Epilog.

131 5 1
                                    

Solen skiner svagt med sitt röda sken från horisonten där jordytan snart slukar upp det glödande klotet. Den fuktiga sanden svalkar av mina fötter och ibland rullar en liten våg över mina tår. Dom ljumna sommarvindarna smeker runt oss. Jag kan inte låta bli att inspektera hans ansikte. Alla små detaljer. Försöker ta in hela honom. 

Den tydliga käken som blir ännu skarpare i solnedgångens röda sken. Han solblekta blonda lugg ligger lätt uppfixad med hjälp av saltvattnet som fortfarande sitter kvar från doppet vi tog innan. Hans bruna underbara ögon som tittar ut över den öde stranden framför oss. Och hans lite smått krokiga näsa som man inte kan låta bli att älska. Den ger hans ansikte sådan personlighet. Jag älskar det. Sedan hans svagt ljusrosa kyss-vänliga läppar som har ett litet leende på sig. Till sist kollar jag ner på våra sammanflätade händer. Hans fingrar hårt fast runt mina. Jag ler åt synen. Allt är så perfekt. Hur kunde det bli såhär? 

Efter olyckan fick jag tillbaka mitt minne. Jag mindes allt Theo gjorde. Jag mindes hur han svek mig. Jag fick reda på hans deal han hade med Vendela efter ett tag men jag förstod honom efter att han fått förklara allt tillslut. Jag har förlåtit honom nu. Allt är bortglömt. Nästan. Vissa av kommentarerna jag fick sitter fortfarande kvar i huvudet på mig men det händer inte så ofta att jag tänker på dom mer. Jag är så lycklig så det är svårt att vara negativ. Jag tittar upp på honom igen och ler. Han gör mig lycklig.

"Vad tänker du på?" på hans läppar spelar sig ett flin som smittar av sig på mig.

"Tänker bara på hur lycklig jag är med dig" säger jag och kramar om honom. Vi har stannat vid en klippa nu och tittar in i varandras ögon. Han skrattar till och stryker undan en hårslinga som åkt ur min fläta. 

"Du borde ta o släppa ut ditt hår. Det är mycket finare utläppt" mumlar han och börjar pilla lite i flätans ände. Jag tar tag om hans hand och för den till mig kind.

"Theo.. Försök inte ändra mig" säger jag och han ler innan han lutar sig framåt och kysser mig. Jag kysser tillbaka innan han drar ifrån och tittar mig in i ögonen.

"Jag älskar dig Manda"

"Jag älskar dig Theo"


THE END

Okej.. nu är den faktiskt slut? Den slutade klyschigt jag vet men men.. så blir det när man skriver ett mainstream tema som jag har gjort hahah. 

Hörni... Jag vill bara säga TACK.. TACK TACK TACK FÖR ALLT!!! All fantastisk kritik jag fått på denna boken och alla röster och kommentarer och bara ALLT! Jag kan inte tacka er nog! <3333333 Ni som läst har varit helt underbara! Och vi nådde tillslut 18,6K läsningar!?!?!?! Hur SJUKT är inte det!? Seriöst.. jag kan inte sluta säga det men ni är heeeeeelt underbara och bara TACK! <3333

Jag kom att tänka på det... Jag började skriva denna boken för nästan exakt ett år sedan.. Jag började i Februari kommer jag ihåg. Då tänkte jag ALDRIG att den skulle komma såhär långt? Trodde knappt någon skulle läsa den. Och nu.. 18K läsningar?! Helt sjukt!

Jag kommer att börja skriva en ny bok nu, som kommer vara mycket bättre skriven och planerad och allt sånt och ja, det kommer att vara en tfc fan-fiction (som jag pratade om att göra för ett ganska långt tag sen men nu kommer jag att göra det hahah) om Ogge. Hoppas att ni kommer läsa den även om ni inte är foooers eller något sånt<3  Det kommer att vara lite sms-bok men ändå inte om ni förstår hahah<3 Ni får följa mig så ni får en notis när jag lägger upp den.<3

Nu säger jag TACK ÄNNU EN GÅNG! Asså jag kan inte tacka er nog<3 Fortsätt vara så otroligt grymma och så hörs vi troligen i nästa bok!




Försök inte ändra migWhere stories live. Discover now