trettioåtta
/ oscar /
Mina händer höll ett stadigt grepp om Isabelles midja när hon skulle försöka sig på att gå balansgång på staketet som satt runt gungorna i barken. Hennes skatt var det enda som hördes, bortsett från de gånger jag oroligt flämtade i tron om att hon skulle ramla ner och slå sig. Staketet var inte jättehögt, men tillräckligt högt för att en skaka skulle ske om hon ramlade ner och hamnade fel.
"Alltså, Oscar, jag är inte fem år", började Isabelle med ett litet flin på hennes läppar. Jag suckade åt hennes protester, ändå fortsatte hon. "Du måste inte hålla i mig."
När Isabelle var koncentrerad eller skulle göra någonting som krävde att vara noggrann stack hon alltid ut sin tunga ur ena mungipan. Det var ingenting nytt, utan helt enkelt någonting hon gjort under hela tiden jag känt henne. Hon sa att det var en sak hon störde sig lite på, men inte kunde undgå att göra. Själv tyckte jag det var gulligt, ännu en sak som fick mig att tycka om henne ännu mer.
"Jag vill inte att du ska slå dig", protesterade jag med ett fortfarande stadigt grepp runt om hennes midja. Isabelle skakade på huvudet samtidigt som hon skrattade mjukt. Ett leende visade sig på mina läppar.
"Jag kommer inte att slå mig!" hennes protester verkade aldrig vilja ta slut, men jag tänkte inte låta henne skada sig. Bara för det tog jag ett fastare grepp om hennes midja vilket fick henne att hoppa till. Isabelle vände blicken ner mot mig med ett svagt leende på läpparna. Efter det vände hon hela kroppen åt mitt håll och när jag släppte hoppade hon ner.
Hon drog handflatorna över låren och ställde sig sedan upp. "Överbeskyddande."
Jag skrattade och la ena armen runt hennes axlar. Isabelle lutade sitt huvud mot min axel innan jag gav henne en snabb puss på pannan.
"Bara för dig."
Isabelle gjorde en grimasch. "Åh, vad klyschigt."
Jag kände en regndroppe träffa mig på armen och suckade. Hela dagen hade det varit strålande sol. Men jag antog att det var en del av den svenska sommarens charm. Ingen visste vad som fanns att förvänta sig. Sol, regn, moln eller hagel? Eller kanske alla fyra på samma dag? Det fanns inga gränser. Isabelle verkade däremot inte alls störd av dropparna som stegvis blev fler och fler. På bara några minuter ösregnade det och vi var på väg med att packa ihop sakerna vi tagit med oss. Isabelle fann bara situationen underhållande, hon skrattade åt hur det bara gick såhär. Jag däremot var sur över att regnet kommit och förstört. Men som Isabelle alltid sa - ingen dog av lite regn.
"Är det värt att springa?" frågade jag. Isabelle skakade på huvudet och tog filten under ena armen, sin lediga hand drog hon igenom sitt dyngsura hår.
"Vi är ju redan blöta", svarade hon och började gå. Jag följde tätt efter henne och tog hennes hand i min medan vi gick. Hennes hår klistrade sig mot bröstkorgen och linnet som hade blivit några nyanser mörkare på grund av regnet.
Vi kom fram till hennes hus och stannade utanför. Ösregnet störde oss knappast längre, promenaden hem från parken hade tagit ett litet tag och det var inte direkt så att vi kunde bli blötare än vad vi redan var. Isabelle log brett mot mig och innan någon av oss ens hunnit blinka kysste vi varandra. Hennes armar låg runt min nacke och picknick filten låg halvt uppvecklad på backen bredvid våra fötter. Jag kramade om Isabelle i försök om att trycka hennes kropp närmare min egen. Hennes läppar var kalla från regnets kyla men samtidigt kändes de lika hemma som alltid.
"Så klyschigt", sa Isabelle med ett flin på läpparna innan hon fortsatte. "Först är du överbeskyddande 'bara för mig' och sedan en kyss i regnet. Vilken romantiker jag skaffat mig!"
Jag skrattade och skakade samtidigt på huvudet. "Du älskar det."
"Det sa jag inget annat om."
-
asså kanske börjar bli lite tjatigt att jag säger att uppdateringen ska bli bättre efter ca varenda kapitel hahaha. förlåååt men jag har verkligen inte haft lust att skriva på typ hela sommaren, jag vet inte varför men såklart är det tråkigt.
vad vill ni se Isabelle och Oscar hitta på innan denna slutar? skriv gärna!!
YOU ARE READING
Only One •• o.e
FanfictionIsabelle kan inte hjälpa att alltid driva bort till en liten fantasivärld där hennes ex Oscar finns. Hon försöker få alla att förstå att hon är helt över honom och att Oscar är precis lika över henne. Men en dag så kommer han hem igen, efter att ha...