Försök inte ändra mig

18: Deal

Bilden där uppe är hur jag föreställer mig Vendela ;) Kände att jag ville visa hur jag menade med hennes hårfärg! (Bara jag som tycker det är en sjukt snygg hårfärg?)

//Ananasen1

*******************************************

THEO

Jag stirrar storögt på henne och reser mig hastigt upp. Men lika snabbt som jag är uppe så sätter jag mig ner igen.

"Jag kan inte..." viskar jag nästan ohörbart och tittar ner på mina knän.

"Va?" hörs Mallies ljusa lilla stämma säga bredvid mig.

"Ja...jag kan inte...det..det..." jag skakar på huvudet. Varför ska allt vara så rörigt för. Om jag bara inte hade gått ut den kvällen för tre veckor sedan. Då hade aldrig detta varit så...komplicerat.

Flashback

Jag drar hoodien tätare om mig och fortsätter med stegen riktade mot parken framför mig. Handen låter jag dras genom håret och sedan bak i nacken där den stannar ett tag innan jag låter den falla tillbaks ner i min tröjficka. Solens sista strålar lyser mig i ansiktet. Jag sätter upp handen över mina ögon för att jag ska slippa anstränga mina ögon i det direkta solljuset. Fåglarna kvittrar lugnt runt om mig i dom stora ekarna som står i parken. Framför mig ser jag en siluett. En annan person.

Jag struntar i den och fortsätter framåt. Jag skulle bara ut och ta frisk luft men det slutade med att jag bestämde mig för att ta en promenad. Den klara försommarluften låter jag sakta åka in och ut genom näsan. Jag passerar siluetten men stannar upp av en plötsligt tryck mot min handled. Jag tittar ner på den och ser en annan blek hand ha ett fast tag runt den. Jag snor runt ytliggare och ser en liten skepnad. Jag tittar noggrannare och ser... Vendela? Igen? Vad gör hon här? Väntade hon på mig? Vendela är först med att bryta tystnaden.

"Jag vill göra en deal" hennes röst är allvarlig och dom stora bruna ögonen stirrar rakt in i mina. Jag nickar sakta innan jag svarar.

"Vad för deal?" frågar jag misstänksamt. Jag vet inte om jag kan lita på henne.

"Du ska lämna Manda, inte prata med henne, inte ens titta på henne och om du ens tänker på henne så slutar inte det bra, uppfattat?" jag bara stirrar. Min mun är vidöppen och jag bara står och stirrar på henne. Vad sa hon nyss? Hon kan inte ha sagt det jag tror jag hörde henne säga.

"Så är du med på den?" jag tänker, tänker noga och länge. Jag kan inte bara ge upp Manda sådär, eller? Hon verkar ju inte vilja ha något med mig att göra. Jag tar ett djupt andetag. Sväljer x-antal gånger innan jag tar ett sista skakigt andetag innan jag svarar.

"Okej, deal" jag tar i hennes hand och går sedan snabbt iväg därifrån. Vad har jag gjort?

Slut på flashback

Jag känner hur Mallie slår sig ner bredvid mig. Jag drar upp händerna till ansiktet och stöder armbågarna på mina knän. Min andning är ojämn och min syn börjar sakta bli suddigare. Jag blinkar till ett flertal gånger för att inte den salta vätskan ska smita från mina ögon ner längs mina kinder. Jag känner en hand mot min ryggrad och jag rycker till av den plötsliga beröringen. Jag sneglar upp mot Mallies oroade ansikte.

"Vad är det?" frågar hon oroligt och låter handen sakta åka upp och ner över min ryggrad. Jag drar ett skakigt andetag och gör ett försök att prata.

"Jag...jag kan inte träffa henne... det går inte" min röst spricker på slutet. Detta sliter mig itu. Jag vill kunna se henne. Hålla om henne. Möta hennes ljust rosa inbjudande läppar med mina. Men samtidigt är det något inom mig som drar mig tillbaka. Som slår till mig varje gång hennes namn dyker upp i mitt huvud. Som tar ett hårdare strypgrepp för varje gång hennes ansikte dyker upp i mitt huvud. Sen allt hemma... Det gör bara saker värre.

"Varför inte? Hon är ju vaken och ligger bara några meter bort?" Mallie tittar oförstående på mig. Jag rätar på mig och hennes hand försvinner snabbt från min rygg.

"Det...det går bara inte" säger jag ännu en gång. Mycket säkrare denna gången.

"Men snälla kan du berätta varför?" Nu börjar Mallie bli lite irriterad.

"Det går bara inte sa jag ju!" skriker jag och reser mig hastigt upp. Jag vänder mig mot Mallie som sitter och stirrar på mig åt min plötsliga reaktion. Jag förstår henne. Nyss satt jag med tårar i ögonen och nu står jag och skriker på henne. Visst det är väll ett vanligt beteende när man är upprörd men inte mot någon som inte gjort något.

"Visst. Då går jag in själv" säger hon kaxigt och reser sig upp innan hon går dom få metrarna till Mandas dörr och kliver in.

Cirka 15 minuter så kommer Mallie ut igen. Inte alls lika glad som innan. Hon är förstörd. Hennes mascara rinner tillsammans med hennes tårar ner längs kinderna. Hon snyftar till innan hon snabbt går fram till mig och slänger sig ner på platsen bredvid mig. Precis när jag ska fråga henne vad som hänt så brister hon ut i gråt och jag drar snabbt in henne i min famn. Varför? För det är det ända som känns rätt just nu.

"Schh... Vad har hänt Mallie?" försöker jag lugnande.

"Hon...hon minns mig inte..." snyftar hon innan hon börjar gråta igen. Jag drar min hand sakta över hennes ryggtavla.

"Vad menar du med minns inte?" frågar jag henne oförstående och suckar djupt när hon inte svarar. Jag frågar igen och denna gången får jag svar.

"Hon minns inte... inte någonting. Hon vet inte vem jag är, vem hennes mamma är eller ens vem hon själv är!" hennes ljusa lilla stämma brister i slutet. Hon minns inte? Minns hon inte mig då? Om hon inte gör det vad ska jag göra då? Kommer hon att få tillbaka sitt minne någon gång? Kommer hon någonsin bli sig själv igen? Varför var detta tvunget att hända dig Manda?

*****************************************************************

Hej!

Asså...förlåt. Verkligen FÖRLÅT! Min uppdatering har sugit det senaste! Men det beror på att det händer så mycket just nu i både skolan med termins betygen som sätts om 1 vecka och i mitt privata liv. Jag vill bara att ni ska förstå att jag är här inne och skriver så ofta jag kan men oftast så blir det bara någon mening innan jag måste ta itu med något IRL. Sen så har jag ingen inspo just nu så det gör inte saken bättre... Men jag hoppas att ni förstår! <3

Innan jag nu säger hejdå och allt sånt så vill jag bara påminna om min tävling jag har just nu! Har bara fått in ett bidrag just nu och om ingen annan skickar in något bidrag denna veckan så blir den personen vinnaren.

Vinnaren vinner en shoutout på en valfri egen bok och jag använder dess beskrivning till denna boken framöver.

Nu ska jag sova för gick och la mig typ 3 igår pga att jag tittade på ESC. Btw, VI VANN!!! Eller asså egentligen så vann Måns men ändå! Han representerade Sverige så, VI VANN!!!

Kommentera en ":*" om ni läste allt detta! ;) Aja herrå!

Glöm inte att inte vara en spökläsare utan rösta, kommentera och sprid!

Read on pineapples! <3