Fel elevhem på Hogwarts

Kap 10 - Sjukhusvingen

Flygturen med Gruff hade inte kunnat gå bättre. Jag flög runt slottet och Quiddictfältet, man kunde se hela hogwarts här uppifrån. Jag flög tillbaka och hoppade sedan av Gruffs rygg.

Jag ser att Draco står lutad mot ett träd tillsammans med Goyle och Crabbe, han ser sammanbiten ut men det försvinner snabbt.

- Vem är härnäst, ropar Hagrid!

Igen? Ingen som rör sig, alla står stilla. Jag fattar inte det var ju fantastiskt att få flyga med Gruff!

Efter vad som kändes som en lång tystnas ryckte Draco sig ifrån trädet.

- Men snälla, säger Draco

Han går med hastiga steg mot Gruff

- Du tror du är så allsmäktig och tuff va, ropar han hånande mot Gruff.

Gruff backade till, Darco kollade upp mot honom medans Gruff sakta emellan på sig. Plötsligt låg Draco på marken och Hagrid kom springande och ställde sig emellan Gruff och Draco, han viftade med armarna och kastade en fisk inåt skogen iväg från dem. Han gick över till Draco

- Jag kunde dött!, ropade Daco i smärta

- Det är bara en liten skråma, påstår Hagrid

Allt skedde så snabbt. Plötsligt stod alla med händerna för munnen.

- Han måste till sjukhusvingen, ropade någon

Hagrid böjde sig och plockade upp Draco i sina armar

- Jag gör det, sa Hagrid. Klassen är härmed över!

Jag och Izzie gick tillbaka till våra rum i väntan på uppdatering på Darco. "huh. rätt åt han tänkte jag" Fast ändå kunde jag inte sluta tänka på hur han mådde. Varför skulle han alltid försöka vara så tuff framför folk hela tiden! Jag tänkte på Gruff, bara inte något illa händer honom? Snape kom ingående i Slytherins elevkorridor

- Pojken mår fint, sa han med ointresserad ton. Han ska vara under uppsikt, inga besök.Gå nu tillbaka till era respektive rum. Det här ändrar inget!

Jag blev lättad av nyheterna men visste inte vad som skulle ske härnäst. Jag fick känslan av att jag ville se hur han mådde. Men Snape sa inga besök...,, men jag fick en ide

När slottet släcktes ned och alla gick till sina rum gjorde jag mig redo, Förra julen fick jag min fars gamla osynlighetsmantel men jag hade ingen riktig användning av den. men detta var perfekta tillfället. Jag drog manteln över mig och smög ut ur mitt rum mot sjukhusvingen. Dörren är låst, men som tur var så har jag lärt mig Alohomora, jag drog upp min trollstav ut fickan

- Alohomora, viska jag.

Jag steg smygandes in i rummet och kollade mig omkring, där är den. Sängen längst in i rummets hörn låg han. Jag gick sakta emot hans säng, Jag kollade på honom där han låg och sov.. Jag böjde mig lite över hans säng för att se bättre. Han såg fridfull ut. Hans blonda hår låg och bleka ansikte låg mjukt mot huvudkudden, hans klarblåa ögon som hans ögonlock nu täckte, jag saknar hans blickar. Hur bra vi hade det innan Pansy kom in i bilden. Varför behövde hon komma och förstöra för. Innan jag hann drömma mig vidare hörde jag något sakta komma gående mot rummet. Jag vände mig om och såg hur ett ljus började skimra i det lilla dörrfönstret. Jag drog över mig min mantel snabbt och ställde mig bakom dörren innan den öppnades och sjuksystern kom in. Hon gick till hans säng för att kolla till honom. Hon tände hans nattduksbord lampan och han öppnade ögonen.

- Du får ursäkta mig, sa systern, jag skulle bara kolla till dig. Hur är det med armen?

Han rullade ögonen och ryckte bara på axlarna.

- Du kan ju faktiskt vara snäll att svara nu när du ändå är vaken sa systern.

- Bra, sa han med dryg röst

Hon kollade på honom en stund och vände sig om. Men hon såg något liggandes på marken intill sängen...,en fjäder. Men vänta lite! Det där är ju min fjäder! Ånej! Jag vände mig om fortfarande osynlig för deras ögon kunde jag inte märka det? Jag måste bege mig tillbaka till mitt rum innan jag blir påkommen. Draco tar snabbt fjädern från sjuksystern.

- Du kan gå nu, jag är trött sa Draco

Systern vände sig om och började gå mot dörren ut.

- Ser ut som att vi inte är ensamma, flinar systern Och lämnar rummet. Draco kollar så att hon stängt dörren efter sig sen tar han upp fjädern från bordet. Han inspekterar den noga, jag tror han vet...

Jag tror han vet och jag måste komma ut härifrån, men hur. Han lade fjädern under kudden och vände sig om. Jag smög sakta ut genom rummet och gick tillbaka till mitt rum, bytte om och slängde mig i sängen och drog täcket över huvudet. Hoppas att han inte märkte mig.