Försök inte ändra mig

5:Okej...

Först och främst, förlåt!!! Jag har haft det sjukt stressigt i skolan men nu har projektet lämnats in så nu kan jag äntligen fokusera på det här! Hoppas kapitlet är bra, skriver ihop det lite snabbt för att få den uppdaterad åt er ^^

MANDA

Jag vrider och vänder mig i sängen. Jag har snurrat upp mitt hår på ett hårband för att få lockar imorgon till skolan. Dom små ändarna längst bak som inte fått plats på bandet har jag snurrat ihop till en liten knut. Jag kan inte sova. Mallie gick hem innan och nu har klockan passerat långt över midnatt. Jag har så många tankar som snurrar runt i mitt huvud just nu. Jag bor granne med den där Theo. Mitt hus är rent ut sagt ett dröm hus. Men den värsta tanken av dom alla. Ska jag börja vara mig själv igen. Jag håller tillbaks så många delar av mig som jag aldrig skulle hålla tillbaka om jag var med mina gamla vänner på min gamla skola. Jag vill bara vara mig själv men jag kan inte. Jag kan bara inte.

Mina ögonlock blir tyngre och tyngre. Alla mina tankar lyfter sakta från mitt huvud och sömnen kastar sig över mig.

*Nästa dag*

Solstrålarna lyser in igenom mina vita persienner och bränner på mina ögonlock. Jag tvingas öppna dom och tar trött upp min mobil från det lilla bordet bredvid sängen. Jag trycker ner den lilla knappen högst upp till höger på den platta kalla metall klumpen. Att denna lilla grej kan betyda så mycket för vissa är helt sjukt. Klockan visar 05.30. Att jag alltid lyckas vakna för tidigt. Egentligen behöver jag inte gå upp förrens om en timme. Men jag kan ju lika gärna gå upp. Jag suckar högt och drar sakta av mig täcket och svänger benen över sängkanten. Jag tittar mig själv i den stora spegeln. Jag plockar upp en paddelborste från en av lådorna som mamma och pappa ställt in på mitt rum igår. Jag sätter mig i skräddar ställning framför spegeln. Jag börjar sakta snurra upp håret från hårbandet. Dom bruna studsiga lockarna faller en efter en över mina axlar. Jag tar den stora platta borsten och borstar lätt och försiktigt ut små tovor som bildats. Jag slänger huvudet upp och ner och sätter upp håret i en hög tofs. Jag tittar mig i spegeln och sätter fast en liten spets rosett på toppen av den lockiga tofsen. Jag drar på mig en enfärgad ljusgrå t-shirt och en veckad kort svart kjol som räcker till låren. Jag tittar mig stolt i spegeln. Jag nickar och ler för mig själv. Herregud jag ser ut som en sådan där tumblr tjej. Undrar om det är tillräckligt bra för att dom i skolan ska gilla det. Varför bryr jag mig ens. Jo för att jag är rädd. Jag är rädd för att inte räcka till. Rädd för att inte passa in. Rädd för att bli ensam. Igen. Jag skakar bort bilderna som poppar upp i mitt huvud. Jag vill inte minnas. Ändå så fortsätter minnena att hemsöka mig. Jag sätter mig vid sminkbordet och drar på lite mascara och concealer. Egentligen använder jag inte så mycket smink. Gårdagen var ett undantag.

Jag trippar lätt ner på mina bara fötter till undervåningen. Den härliga lukten av stekt bakon letar sig runt undervåningen. Jag drar in den och går in i köket där Jack står och steker som jag misstänkte, bacon. Surprise! Jag sätter mig lätt ner på en av dom lediga stolarna vid bordet. Äpplerna ligger och retar mig i en skål på mitten av bordet. Min mage skriker av hunger och jag orkar inte vänta på att Jonas ska bli klar. Jag hugger tag i ett av dom stora mörkröda äpplerna. Jag tar ett stort bett i det och det vita fruktköttet lyser starkt gemfört med den vinröda nyansen på skalet. Det knackar på dörren och det bryter den härliga tystnaden som ligger över huset. Jag reser mig snabbt och går med halva hoppsa steg bort mot hallen. Det är ju troligen bara brevbäraren så jag tar ett till bett av äpplet eftersom jag troligen inte behöver göra mer än att le lite smått och ta emot det han vill leverera. Jag öppnar dörren. Där hade brevbäraren levererat något helt annat än brev och paket. Brevbäraren själv måste ha stuckit iväg för nu står bara en helt annan person på den lilla träverandan framför dörren.
"Uhm...hej?" säger jag osäkert och tittar på hans nervösa ansikts uttryck.
"Uh...eh...ja...tja,hej" han ler lite nervöst och tittar på mig från topp till tå. Jag börjar själv känna mig obekväm i den här situationen.
"Vad vill du?" frågade jag kanske lite väl spydigt. Han tittar lite på mig och blir plötsligt väldigt självsäker. Han lutar sig mot dörr karmen och stirrar rakt in i mina ögon.
"Jag vill att du ska gå med mig på festen som kommer va på fredag, och du ska med." säger han självsäkert och byter ställning så han nu står med armarna i kors.
"Okej..." säger jag osäkert och ett flin sprider sig på hans perfekta läppar.

************************************************************************

!LÄS! viktiga saker kommer stå här nedanför!!!

Okej hej...hej. Nu har jag eran uppmärksamhet

Ja jag har inte uppdaterat på ett tag men jag har haft mycket i skolan. Fast nu är jag klar med det och kan äntligen börja försöka uppdatera oftare. Kapitlet är kort och inte särskilt händelserikt. Nu fick ni se en annan sida av Theo. Vad tycker ni om det? Jag funderar på att göra honom till en player. Ni får skriva vad ni tycker. Vill jättegärna ha eran åsikt!

Sen är det en grej till...Freaking över 800 reads sammanlagt!!!!!!!!!!!!! Asså omg kan inte fatta att så många personer tar sig tiden till att läsa min bok! Tack, tack och återigen tack! Blir så sjukt glad när ni röstar och kommenterar. Fortsätt med det så blir jag gla haha.

Glöm inte att inte vara en spökläsare utan rösta, kommentera och sprid!

Read on pineapples<3