnas så söker jag med blicken efter Jacob, det dröjer inte länge förrän jag får syn på en pojke med det exakta ljusbruna lockiga håret som min mor har. Dem ljusbruna ögonen som min far har. När jag kollar på honom ser jag likheter hos honom och mina föräldrar som jag själv inser att jag inte har själv. Han var en kopia av min mor och far, något jag inte kunde säga om mig själv...,det var han, Jacob. Dem ställer sig på en rad nedanför trappan och professor McGonagall håller i rullen med namn, som hon snart kommer läsa upp. Hon går igenom samma rutin som hon gick igenom för fyra år sedan. Hon börjar läsa upp namn efter namn och allt jag ville va att höra henne säga Jacob Wilson, men jag hör inte ett ord. Efter en stund hör jag svagt " Jacob Wilson" många elever börja titta på mig. Varför tittade dem på mig och inte på honom?

- Hum.. Väldigt intressant. Wilson? Ahhh de är ännu en Wilson som har börjat. Är det möjligtvis D/ns lillebror vi har här framför oss? Huuummm.. Vart ska vi sätta dig då? Huuuumm... Men det är ett självklart val!!, säger hatten.

Jag börjar känna hur jag får svårt att andas och hur svetten rinner längs min panna och mina händer blir alldeles klibbiga. "Vad ska hatjävlen säga.. SÄG NU DÅÅÅ!!" tänker jag.

på Draco sitter längre ner vid Slytherins bord, Han kollar på mig med en osäker blick,

- Men det det är ett självklart val!!!....HUFFLEPUFF!!!!, säger hatten.

Alla reser sig upp och applåderar men jag sitter kvar... Tillsist känner jag en knuff på axeln, det är Izzie, jag tittar upp på henne snabbt och sedan lägger jag blicken på Jacob. Jag får ögonkontakt med Jacob och han börja vinka mot mitt håll men jag tittar snabbt bort. Varför vinkar han? Varför förstår han inte att jag är i Slytherin? Vad är det som han inte förstår? Vi är rena motsatsen av varandra. Ceremonin fortsätter och efter att alla blivit tilldelade till sina elevhem så börjar vi äta, men jag kan inte. Min blick är som fastnålad på Jacobs rygg, tillslut knuffar någon till mig igen.

- D/n! D/N!, säger en röst.

- Va?, säger jag med undrande röst och kollar mot personen.

- Jag hade ingen aning om att du hade en lillebror! Varför har du aldrig sagt det??, frågar en kille från Slytherin.

Jag tittar på honom och känner hur jag spänner knytnävarna och ger honom en hotfull blick, därefter reser jag mig snabbt och lämnar matsalen. Jag hann bara komma en bit ifrån matsalen i korridoren innan Izzie är ikapp mig.

- Hallå! Vad handlade det där om? Jag visste inte.. Varför har du aldrig berättat om din lillebro för mig? Vi är bästa vänner ju, säger hon och fäster blicken på mig.

Jag spänner knytnävarna ännu hårdare och känner ilskan ännu mer.

Jag öppnar munnen men inget kommer ut, tillsut smäller jag höger knytnäve in i väggen så det blir blodfläckar på väggen. Jag tittar snabbt ner på min hand och ser hur det droppar blod ner på marken framför mig, sedan lämnar jag Izzie ensam i korridoren.

Jag springer upp till mitt rum och det dröjer inte länge förrän det knackar på dörren.

- STICK HÄRIFRÅN!! LÄMNA MIG IFRED!, skriker jag.

Dörren öppnas och där står i dörröppningen står Draco med orolig blick.

- Va har du gjort?!, frågar han.

- Inget, får jag fram.

Han tittar på mig med blicken " Du kan inte ljuga för mig".

- Lägg av D/n.. Du blöder, utbrister han och går in i mitt rum.

- Äsch.. Det är bara en skråma, säger jag snabbt.

Det drömde inte länge förrän han satt framför mig och lindade in min hand i bandage, därefter ger han mig en kyss på handen innan han reser sig upp och sätter sig bredvid mig.

Han tar tag i mina händer och kollar djupt in i mina ögon. Han behöver inte ens säga nåt för att jag ska må bättre, jag slappnar av. Han lutar sig sakta framåt, våra läppar är bara några centimeter ifrån varandra då det plötsligt knackar på dörren och den sakta går upp.

- Det är någon som frågade mig om dig?

Izzie står blygt i dörröppningen och jag får syn på det där ansiktet igen. Jag känner att mina knytnävar dras ihop och det mörknar, Mina ögon svartnar och det enda jag känner är, HAT!

Kapitel 17! Hoppas ni gillar det!