Försök inte ändra mig

13: En kaffe, en loka och tuggummi

THEO

Jag drar mig frustrerat i håret och reser mig upp. Att allt ska hända mig. Jag suckar djupt och tittar på Manda en sista gång innan jag styr stegen mot dörren igen. Jag blickar bak och kliver sedan ut ur det dunkla, sterila rummet. Det starka, vita ljuset som kommer från ljusrören i taket bländar mig när jag kommer ut från rummet. Jag blinkar ett antal gånger innan jag kan se normalt igen. Jag kör ner händerna i mina jeans fickor och styr stegen mot hissarna igen. Jag trycker på den lilla neråt pekande pilen och någon sekund där efter så plingar det till och en av dom två metall dörrarna gör upp. Smidigt kliver jag in och trycker på knappen med ett stort "E" på. Den börjar lysa grönt och hissen går neråt. Det plingar till igen och dörrarna går upp. När jag kliver ut får den sura kvinnan vid disken på mig och ger mig blixtrande blickar. Jag ler charmigt mot henne och hälsar go kväll innan jag styr stegen oberört mot dom automatiska glasdörrarna. Dom glider lätt upp med ett sus och det svagt ljumna försommar värmen slår emot mig. Jag drar min gråa hoodie tätare kring min hyfsat välbyggda kropp,vad jag tycker iaf, eftersom den svala vinden inte gjorde så att det blev värsta sommar värmen direkt. Jag ser den blåa bussen som skulle tagit mig hem precis rulla iväg från busshållplatsen. Jag suckar djupt, drar handen genom håret och släpar stegen mot bänken på hållplatsen. Jag ser en siluett sitta på bänken men jag kan inte urskilja om det är någon jag känner igen eller inte. Jag kommer närmare och slår mig tungt ner på den kalla,hårda träbänken som jag nu kommer få sitta på i 20 minuter. Jag drar ner dom utnötta ärmarna över händerna så att nu bara halva fingrarna sticker ut som pillar lite på några lösa trådar på mina jeans. Jag huttrar till och bestämmer mig för att gå in till den lilla pressbyrån som finns inne i sjukhuset. Jag reser mig upp och går tillbaka in i den varma, dock inte så jätte hemtrevliga byggnaden. Jag ser den blåa skylten med vit text och orange logga lysa över ett litet "valv" eller vad man nu kallar det. Innanför "valvet" ser jag hyllor med olika färdig gjorda mackor, choklad kakor, tuggummi och en massa annat smått och gott som man kan köpa som ett lätt snack efter att man varit på besök hos någon här på sjukhuset. Jag kliver in och går till den glas inburade kylen med alla möjliga olika dricker. Jag plockar ut en liten 33cl loka citron plastflaska och styr stegen mot kassan där jag också nappar på mig ett paket Extra-tuggumi på vägen. Väl vid kassan beställer jag en liten kaffe också. Liksom det är rätt kallt ute med vinden som envist håller i sig. Annars hade nog varit ganska behaglig temperatur.

Den unga röd håriga tjejen bakom disken kommer någon minut senare tillbaks med en varm,brun takeaway kaffe mugg fylld med kaffe och skummad mjölk. Jag betalar henne snabbt, säger ett snabbt men artigt hejdå, stoppar ner tuggummit i fickan och går ut med mina två dricker i handen. Jag känner brännande blickar från kvinnan bakom disken. Vad vill hon mig? Jag smet in utan hennes tillstånd, ojoj #krim eller nått. Jag struntar i henne och går tillbaks till busshållplatsen där siluetten fortfarande sitter helt orörlig. Hen har inte gett ifrån sig ett ljud eller en rörelse sedan jag satte mig här. Därför rycker jag till när skepnaden nyser tyst i sitt armveck. Den var väldigt tyst men jag kunde ändå höra det klart och tydligt.

"Oj haha du skrämde mig där" skrattar jag nervöst i ett försök att lätta på stämningen.

"Theo? Vad gör du här?" yttrar sig skepnaden skeptiskt och drar av sig den svarta huvan som hen tidigare hade täckt sitt ansikte med. När huvan är av ser jag Emelies skeptiska ögon granska mig. Jag bara stirrar stumt på henne. Frågan är snarare vad hon gör här?

"Uhm..va gör du här?" kontrar jag i hopp om att hon ska svara på min fråga först.

"Jo asså... min kille ligger typ på sjukhuset, vet inte varför. Det var en skitsur tant i receptionen som varken ville berätta vad som hänt eller släppa in mig." suckar hon irriterat. Jag kan inte låta bli att släppa ur mig ett litet skratt och flina mot henne.

"Men va flinar du åt himla peddo" utbrister hon och drar sin jacka tätare omkring sig. Som om hon tror att jag kollar in henne, knappast.

"Varför gick du inte bara förbi henne som jag gjorde?" frågar jag med flinet fortfarande spelandes över mina läppar medan jag smuttar på det skållheta kaffet i pappmuggen.

"Men det kan man väll inte göra?!" utbrister hon och slår ut med armarna. Jag ser den blåa lilla plåtasken som jag väntat på komma närmare hållplatsen. Jag reser mig upp, vänder mig mot Emelie och säger:

"Du kan göra allt du vill bara du tror du kan det" säger jag enkelt, rycker på axlarna och stiger på bussen som nu stannat bakom mig och öppnat sina dörrar.

**************************************************

Hej alla fina människor!

Nu har jag fått till ett mycket tråkigt, mycket händelse fattigt, dåligt kapitel men så blir det ibland när man skriver halv elva på kvällen hehe...

Aja, min uppdatering är sämst just nu för jag har ingen inspiration riktigt, detta kallas även "idétorka" och vi har nog alla upplevt det någon gång i våra liv. OM ni har några idéer så skriv dom gärna här nere i kommentarerna så skulle jag bli jätte tacksam!<3

Glöm inte att skriva in era bidrag till min tävling som jag har igång just nu! Vinnaren får en shoutout och jag kommer använda vinnarens beskrivning hädan efter!

Juste! Vi har nått över 3 k!!!!! Aaaaaghh så glad att så många har tatt sig tiden att läsa min bok! Trodde det först bara skulle bli runt 20 reads eller någonting och nu är det över tre tusen!!!?? Asså vill bara säga tack så himla mycket till alla som kommenterar, röstar och allt vad ni nu gör! TACK! <3

Herrå!

Glöm inte att inte vara en spökläsare utan rösta, kommentera och sprid!

Read on pineapples!<3