Only One •• o.e

elva

elva

/ isabelle /

Oscar och jag åt upp maten men satt kvar där en stund och fortsatte prata. Det hade blivit lite stelt efter Oscars pojkväns fråga, men det varade inte länge. Efter en stund pratade vi på precis som innan och allting gick bra.

"Vad ska vi hitta på mer då?" Frågade jag.

Oscar ryckte på axlarna. "Vi kan gå en stund i parken och köpa glass där, om du vill."

"Javisst." Jag log. "Det låter jättebra."

Jag fick ett leende tillbaka innan vi reste oss upp. Man betalade där inne, så vi gick fram till kassan och medan jag höll på att dra upp mitt kreditkort ur plånboken hejdade Oscar mig.

"Jag betalar", sa han mjukt. "Och säg inte nej nu. Jag vill."

Istället för att strunta i det han sagt så nickade jag. "Tack Oscar."

Han vände sig mot tjejen i kassan och drog fram pengarna. Jag stod bakom honom med armarna korsade över bröstet.
När han var klar gick vi ut och började dra oss mot parken som Oscar sagt att vi skulle gå till.

Han gick med händerna i fickorna på sina shorts och jag kunde inte hjälpa att lägga märke till hur mycket mer avslappnad han såg ut än när jag såg honom för två år sedan. Det gjorde mig glad. Jag däremot hade bara blivit mer stressad, men av någon anledning fick Oscar mig att känna mig mer lugn. Att vara med Adam gjorde mig alltid stressad då jag inte visste var vi stod. Det visste jag visserligen inte med Oscar heller, men han fick mig i vilket fall att känna mig lugn.

Vi kom fram till den lilla parken. Det var inte så mycket folk där, men det var bara skönt.

"Värst vilka mysiga ställen du känner till." Jag tittade upp på Oscar och höjde ena ögonbrynet.

Han skrattade. "Ett café och en park?"

"Ja", skrattade jag. "De är ju mysiga på sitt egna sätt."

Oscar log mot mig men svarade inte. Vi kom fram till glasskiosken som fanns i parken, det var ingen kö så vi kunde bara gå fram. Oscar insisterade på att betala här också, och även om jag lät honom så ville jag nästan betala för mig själv i alla fall. Han skulle inte behöva lägga massor av pengar på mig. Jag hade alltid lärt mig att jag skulle betala för mig själv och att ingen annan behövde det.

Han gav mig min chokladglass och jag tackade. Jag hade inte ens behövt berätta att jag ville ha det, eller att det var min favoritglass. Jag antog att han bara kom ihåg det, jag kom också ihåg vissa sådana saker om honom. Onödiga saker som man egentligen inte behövde veta. Men det var bara sådant man kom ihåg. Vi gick och satte oss på en parkbänk lite längre bort. Solen sken inte lika starkt längre. Jag visste att lektionerna hade börjat för länge sedan, men det gjorde inte så mycket att jag missade halva dagen. Jag spenderade den hellre med Oscar än att sitta på lektioner.

"Vet du? När vi sågs sådär snabbt för ett tag sedan var jag osäker på om det var du." Berättade Oscar helt plötsligt.

Jag tittade på honom och skrattade till. "Har jag förändrats så mycket?

Mitt bruna hår var fortfarande detsamma, jag hade bara klippt det kortare. Jag sminkade mig förstås mer, men inte så att jag såg ut som en helt annan person. Själv såg jag inte så mycket skillnad.

"Ja", sa Oscar. "Eller nej. Jag vet inte. Jag kände bara knappt igen dig."

"Är det bra eller dåligt?" Sa jag. "Jag menar, tänk om jag blivit jätte ful."

Oscar skakade snabbt på huvudet. "Du är fortfarande lika snygg."

Inombords ville jag dö men jag försökte att se normal ut på utsidan. Jag rodnade men försökte dölja det bakom ett leende och ett tack. Var han tvungen att säga att jag var snygg? Som jag vetat hela tiden, han visste verkligen vad han skulle säga.

"Du tänker inte gå tillbaka till skolan antar jag?" Fortsatte Oscar en liten stund senare.

Jag skakade på huvudet. "Nej. Några lektioner är det okej om jag missar."

"Jag hoppas det, annars kommer jag känna mig ganska skyldig." Skrattade Oscar.

Min glass var redan uppäten så jag slängde den lilla bägaren i en papperskorg nära bänken. Glass var en av de bästa sakerna jag visste vilket gjorde att jag alltid åt det snabbt. Oscar var knappt halvvägs på sin.

"Det borde du", skämtade jag.

Han ryckte på axlarna. "Äsch, jag hade kul med dig i alla fall."

"Jag hade också kul." Sa jag. "Så skolan kan vänta lite."

Vi tittade på varandra men efter en stund vände jag bort blicken och tittade ut över parken. Det var fint. Jag tyckte om sådana här saker, sådant som var simpelt och inte så övertänkt. Adam brukade alltid planera saker i över en vecka innan och om någonting gick fel blev han inte alls nöjd. Även om jag och Oscar bara var ute som vänner gillade jag att han inte planerade speciellt mycket och bara tog det som det kom. Det blev mer genuint då, inte så uppgjort och övertänkt. Jag uppskattade det mer än någonting som varit planerat in i minsta detalj.

"Det känns som att jag borde säga något men jag vet inte vad." Sa Oscar med ett kort skratt på slutet.

"Övertänk inte." Sa jag. "Jag gillar inte det."

Jag tittade inte på Oscar, men jag visste att han tittade på mig. "Vad gillar du då?"

"Det här." Svarade jag lugnt. "Att bara vara. Du och jag, som bara sitter här och njuter av varandras sällskap. Det gillar jag."

-

Idag är jag i Linköping hos min kompis Hedvig, iiih har längtat så länge efter att träffa henne igen då vi bor två timmar ifrån varandra :( Ska sova här tills imorgon och det kommer antagligen vara höjdpunkten på mitt sportlov haha

EN FRÅGA TILL ER: Jag har börjat skriva på några nya fanfictions, och jag undrar vilken ni vill att jag ska släppa först. En med Oscar och Felix (inte Foscar), en med Ogge eller en med Omar? Berätta vad ni tycker så jag vet vilken jag ska lägga ner mest energi på!
Kommer släppa den efter denna är slut. Kommer förstås släppa alla tre men vilken vill ni ha först?