Only One •• o.e

arton

arton 

 / isabelle /

Sedan den dagen jag och Adam bråkade hade vi inte pratat med varandra. Det kändes inte som att jag hade speciellt mycket att säga till honom, utan det var nog han som var skyldig mig något - i alla fall en förklaring. Men jag försökte att inte lägga allt för mycket tid på att sitta och tänka över vad det nu kunde vara han höll hemligt för mig. Det kändes onödigt för mig att försöka få ur honom någonting han uppenbarligen inte tänkte berätta. Dock visste jag att det skulle komma fram om ett tag, det visste säkert Adam också. Även om han försökte övertyga mig om att han absolut inte höll något hemligt så märktes det ganska väl. 

Jag och Oscar hade i alla fall bestämt att vi skulle ses idag, om ungefär en timme, hemma hos honom. Det kändes skönt att få någonting annat att tänka på förutom Adam, det var behövligt efter allt detta. Jag försökte lova mig själv att jag bara skulle njuta av att umgås med Oscar när vi sågs, och inte Adam. Jag hade inte så svårt med att tro att det skulle gå, för när jag var med Oscar kändes det som att jag inte kunde tänka på någonting annat. Det blev alltid som att det bara var jag och han i vår egen lilla bubbla. Jag tyckte om det. 

Timmen passerade snabbt och det var dags för mig att gå till Oscar. Det pirrade lite i magen men jag gillade det. Så skulle det väl ändå vara? 

Mamma var ute och jobbade igen vilket betydde att det bara var pappa som var hemma då min lillasyster antagligen var hos någon av sina kompisar. Jag gick ner till köket och där satt mycket riktigt pappa, med en kopp kaffe bredvid datorn som hans blick var fäst vid. Han släppte datorn med blicken när han hörde att jag kom in i rummet. 

”Vad ska du göra?” Frågade han. 

Jag lutade mig mot köksbänken. ”Jag ska till Oscar, du får ringa ifall det är något.” 

”Är inte du tillsammans med Adam?” 

”Men jag kan ju ha killkompisar för det.” Jag vände ut i hallen och började ta på mig skorna. Pappa hummade för sig själv innan jag stack in huvudet i köket igen. 

”Vi ses sen”, sa jag. ”När kommer mamma hem?” 

Pappa reste sig upp och lutade ena axeln mot dörrkarmen med armarna korsade över bröstet. ”På måndag, så hon kan komma på din avslutning.” 

Jag satte i hörlurarna i öronen och öppnade Spotify appen på min mobil innan jag såg upp på pappa. Jag nickade bara till svars och sa sedan hejdå.
Det var varmt ute, precis som det varit hela veckan. Jag uppskattade verkligen det varma vädret och ville helst att det aldrig skulle gå över till höst och kallt igen. Om det var varmt hela året om skulle jag nog aldrig klaga på vädret. 

Det var inte jättelångt till Oscars hus så jag behövde inte gå en lång bit. Hans hus hade sett likadant ut så länge jag känt honom, jag tyckte om det. Jag kände mig hemma där på något vis, när vi var tillsammans spenderade jag väldigt mycket tid där. Nästan mer än hemma hos mig själv, skulle jag tro. 

Jag gick upp för trapporna och knackade på dörren då ringklockan inte längre fanns där, av någon anledning. Ljudet av någon som skyndade sig ner för en trappa hördes och inte långt därefter så öppnades dörren av Oscar, som plötsligt fick ett väldigt stort leende på sina ljusrosa läppar. Utan att säga något så omfamnade han mig i en mysig kram, det tog en stund innan jag förstod vad som hände men jag kramade honom sedan tillbaka. 

”Hej”, sa han glatt när han släppt taget om mig. 

Jag knöt av mig skorna och skrattade lite tyst åt hans ovanligt glada humör. ”Hej, du vaknade på rätt sida idag hör jag.” 

”Ja”, svarade Oscar simpelt. Han lät mig gå före honom in i huset och jag såg mig omkring. Stället var sig likt när jag var här sist, vilket måste ha varit kanske två år sedan. Några få saker hade förändrats men jag kände ändå ingen mig. Jag tänkte säga någonting om det, men sen när jag tänkte efter kom jag på att det kanske skulle låta lite väl läskigt. Så istället sa jag ingenting. Jag visste inte riktigt vad som var rätt att säga i en sådan situation. 

”Hur är det?” Frågade Oscar efter en stunds tystnad. 

Jag vände mig om och tittade på honom. ”Jo, det är bra. Hur är det med dig?” 

”Jättebra faktiskt”, svarade Oscar innan han gick mot trappan och vände sig om. ”Vi kan gå upp en stund om du vill det.”

”Visst.” Sa jag och följde efter honom upp. Oscars rum var - precis som resten av huset - sig likt. På något sätt kändes det tryggt att saker var som de alltid varit. 

”Hörde att det var lite tjafs mellan dig och din pojkvän”, sa han där vi satt bredvid varandra på sängen. Jag satt med ryggen lutad mot väggen, precis som Oscar. 

”Hur visste du det?” Frågade jag. Det som hände mellan mig och Adam hade jag inte berättat om för någon annan än Sabina, hur Oscar visste det var ett stort mysterium för mig men jag hade inget emot att han visste det. Adam hade gjort fel och det var ingenting jag tänkte gömma eller försöka få någon att inte tro. 

”Jag snackade med Kristian här om dagen och han berättade det.” Sa Oscar och flyttade sig lite närmare mig där vi satt på sängen. Hans axel snuddade nu vid min och jag kände hur jag blev varm i hela kroppen av att ha Oscar såhär nära mig. Jag flyttade mig inte, det kändes allt för bra för det. 

”Åh, jaha.” Sa jag och vände blicken ner i mitt knä. ”Det är sant, vi bråkade lite här om dagen.” 

Värmen som jag känt först när Oscars axel nuddade min fanns fortfarande kvar, och egentligen så ville jag aldrig att den skulle försvinna. Det kändes nästan som för två år sedan när jag och Oscar faktiskt var tillsammans, bara att det kändes mycket bättre den här gången. Jag visste inte varför, kanske för att jag inte upplevt det på så länge, eller kanske för att jag och Adam inte var sams. Men egentligen spelade det ingen roll varför, huvudsaken var att det kändes så pass bra som det faktiskt gjorde. 

”Är du okej?” Oscars röst var mjuk och snäll, och i den här situationen ville jag bara slänga armarna om honom och berätta hur bra det kändes att någon faktiskt frågade. Adam brukade aldrig fråga sådana frågor, det hade jag väl blivit van vid. Men det var annorlunda när Oscar frågade. 

”Jadå, jag vet själv att jag inte gjort något fel.” Svarade jag ärligt. 

Oscar log mot mig, innan han la ena handen på mitt lår, och tittade sedan upp på mig. Jag log också. Jag ville känna såhär hela tiden med Adam också. Men det skulle inte vara samma sak med Adam heller, det var bara Oscar som kunde få mig att känna på det här sättet.

- 

Min uppdatering är sämst ik, förlåt för att det var mer än två veckor sen men ska försöka komma tillbaka nu :) 

Kommentera vad ni vill se mer av och vad ni tycker!