tolv
/ isabelle/
Oscar gick med mig hem när klockan hunnit bli efter sex. Solen hade börjat gå ner lite men det var fortfarande behagligt varmt ute. Vi pratade om allt och inget, vilket jag tyckte om mycket. Att bara vara.
"Vad kommer alla säga nu då?" Frågade Oscar. "När du varit borta en hel dag."
Jag ryckte på axlarna. "Jag vet inte. Det beror väl på vem man frågar antar jag."
Den här dagen hade varit den bästa på länge. Dagen jag hade med Adam igår var inte alls lika kul. För det första så pratade min pojkvän bara om helt ointressanta saker som jag inte förstod mig på, och för det andra så njöt jag mer av Oscars sällskap. Jag visste att jag inte borde tycka det, men jag kunde inte hjälpa det. Oscar var bara en person som var lättare att vara med och jag kände mig bara väldigt bekväm tillsammans med honom.
"Din pojkvän. Vad tror du han säger?" Oscar tittade på mig. Stämningen blev inte stel, som sist när han frågade om Adam. Det var skönt, att man kunde prata om honom utan att stämningen blev helt fel.
"Han kanske inte blir jätteglad, men jag har ju rätten att vara med vem jag vill." Svarade jag. "Dessutom är vi ju kompisar och Adam och jag är tillsammans."
Oscar nickade. "Mhm. Precis. Bara kompisar. Det är helt okej med honom tror jag."
Jag visste att jag ville kyssa Oscar och han ville säkert samma sak, men jag kunde inte. Det skulle vara så fel mot Adam och jag kunde verkligen inte göra det. Men jag ville verkligen känna Oscars läppar mot mina igen. Jag ville känna hans hand på min midja och det där pirret i magen. Jag ville dra honom närmare mig och ge kyssen mer djup. Jag ville bara kyssa honom. Men jag kunde inte. Jag ville men jag kunde inte. Och jag hatade mig själv för att jag tänkte sådana tankar men jag kunde bara inte hjälpa det.
"Din flickvän är säkert okej med det också." Sa jag. Jag visste att jag kanske inte borde sagt så men jag behövde verkligen veta om han hade flickvän eller inte. Jag hade inte kunnat sluta grubbla över det och jag behövde bara veta.
"Flickvän?" Sa Oscar och skakade på huvudet. "Jag har ingen flickvän."
Jag kunde inte låta bli att le. "Inte? Det trodde jag."
"Varför?" Oscar flinade mot mig och jag puttade till hans arm.
"Jag bara... Trodde det." Sa jag stelt, men vi båda brast sedan ut i skratt.
Oscar höjde ögonbrynen. "Jaså? Okej. Men det har jag inte."
"Då vet jag."
Båda blev tysta, men det var inte alls stelt. Det tyckte jag också om med att vara med Oscar. Vi kunde vara tysta men det blev aldrig stelt på något sätt. Om det hade varit stelt hade det varit hemskt. Men jag var så pass bekväm runt Oscar så det var inga problem alls. Lite nervös, ja. Men inte obekväm.
Innan ville jag inte ens erkänna för mig själv att jag gillade Oscar eller fortfarande hade känslor för honom, men jag kunde inte ens ljuga för mig själv längre. Jag tyckte om Oscar mer än som en vän, men jag hade pojkvän samtidigt som jag tänkte så om en annan person. Jag var officiellt en hemsk människa.
Vi kom fram till mitt hus, och vi stannade utanför på trappen. Oscar log mot mig. Jag tittade ner på mina skor och sedan upp på honom igen.
"Jag hade jättekul idag." Sa jag.
Oscar nickade. "Jag också. Vi får göra om det snart igen."
"Verkligen." Svarade jag. "Det är bara att slå en signal, vet du."
"Jag vet. Och det ska jag också." Sa Oscar. Han lutade sig fram lite, och först trodde jag att han skulle kyssa mig. Men han drog bara in mig i en kram och strök händerna över min rygg. När han sedan släppte mig gav han mig en snabb puss på kinden och jag kände hur kinderna blossade och jag var säkert illröd i hela ansiktet.
