Försök inte ändra mig

12: För dig

Titta längst ner! Det står något viktigt mot slutet!!!

MANDA

Solen lyser mig starkt i ansiktet medan musiken dunkar ur mina hörlurar i mina öron. Framför mig börjar skolan torna upp sig. Jag ler stort och fortsätter gå med snabbare steg. Min höga tofs svajar i vinden och mitt tunna linne blåser lätt åt sidan. Framför går en manlig ryggtavla. Efter några minuter så har skolan inte kommit närmare, inte heller mannen som jag helt klart skulle gått om vid det här laget. Helt plötsligt vänder sig mannen om och ler ett stort läskigt leende. Jag försöker vända om men en stor betong vägg har rest sig bakom mig. Himlen mörknar och stora gråa moln hopar sig över himlavalvet. Skolan står fortfarande framför mig. Dörrarna slås plötsligt upp och ut går alla elever med samma leende som mannen. Jag känner hur pulsen ökar och hur paniken sakta stiger inom mig. Dom kommer bara närmare och närmare med långsamma,hotfulla steg. Jag tar ännu ett steg bakåt och stöter in i den kalla,hårda betong väggen. Mannen börjar skratta elakt och resten av ungdomarna hänger snabbt på. Mannen som står längst fram av den stora gruppen av människor tar ett steg närmare mig. Jag pressar mig hårdare mot väggen som plötsligt förvandlas till en varm,trygg famn. Snabbt snurrar jag runt och ser en kille i min ålder stå och titta på mig med bruna ögon. Hans smutsblonda hår ligger rufsigt över hjässan. Jag står och tittar som förtrollad in i hans djupa ögon. Han känns så bekant på något sätt. Precis när jag ska fråga vad han heter hörs en öronbedövande smäll och dom trygga armarna försvinner från mig. Nedanför mina fötter ligger killen som nyss höll om mig med en röd vätska som sakta färgar hans vita t-shirt röd. Hela jag börjar skaka okontrollerat. Jag sätter mig snabbt på knä bredvid honom. Hans fantastiska ögon som nyss var fyllda med liv stirrar nu tomt ut i luften.

"Det var för ditt eget bästa, han skulle ändå aldrig vilja ha dig!" Hörs en mörk röst bakom mig. Jag snor snabbt runt och möter den läskiga mannens ansikte bara någon decimeter från mitt. Jag ryggar snabbt tillbaka och känner hur min andning blir tyngre.

"Ingen gillar dig! Du är kaxig, konstig och galen!" Nästan skriker alla elever ut om och om igen. Jag känner hur varma tårar börjar rinna längs mina kinder sedan försvinner alla elever, den livlösa kroppen vid min sida och mannen framför mig. Efter det återgår allting till samma konstanta mörker som innan.

THEO

Vendela fortsätter stå och fråga ut mig, varför jag stack, varför jag aldrig hörde av mig osv. Jag nickar lite då och då, svarar kort men låter hela tiden blicken glida tillbaks på Manda inne i rummet. Hon ligger så fridfullt med ögonen slutna. Helt plötsligt rycker hon till och slår upp ögonen för nån kort sekund men sluter dom fort igen. Jag ursäktar mig snabbt till Vendela innan jag sliter upp dörren till Manda och stänger den försiktigt efter mig. Jag går fram och sätter mig på pallen bredvid hennes säng. Jag studerar hennes sköra,bleka ansikte. Hennes kastanje bruna hår ligger utspritt över hennes axlar. En slinga har fallit över hennes ansikte. Jag tvekar om jag ska stryka bort den men bestämmer mig för att göra det. Försiktigt sträcker jag mig fram och strycker lätt bort den bakom hennes öra. Hennes kalla hud får mig att rycka till men jag håller kvar min hand mot hennes kind. Hennes ögonfransar snuddar lätt vid hennes svagt rosa kinder. Ett litet läte kommer från dörren och min blick vänds snabbt dit. Vendela står där med rödsprängda ögon och kinder som glänser i ljuset av tårarna som har runnit längs hennes kinder. Hon har gråtit mer sedan jag gick in hit. Det ser man tydligt. Hon går sakta fram till mig. Jag bara tittar oförstående på henne. Snart är hon bara något steg ifrån mig. Hennes andetag puffar lätt mot mitt ansikte. Jag bara stirrar förvirrat på henne och iaktar varenda rörelse hon gör. Hon är bara några centimeter från mitt ansikte och jag stirrar skräckslaget in i hennes lugna, nästan lite lustfyllda ögon. Helt plötsligt slår hennes läppar ihop med mina. Jag släpper taget om Manda och trycker bort henne.

"Va f** håller du på med?!" skriker jag åt henne. Nya tårar börjar återigen rinna längs hennes kinder.

"Jag flyttade hit för din skull...bara så att du vet" viskar hon tyst innan hon snyftar till och går ut från rummet. Hennes lila hår skymtar jag genom fönstret och sen är hon borta. Hon kom tillbaks för...mig?

**********************************************

Hej alla fina ananaser! <3

Nu har jag fått ihop ett nytt kapitel! Whop Whop! Det blev inte det bästa o längsta men något blev det iaf!

Snälla skriv bidrag till min tävling! Det är inte en ända som har lämnat in ett bidrag och det är ju inte så kul för mig...då kanske jag inte ska ha fler tävlingar eller? Det spelar ingen roll om du inte är bra på beskrivningar, bara du lämnar in ett bidrag så blir ja jätte gla'!

Men aja glöm inte det så säger vi så! Herrå!

Glöm inte att inte vara en spökläsare utan rösta,kommentera och sprid!

Read on pineapples!<3