Fel elevhem på Hogwarts

Kapitel 23 - Duellen

- VAFAN SÄGER DU!!, säger jag högt.

- Ja.. asså.. ville bara säga de, säger hon och tittar på mig.

Jag säger inte ett ord utan reser mig upp och lämnar matsalen. Jag kunde inte tänka, allt jag kände va hat. Jag går ut på gården vid gräsmattan och försöker lugna ner mig, men Izzie följer efter mig.

- Varför blir du så arg för att jag prata med Jacob?, säger Izzie som dyker upp bakom mig.

- FÖR.., börjar jag och drar upp min trollstav och riktar den mot Izzie.

Allt jag kände var bara hat, emot alla. Mörkret hade kommit tillbaka och jag ville bara förstöra allt! Izzie drar upp sin trollstav emot mig.

- Jag trodde aldrig detta om dig, säger hon sorgset.

- DET TRODDE INTE JAG OM DIG HELLER!!, skriker jag åt henne.

Folk hade nu börjat samlas runt om oss för att titta på vad som händer. Jag ska förgöra henne och Jacob. Mörkret kröp allt djupare och djupare inom mig och växte och jag håller ett stadigt grepp om min trollstav.

- ATT DU ENS VÅGA PRATA MED JACOB!!, skriker jag till henne.

- Det är du som verkar avsky din EGEN bror!! Varför D/n, säger hon försiktigt.

- EXPELLIARMUS!!!!, skriker jag men i samma ögonblick hoppar hon åt sidan och jag missar.

- VAD GÖR DU!!!!, skriker jag.

- DU är inte dig själv!!, skriker Izzie till mig.

- JOOO JAG ÄR FULLKOMLIGT MIG SJÄLV!!, skriker jag.

- NEEEEJ!!!, Skriker Izzie till mig.

- D/n?, hör jag en röst.

Jag vänder mig om och där står Jacob.

- DET ÄR DITT FEL ALLT IHOP!!, skriker jag till honom och riktar trollstaven mot honom.

- Hur.. Jag minns knappt vad som hände den där natten.. Du vet ju vad som hände.. Snälla berätta för mig, säger han och tittar rakt in i mina ögon.

- LÖGNARE!!, säger jag till honom.

Han ljuger! Han vet exakt vad som hände den där natten men han låtsas som ingenting, han vill att jag ska vara boven i det här dramat och han pojken av guld som aldrig gjort något fel.

- BERÄTTA FÖR MIG!!!, skriker Jacob till mig.

- Du vet exakt vad som hände!, säger jag och spänner blicken i honom.

Jag säger inget utan börja kasta Expelliarmus mot Jacob. Men innan jag vet ordet av kastar Izzie en defensive formell och duellen är igång och vi kastar enormt många formler på varandra. Till sist kastar jag en formel på Izzie.

- SECTUMPSEMPRA, skriker jag och kastar formeln åt Izzie, men innan jag vet ordet av ställer sig Jacob i vägen och gör en sköld och jag flyger bakåt. Allt hände så fort men den kändes som jag var i luften hur länge som helst, jag kände mig illamående. Jag landade på marken, men kunde inte resa mig, allt jag kände var smärta. Jag kollar sakta upp och ser hur Izzie håller ena handen om munnen och Peter står som förstenad. Min blick blir suddig och jag kollar på min kropp, jag förblöder.

- D/N!!!!, skriker Izzie.

Jag ligger på marken och kan inte röra mig. Jag känner hur mörkret försvinner och smärtan plågar sig allt längre in. Jag försöker hålla ögonen öppna men det går inte. Jag ser hur någon kommer fram och står vid min sida, det är Snape. Men väl framme vid mig så faller mina ögonlock och allt blir svart....,det enda jag hör är oväsendet runt om mig, folk som skriker.

Alla elever bort härifrån, säger han och därefter böjer han sig ner om mumlar något jag inte hört förut

- Vulnera Sanentur

Jag blir förd till sjukhusvingen och får ligga där och återhämta mig. Vad var det som egentligen hände. Alla tankar far igenom huvudet och jag förstår verkligen inte vad som har hänt. Jag kommer inte ihåg nånting, attackerade jag verkligen min bästa vän. Innan jag hinner tänka längre så slocknar mina ögon igen...,och allt blir svart.

Hoppas ni gillar kapitel 23! <3