Försök inte ändra mig

8: Flygblad

MANDA

En varm pust flög emot mig när jag klev in igenom dom stora glasdörrarna. Runt omkring mig går olika elever, stressade som trötta. Så fort dom får syn på mig så stannar dom upp, viskar och börjar sedan skrattta. Sedan går dom bara iväg helt oberörda. Jag trycker det hårda svarta datafodralet ,med datorn i, hårdare mot bröstet. Jag känner mig så obekväm med alla blickar på mig. Med alla skratt som riktas åt mitt håll. Jag ökar på mina steg och kommer strax därefter fram till mitt skåp. Chocken som träffar mig när jag ser vilka som står vid mitt skåp med en massa planscher i famnen är obeskrivlig. Emelie och Jessie står med stora elaka flin och glor på mig.

"Titta allihopa! Där är den föräldralösa saken!" Skriker Jessie och pekar på mig med ett brett nöjt flin. Jag spärrar upp ögonen. Allt stannar. Verkligen allt. Jag slutar andas. Jag rör mig inte. Det känns som attt mitt hjärta har stannat det med. Jag blinkar inte ens. Inte en muskel rör sig. Jessie och Emelie börjar kasta ut alla flygbladen på golvet. Vissa trycker dom in i skåpen och andra kastar dom bara ut över golvet. Ett landar vid mina fötter. Jag stirrar på pappret länge innan jag motvilligt plockar upp det. Jag stirrar ner på pappret som ligger i mina händer. Där står allt. Allt jag någonsin berättat för Emelie som hon lovat att hålla hemligt. Allt som någonsin lämnat min mun i förtroende till Emelie ligger nu tryckt på ett vitt A4 framför mig. I mitten av all text på pappret finns en bild på mig. Det är en bild som Emelie egentligen ska finnas bredvid. Det var en bild vi tog dagen innan jag fick reda på att jag skulle flytta. Vi tog både seriösa och oseriösa bilder. Denna bild var en av dom oseriösa som grimaserade upp mot mig. Det var en av dom fulaste bilderna vi tog. En som vi sa att någon aldrig skulle få se. Jag känner hur tårarna bränner bakom mina ögonlock. Jag blundar hårt för att inte låta tårarna rinna över. Jag tittar sårat upp på Emelie och Jessie. Dom bara hånler. Att en människa kan förändra sig så mycket på grund av en annan människa. Jag börjar sakta läsa på pappret i mina skakiga händer.

"Saken på bilden blev lämnad av sina föräldrar när hon var 12" det var 5 år sedan.

"Saken på bilden är en självisk, kaxig bitch" visst jag kanske inte är som alla andra utan står upp för mina åsikter men så hemsk är jag väll ändå inte eller. Därefter finner jag meningen jag fruktat mest av allt.

"Saken på bilden är okysst och oskuld" jag känner hur jag inte kan hålla tårarna tillbaks. Dom börjar sakta rinna längs mina kinder. Jag knycklar ihop pappret, trycker ner det i väskan och springer därifrån.

På väg ner för trappan stöter jag in i något hårt, men samtidigt mjukt. Jag tittar upp och träffas av Teos mörka ögon som har en glimt av oro i sig. Jag försöker tränga mig förbi men han stoppar mig bara om och om igen. Jag suckar frustrerat och torkar bort tårarna som fortfarande rinner längs min kinder.

"Harre hänt nåt?" säger han och tar tag i mina axlar. Jag vänder bort min blick och fäster den i golvet bredvid mig.

"Nej" svarar jag kort. Lite för kort för att Teo märker direkt att jag ljuger. Han tittar oroligt på mig och hans grepp om mina axlar hårdnar.

"Manda, jag ser att något har hänt. Berätta vad som hänt" säger han bestämt och lägger sin varma,mjuka hand mot min kind och vänder mitt huvud så att jag tvingas titta in i hans ögon. Jag skakar på huvudet. En enstaka tår tränger sig envist fram igen. Teo drar snabbt bort den med tummen. Då känner jag något som träffar mig i huvudet. Det sista jag ser är hur en massa utav flygbladen fladdrar runt mig och Teos panik slagna uttryck när jag faller till marken. Sen blir allt svart.

******************

Hejsan! Ja jag lever! Förlåt för så himla kort kapitel men nästa blir längre! LOVAR! Har bara inte fått tiden till att uppdatera men här är det nya kapitlet! Kommer förhoppningsvis ett nytt kapitel senare ikväll! Tack för alla som läser blir så himla glad över att vi har snart 2 K reads!!! <3

Glöm inte att inte vara en spökläsare utan rösta,kommentera och sprid!

Read on pineapples!<3