Försök inte ändra mig

20: Hem

Vänta va?
Kille?
Hade jag en kille innan den där olyckan? Jag kommer på mig själv att bara sitta och stirra på honom med öppen mun, så jag stänger den snabbt och försöker komma på något vettigt att säga.
"V-va?" Är det ända som kommer fram ur mig.
"Uhm...Ja, vi var liksom ett par innan...olyckan." Han är osäker. Jag märker det på den osäkra darrningen i hans röst. Är han nervörs? Eller bara orolig över att jag inte minns..? Alla frågor bara snurrar runt i mitt huvud och jag får inte någon kontroll på dom.

"Uhm... okej.." jag tittade runt mig. Alla bara stirrade på mig. Det var helt tyst. Endast det irriterande pipet från maskinen som håller koll på min puls. Det är en sådan där obekväm tystnad. Ni vet som är så att man nästan kan ta på den obekväma stämningen i rummet. Jag måste säga något. Vad som helst. Kom igen kom på något Manda! Aha!

"När får jag komma hem?" det är något jag faktiskt undrar. Kommer jag få ligga i denna sterila mer än en vecka till så kommer jag få panik. Jag klarar bara inte av sjukhus miljöer. Inte sedan... händelsen... Jag skakar på huvudet och försöker fokusera på det doktorerna säger som nu har blivit ett oklart mumlande i bakrunden av alla flashbacks.
"... och vi förväntar oss att du ska stanna i minst en halv till en vecka till." Va?! Nej! Jag kommer inte klara av denna miljön om det så bara är en halv vecka till!
"Va?! Varför det?!" får jag ur mig och spänner blicken i sjuksystern som sa det. Det är en relativt ung, kanske runt 25-30 år, kvinna med becksvart, lockigt, mellan långt hår som hon har satt upp i en slarvig tofs på baksidan av huvudet. Rätt fin faktiskt. Det svarta håret passar hennes isblåa ögon. Och hennes kropp passar nog in i det flesta ideal som finns i samhället idag.

"Men.. jag sa ju det nyss lilla vännen" hon skrattar åt mig. Okej, glöm vad jag sa. Jag hatar henne. Hur kan hon skratta åt mig. Jag har minnesförlust! Det är väll inte mitt fel att jag är lite borta i tankarna.
"Ah.. förlåt jag är bara lite.. borta" hon tittar på mig. Och sedan skrattar hon... igen. Va är hennes problem?!

"Jo det kan man ju va i ditt lilla tillstånd" Lilla? Lilla?! Nej nu är det nog. Som sagt. Minnesförlust här. Och från min syn är det ett så "litet" tillstånd.

"Men säg bara varför jag måste va kvar så länge.." säger jag uttråkat. Jag har tröttnat på den där sjuksköterskan. Jag vill bara härifrån.
"Vi måste se hur det går med din minnes förlust innan vi kan släppa iväg dig. Sedan måste vi också hålla koll på dina värden ett litet tag till för att se så att allt är stabilt." Nu är det en annan doktor som pratar, han anade säkert det "lilla bråket" som var pågång mellan mig och sjuksköterskan.
            ~*~
Veckan går snabbt och helt plötsligt så har det blivit lördag. Mamma är här, Någon som kallar sig Mallie är också här och sedan även Theo här. Alla är så oroliga och glada över att jag ska få komma hem och börja skolan igen. Jag förstår inte varför det är så stort? Jag ska bara åka hem liksom.

Jag slänger benen över sängkanten och sätter sakta ner foten på det kalla sjukhusgolvet. Jag har varit ute och gått på sjukhuset nu under den här tiden men nu känns det ändå ovant. Allt känns ovant. Det känns inte...rätt på något sätt.
*****************************
OMG!!! Hon är inte död!
Nej jag lever, jag har bara haft 0 inspiration och så har skolan börjat igen och jag är såååå stressad över betygen! Sedan så har jag ju min tennis som jag satsar ännu mer på nu hihi:P
Men nu får ni ett kort kapitel som jag har skrivit på ett tag men ändå så känns de som skit. Aja haha ni får ett kapitel iallafall.

Men hörni... OMG DET ÄR 12 SEPTEMBER IDAG!!
Nu tänker ni säkert bara: "och?" MEN!! DET ÄR 5TH ELEMENT IDAG!!❤️❤️😻 (Ni som inte vet vad det är så är det the fooo conspiracys konsert!😻😻) Jag fattar inte att jag ska få se mina allra största favoriter på riktigt!!!!😻❤️Jag är sååååå taggad! Sitter just nu på tåget påväg mot Stockholm och de ska bli såååå kul!!!😻❤️

Qotd: Vem kommer man se på 5th element??😏

Aja hörni harre bra!❤️

Read on pineapples!<3