"Vi hörs." Sa jag bara, och hoppades att han inte skulle nämna någonting om hur generad jag blivit.
"Det gör vi", sa han och började gå ner för trappen. "Jag ringer!"
***
Direkt efter jag kommit in så ringde Adam och frågade om jag ville ses. Det var precis som att jag visste att han hade träffat Oscar och ville få mig att må dåligt över allt. Men jag sa ja och han kom hem till mig på bara några minuter. När han kommit var han överdrivet klängig och jag började undra vad det var med honom.
"Vart var du idag då?" Frågade han.
Jag tvekade på om jag skulle berätta men sedan kom jag på att jag tidigare tänkt på att ärlighet var viktigast och det tänkte jag fortfarande stå fast vid. Jag hade rätt till att vara med vem jag ville.
"Jag var med Oscar, vi hade inte träffats på så länge." Berättade jag.
Adam var inte den typen, men han fick bli precis hur arg som helst. Oscar och jag hade känt varandra länge och det fanns ingenting han kunde göra för att jag inte skulle träffa Oscar.
"Ditt ex?" Frågade Adam tveksamt. Jag nickade. "Åh. Men jag trodde att du inte..."
"Vi är vänner." Sa jag.
Han slickade sig om läpparna. "Oscar Enestad, bara vara vän? Jo, skulle inte tro det. Han vill bara ha sex med dig, det fattar du väl?"
Jag satt där och var nästan helt stum. Hur kunde han ens sitta framför mig och säga sådär? Jag visste att Adam kanske inte tyckte om Oscar jättemycket och det var helt förståeligt. Men Oscar var absolut inte så och det var bara någonting han hittade på. Adam hade aldrig ens träffat Oscar, hur kunde han veta?
"Ursäkta?" Sa jag. "Du har inte ens träffat honom Adam."
Adam suckade. "Isabelle, titta på honom."
"Vad ska det betyda?" Frågade jag.
"Du har ju uppenbarligen känslor för honom när du säger sådär!" Utbrast Adam.
Jag skakade på huvudet och reste mig upp. "Sluta! Du vet ingenting om vår historia och du har ingen rätt att säga sådär."
Adam reste sig också upp och vi stod väldigt nära varandra nu. Jag var kanske väldigt uppenbar med hur jag kände för Oscar nu men jag brydde mig inte ett dugg om det. Adam sa saker som inte var sanna och jag tänkte inte sitta och lyssna på när han sa så om Oscar, en person han inte ens träffat.
"Har du glömt att vi är tillsammans?" Sa Adam.
"Nej, har du det?" Jag satte händerna på höfterna. "För om du visste det så skulle du inte tro att jag på riktigt skulle vara otrogen."
Adam blev tyst och jag skakade på huvudet. Det sista jag ville var att bråka men jag kunde inte låta honom sitta och säga så.
"Jag vill inte bråka." Sa han och gick fram till mig. Han la sina armar runt mig och drog in mig i en kram. Jag drog honom närmare och pussade honom på kinden.
"Jag är inte otrogen." Sa jag. "Snälla tro inte det."
-
What just happened
OCH, ni får som ni vill! I förra kapitlet fick ni rösta i kommentarera om vilken kille min nästa fanfic skulle handla om och de flesta ville att den skulle vara om Ogge! Så när denna är slut så kommer det en om lilla Oggis :)
På andra plats kom den med Felix och Oscar (inte Foscar), så den kommer efter den med Ogge är slut, eller kanske lite innan. Vi får se. Den med Omar ville tydligen ingen ha haha (sad för jag är ju Omar girl) men den kommer också senare!Ni kommenterar inte lika mycket längre, why? Saknar att se vissa av er i kommentarerna :(
YOU ARE READING
Only One •• o.e
FanfictionIsabelle kan inte hjälpa att alltid driva bort till en liten fantasivärld där hennes ex Oscar finns. Hon försöker få alla att förstå att hon är helt över honom och att Oscar är precis lika över henne. Men en dag så kommer han hem igen, efter att ha...