fyrtiotvå

775 45 1
                                    

fyrtiotvå

/ isabelle /

Att lita på personen man älskade kunde nog vara en av de viktigaste sakerna i en relation. Jag hade inte litat fullt ut på Adam, det hade bara inte gått. Han var inte en pålitlig person. Under hela vår relation hade jag alltid, innerst inne, vetat att Adam inte var en person som skulle vara i ett förhållande. Men jag hade helt enkelt varit för feg för att dra mig ur det hela.

Oscar kunde jag lita på till mer än hundra procent. Det hade jag kunnat ända från början. Idag när vi båda låg och grät i varandras armar bevisades det bara ännu mer. Visserligen hatade jag att gråta inför andra men efter att ha gjort det inför Oscar så pass många gånger, så var jag inte lika obekväm med det. Han dömde mig inte och han tröstade mig på ett sätt som ingen annan kunde.

Vi låg kvar på sängen, det måste ha gått en timme eller så. Ingen av oss hade flyttat sig speciellt mycket. Precis som vi gjort många gånger innan låg vi bara där och njöt av varandras närhet och sällskap. Oscar pillade lite med mitt hår och jag låg vänd åt sidan med ena benet över hans kropp.

Jag ville ta upp att Oscar åkte nästa vecka men det kändes verkligen inte som rätt tillfälle. Det skulle bara få mig att gråta ännu mer och jag kände verkligen inte för det. Så istället låg jag där, tyst. Och på ett sätt var det skönt.

"Jag vet att du tänker på det", mumlade Oscar.

"Hur vet du det?"

Oscar log svagt och tog sin ena hand i min. "Jag ser ju det på dig."

Jag log också, samtidigt som jag släppte Oscars hand och drog den igenom hans hår. Han suckade av välbehag innan han stoppade min hand när den var på väg för att göra det igen och ännu en gång tog den i sin egen.

"Jag älskar dig", sa han. Det pirrade i magen när han sa de orden. Jag kände mig så speciell, och det kändes så bra att få höra det. Orden hördes dock inte lika tydligt då hans ansikte var begravt nere vid mellanrummet mellan min axel och hals. Jag skrattade lågt och lutade min kind mot sidan av hans huvud innan jag tungt andades ut.

"Jag älskar dig med", svarade jag mjukt och det var verkligen så mycket mer jag skulle vilja säga till Oscar. Men om jag skulle göra det nu skulle jag helt säkert börja gråta igen och det hade jag gjort tillräckligt för dagen.

Jag pillade lite med hans hår och kände hur han suckade belåtet mot min hals. Det fick mig att le svagt, samtidigt som jag placerade en mjuk kyss på hans kind. Ännu en belåten suck mot min hals kom från Oscars håll innan han vände huvudet uppåt för att snabbt lägga sina läppar ovanpå mina egna. Min kropp som nu låg halvt ovanpå hans drog han en bit åt ena sidan så att vardera av mina ben var på varsin sida av hans kropp. Mina händer fann sin väg till hans hår och började pilla med det samtidigt som våra läppar synkroniserat jobbade tillsammans.

Oscars händer låg bekvämt på nedre delen av min rygg. Ett lågt stön kom från Oscars läppar när jag fortsatte leka med hans hår. Jag log svagt mot hans läppar innan han tog ett fastare tag om mina höfter och vände på oss så att det var jag som låg på rygg.

***

Flera timmar senare låg vi båda nerbäddade under mitt täcke för att sova. Oscars läppar var pressade mot min kind och hans ena arm låg runt min midja. Mitt rum var kolsvart, klockan var runt ett på natten men vi båda hade inte så mycket planer på att sova än, verkade det som iallafall. Jag var inte det minsta trött, och Oscar kunde inte sova om jag bara låg och rörde på mig varje minut. Så vi bara låg där, precis som vi alltid gjorde. Det blev aldrig uttjatat, konstigt nog. Men det var tur för jag tyckte om det.

Om en vecka skulle han ju ge sig av och åka flera timmar bort ifrån mig. Det hade inte känts alls bra sedan dagen då han berättade det, men nu, klockan ett på natten när vi båda låg där i mörkret kändes det förvånansvärt mycket mer okej än innan. Jag visste inte varför, men det kändes skönt att jag inte längre hade en lika stor klump i magen när jag tänkte på det. Kanske skulle det kännas annorlunda när vi vaknade på morgonen, men just då när vi låg där på sängen kändes det okej. För jag visste att det skulle ordna sig i slutändan. Oscar och jag skulle inte göra slut, vi skulle fixa det och när han kom hem igen skulle vi var starkare än någonsin. Jag såg fram emot det.

Oscar tog försiktigt min hand i sin och drog långsamt med tummen över min hand. Mina ögon var slutna och jag suckade tungt. Min säng som var hundratjugo centimeter bred kändes alltid så stor när jag sov ensam i den, men när det blev en person extra blev det genast mycket trängre. Jag klagade dock inte, det var inget jag störde mig på, speciellt inte om Oscar var den jag sov bredvid.

"Sover du?" viskade han. Jag tänkte skaka på huvudet men kom sedan på att han skulle ju inte se det, så jag hummade istället lågt.

"Nej", svarade jag.

Oscar drog täcket högre upp och det var uppe vid min haka nu. Han suckade trött. "Vad tänker du på?"

"Dig."

Han skrattade lågt, dels för att resten av min familj sov men också för att han antagligen var så trött att det inte gick att skratta högre. "Är det bra eller dåligt?"

"Det är alltid bra om jag tänker på dig", svarade jag och hejdade mig sen. "Gud vad cheesy."

Oscar log. Jag kunde inte se det, men jag visste att han log. Var inte det lite galet ändå? Min hand som han tidigare släppt taget om tog han ett mjukt grepp om igen och jag kände hur jag blev varm inombords. Våra tunga andetag var det enda som hördes i det annars knäpptysta rummet. Leendet på mina läppar försvann inte.

"Vad tänker du om mig då?" Frågade Oscar efter en stunds tystnad.

Jag behöll mina ögon slutna. Han fortsatte smeka ovansidan av min hand med sin tumme, och jag var nästan tvungen att tänka ut mitt svar även om det fanns ett så enkelt svar. Våra andetag var fortfarande det enda som hördes, och det gjorde mig på något sätt lugn. Jag öppnade munnen för att svara på hans fråga men stängde den snabbt igen när jag insåg att det jag tänkte svara inte ens var det jag ville säga.

"Bara... Hur mycket jag älskar dig. Och att du gör mig så glad. Har jag någonsin berättat det för dig?" Jag lät honom inte ens svara innan jag fortsatte. "Jag är bara så glad att jag har dig. Du gör så mycket för mig som jag inte ens fattar förens efteråt."

Oscar släppte min hand och vände sig så att han låg på sidan med ansiktet åt mitt håll. "Jag är glad att jag har dig också."

-

nu får dom väl ta och gå upp ur den där jävla sängen wtf

den här är snart slut och it's v sad :(
men håller på och skriver på en sprillans ny så yay!! och ni kan också läsa "stranger" som handlar om ogge, finns på min profil :)

vad ska de hitta på innan oscar åker om ett par kapitel? er önskan är min lag typ

Only One •• o.eWaar verhalen tot leven komen. Ontdek het nu