Only One •• o.e

sju

sju 

 / isabelle / 

Att få någon sömn den natten var ingenting som min kropp ville. Natten hade istället gått åt på det sättet att jag hade legat och skruvat på mig i sängen i flera timmar innan jag bestämt mig för att göra någonting åt det. Jag hade bestämt mig för att svara på Oscars sms, eftersom att innan hade jag bara flippat ur och inte vetat vad jag skulle göra. 

Jag skrev om det säkert fem gången innan jag insåg att det faktiskt inte var så speciellt komplicerat. Antingen var det ja eller så var det nej, jag behövde inte svara med någon form av uppsats. 

Om du vill ha tag på Isabelle så är det helt rätt, haha. Lunch låter jättebra, när då hade du tänkt? :) 

Innan jag hann ångra mig igen så tryckte jag på ”skicka”, och sedan var det för sent för att ångra sig. Kanske skulle Oscar tycka det var konstigt att jag satt och skrev sms klockan halv fyra på natten, eller det kanske till och med klassas som morgon. 

Några timmar senare vaknade jag, det var måndagsmorgon och jag insåg snabbt att mitt val att stanna uppe till halv fem inte hade varit min bästa idé. Jag var i alla fall, varesig jag gillade det eller inte, tvungen att kravla upp ur sängen då jag fortfarande behövde ta mitt till skolan. Många timmars sömn hade jag inte fått, och skolsköterskan som alltid påminde om att man skulle sova minst åtta timmar per natt på alla hälsosamtal skulle vara väldigt besviken på mig nu. 

Efter många om och men pallrade jag mig upp ur sängen och var tvungen att stressa som en galning för att hinna. Jag tog första bästa plagg ur garderoben och sminkade mig snabbare än aldrig förr. 

Jag missade stadsbussen med några få minuter och var därför tvungen att ta mig till skolan på ett annat sätt, och det var att gå. Som tur var så var det varmt ute och jag kunde enkelt gå utan jacka. 

Jag kom fram till skolan med tio minuter tills vi skulle börja. Snabbt skyndade jag mig till skåp nummer femtiosju och låste upp det. Som vanligt var det stökigt i det och jag hade svårt att hitta rätt böcker. Även om jag städade skåpet ibland så blev det alltid lika stökigt igen efter några dagar. Jag klarade inte av att hålla det rent. Jag stängde skåpet med en rätt hög smäll och skyndade mig sedan upp för trapporna för att komma till det klassrum jag skulle starta dagen med matte i. 

Sabina och jag hade inte några lektioner tillsammans, utan sågs mest på lunchen och på rasterna. Jag hade kompisar på de lektionerna jag hade, men det hände sällan att jag träffade dem utanför skolans väggar. I väntan på att min mattelärare skulle komma och låsa upp dörren så drog jag upp mobilen ur backfickan, mest för att se om jag fått något svar från Oscar eller ett nytt meddelande från Sabina. 

Oscars namn stod mycket riktigt på skärmen och jag drog fingret över det för att kunna se hela meddelandet. 

Vilken dag som helst går för mig. Se vilken dag du kan och så tar vi det då! 

Innan jag ens hann reflektera över det han skrivit så kom matteläraren och jag var tvungen att lägga ner telefonen i fickan igen. 

***

Tre lektioner senare satt jag i den fullproppade matsalen med Sabina och några andra som hon hade biologi med. Jag kände ingen av dem, men det var skönt med lite omväxling för en gångs skull. Annars kändes det som jag gjorde samma saker varje dag och umgicks med samma människor hela tiden. Egentligen hade jag tänkt berätta om Oscars förslag om att vi skulle luncha någon dag och att jag svarat ja, men det fick helt enkelt vänta till lite senare när vi var ensamma. 

Jag satt i alla fall och försökte flika in lite saker i konversationen då och då, men var inte speciellt närvarande egentligen. Det var knappt så att jag lyssnade faktiskt. Jag tänkte inte på någonting specifikt, det var bara en sådan dag där jag varken orkade eller ville ta in så mycket. 

Den danska sjömansbiffen som skolan serverade idag var långt ifrån vad namnet sa att den var. Om den var speciellt dansk visste jag inte men det var solklart ingen biff. Mestadels bestod den konstiga rätten av potatis i någon slags gråbrun sky. Den biffen som var utlovad var antagligen någon annanstans. Ibland kunde skolmaten vara god trots att den såg väldigt äcklig ut, men denna var både ful och äcklig. Jag åt bara morötterna som jag valt att lägga på tallriken, och även en torr knäckemacka med lite vatten att dricka till. 

Efter att alla vid bordet kommit till slutsatsen om att den så kallade ”biffen” inte var någonting aptitligt så valde vi att slänga maten och istället köpa något i cafeterian lite senare på dagen. 

Sabina sa hejdå till sina biologikompisar och följde sedan med mig. Att berätta om Oscars sms angående att ses hade jag helt glömt bort. Istället satt hon och berättade hon hur hon och Kristian haft det så bra i helgen. Jag lyssnade, men det glömdes bort lika snabbt. 

 Mitt i allt hennes prat om hur perfekt hennes pojkvän var så slog det mig att jag hade inte träffat min pojkvän på länge. Jag hade varit så upptagen att oroa mig om Oscar, som inte ens var min pojkvän, att jag glömde bort Adam, som faktiskt var min pojkvän och den jag egentligen borde lägga min tid på. 

- 

alltsååå förlåt för att jag varit så seg på att uppdatera på senaste tiden :( men har bara inte mått bra alls. igår var en sådan där dag då jag bara inte kunde sluta gråta och var jätteledsen av många olika anledningar. gick även hem från skolan idag för jag mådde inte alls bra och klarade bara inte av att vara där längre. förlåt :/ 

Och haha btw så är den där Danska sjömansbiffen någonting jag får i skolan ibland, därför kunde jag beskriva den så bra HAHAHH 

kommentera vad ni vill haha, det är bara kul att läsa vad ni har att säga ibland :) och TACK till er som skickar fina meddelanden till mig här på Wattpad, alltså sådana privata. Såg att jag fått ett nytt förut och blev jätteglad av det du skrev. tack <3