MANDA
Istället för att åka till det nya huset så åkte vi direkt till skolan för att jag skulle hinna få en rundtur innan alla började. Tydligen så var det alltid sovmorgon på första dagen efter sommarlovet. Mamma stannade bilen utanför en stor brun,grå skola.
"Ha en bra dag nu då gumman" sa mamma medans hon strök mig över kinden. Hon hade sin typiska 'oroade mamma -blick'.
"Jadå, det kommer gå bra" jag pussade mamma snabbt på kinden och tog sedan min mint gröna ryggsäck med spets detaljer och klev ut ur bilen.
Jag gick över den ödsliga skolgården mot dom stora glasdörrarna. Jag tog ett djupt andetag och tryckte upp ena dörren. Jag tittade mig omkring. Asså hur svårt kan det va egentligen. Jag gick genom den långa korridoren och såg tillslut en skylt där det stog EXPEDITION med stora bokstäver. Jag tvekade lite innan jag försiktigt knackade på dörren. En medelålders kvinna öppnade dörren och satte ner galsögonen på näsantippen.
"Hej, är det du som är Manda?" hon tittade vänligt på mig och jag nickade.
"Vad bra, Mallie här ska visa dig runt skolan" just då upptäcker jag att en tjej i min ålder står och kikar över axeln på kvinnan som troligen är rektorn på skolan.
"Det är jag som är Mallie" säger tjejen som tydligen hette Mallie och trängde sig förbi rektorn.
"Jag är Manda, eeh skulle du visa mig runt?" jag pillade lite på naglarna och tittade ner på mina vita låga converse.
"Aa kom med här!" hon tog tag i min arm och drog mig genom skolans korridorer och klassrum. Jag hinner stoppa ner mitt schema i ryggsäcken melllan två klassrummen. Mallie var verkligen ivrig på att vida mig skolan. Jag försökte hänga med i Mallies snabba steg. Hon släppte min arm och gick runt ett hörn. Jag försökte springa i kapp henne men så kände jag ett hårt slag mot mig och jag kastades ner på marken. Jag kände hur mitt huvud värkte och min svanskota var väll troligen redan död. Hur kunde jag va så klantig? Jag gned mig i bakhuvudet och blundade. Jag kände hur någon satte sig bredvid mig och lutade sig över mig. Gick jag in i Mallie? Jag trodde hon var långt före. Hon var ju så ivrig att visa mig hela skolan så hon låg ju 5 meter framför mig hela tiden. Jag öppnade sakta ögonen och såg att det var inte Mallie som lutade sig över mig. Ansiktet som tittade på mig hade tydliga spända käkar, stora bruna ögon som fick mig att känna mig som om jag satt och stirrade in i en varm brasa. Man skulle kunna stirra på i säkert en evigthet. Jag tittade mig förvirrat omkring. Var jag i en skola? Juste jag fick ju en rundtur av Mallie. Jag såg in i hans underbara ögon och hans ganska muskulösa armar var placerade på varsin sida av mig. Jag kände hur mina kinder började hetta. Jag satte mig sakta upp och han flyttade snabbt på sig.
"Gick det bra?" han såg lite oroat på mig medans jag sakta nickade. Mitt ansikte steg sakta i färg och jag tittade ner på mina händer.
"Jag är Theo" sa han snabbt, "och du måste vara den nya tjejen. Manda var det va?" Han log mot mig medans han ställde sig upp och sträckte ut en hand för att hjälpa mig upp. Jag tog den varma, mjuka handen och reste mig sakta upp. Så fort jag kom på fötter kände jag hur svanskotan värkte till och benen höll på att vika sig. En stark arm kom runt min midja och fångade upp mig. Ännu en gång fastnade min blick in i hans ögon.
"Vad är det?" frågade han och log lite snett åt mig
"Eh...uhm... nä inget jag bara..." Åh vad jag är pinsam, mina kinder blev lika röda som tomater. Jag tog mig försiktigt ur hans grepp, plockade upp min ryggsäck och gick iväg.
THEO
Jag såg på medans hon tog upp sina saker och gick iväg till Mallie. Hade det här just hänt. Jag stog som fast frusen i marken och tittade efter henne. Hon var den snyggaste tjejen jag någonsin sätt, bättre än alla andra fjortisar som försökte klänga på mig hela tiden. Och det första jag gör är att skäma ut mig redan innan jag ens lärt känna henne. Jag vet att kärlek vid första ögonkastet kanske inte är sant men just nu trodde jag på det uttycket väldigt starkt. Jag hade kommit tidigare idag för att jag hade fått skjuts av min pappa. Jag tänkt ta bussen men pappa insisterade på att jag skulle bli skjutsad. Pappa brukade aldrig bry sig om mig egentligen, undar varför han gör det nu? Han måste vara på bra humör.
MANDA
Jag haltade efter Mallie som nu bara skulle visa mig mitt skåp. Det var ett överskåp. Yes tänkte jag och låste upp låset med kombinationen som jag fått av rektorn som visat sig hete Berit Karssen. Troligen danskt. Jag kunde inte sluta tänka på han den där Theo, hette han va? Ja så hette han, Theo. Namnet ekade i mitt huvud. Jag försökte skaka bort det. Nej Manda, du har ju bestämt att inte skaffa någon kille intalade jag mig själv och började istället fokusera på mitt dunkande huvud och döda svanskota.
***********************************
Förlåt förlåt för kort kapitel (kanske inte så kort men aja) Jag ska försöka skriva runt 1000 ord i varje kapitel. Det blev inte så långt perspektiv från Theo men hoppas det blev bra iallafall.
Tack så sjukt mycket till alla ni som läser! Jag vet att 21 reads inte är mycket för vissa men för mig är det helt sjukt att 21 personer tar sig tiden att läsa min bok!
Glöm inte att va en spökläsare utan rösta,kommentera och sprid!
Read on pineapples! <3
YOU ARE READING
Försök inte ändra mig
Teen FictionManda, ja... Manda är namnet. Ovanligt eller hur? Ja, då passar ju namnet bra. Manda är lika speciell som sitt namn. En dag förändras allt. Bara för att hon råkar vara super klumpig och gå in i en person och hamna på golvet. Hela livet har Manda al...