Only One •• o.e

två

två 

  / isabelle /

Jag hade sagt hejdå till Adam och börjat gå mot busshållplatsen för att hinna med den bussen som skulle ta mig hem. Det var sent på kvällen och trots att det var sommar och varmt så knottrade sig huden på mina bara ben. Solen hade inte gått ner helt än, så det var fortfarande lite ljust ute. Det fick mig att känna mig lite tryggare med att gå själv.

Bussen kom och jag satte mig längst bak och satte i hörlurarna i öronen. Ibland stannade bussen för att fler skulle gå på, och snart kom en kille i min ålder och satte sig bredvid mig längst bak. Trots att det var sent så var bussen full, jag antog att det var många andra som skulle ta sig hem från vart än de nu varit den här kvällen.
Killen som suttit sig bredvid mig så en aning bekant ut, men jag visste inte riktigt vart jag sett honom förut. Jag sneglade diskret på honom men vände bort blicken när han så småningom vände huvudet åt mitt håll och såg att jag tittade på honom.

Bussen kom till min hållplats och jag trängde mig förbi den okända, men ändå bekanta killen när jag gick av. Han flyttade upp sin ryggsäck i knäet för att jag skulle kunna komma förbi, och jag gav honom ett snabbt leende innan jag gick av bussen.

Jag huttrade till när jag kom ut ur bussen. Jag la armarna runt mig så att jag kunde behålla lite värme men det gick inte så värst bra.
Vägen hem var inte speciellt lång. Från busshållplatsen tog det kanske tio minuter för mig att komma hem om jag gick i normal takt. Nu gick jag lite snabbare eftersom jag frös så mycket.

”Hej gumman!” Ropade pappa från vardagsrummet när jag klev innanför dörren.

Jag drog av mig mina sneakers och tog mig en snabb titt i spegeln innan jag fortsatte in i vardagsrummet. ”Hej,”

”Vart har du hållit hus? Jag började precis bli lite orolig”, sa pappa och slet blicken bort från tv:n där det visades en fotbollsmatch med lag som jag inte hade någon som helst koll på.

”Jag var bara hos Adam en stund”, berättade jag. ”Har mamma kommit hem än?”

Pappa skakade på huvudet och sänkte volymen. ”Nej, hon skulle ha kommit hem idag men det blev tydligen ändrade planer. Hon kommer hem i övermorgon istället. Det fanns tydligen mer jobb att göra.”

Min mamma var inte hemma så speciellt ofta. Hon la mycket tid på sitt jobb, ifall det hade varit här i Stockholm hade det varit en annan sak – just nu var hon och jobbade i Göteborg. Hon hade varit där hela veckan och skulle egentligen ha kommit hem idag för att stanna hemma under helgen och sedan fortsätta jobba på måndag. Men som vanligt så kom ännu lite mer jobb i vägen precis när hon hade lovat att vara ledig en stund.
Jag tror det tog ganska hårt på pappa också, inte bara på mig och min lillasyster Alida. Men nu hade vi båda vant oss med att inte träffa mamma så ofta och bara ha pappa hemma. Det var rätt så skönt ändå, men jag skulle fortfarande föredra att ha båda mina föräldrar hemma tillsammans då och då.

”Jaha, okej.” Suckade jag och försökte låta oberörd. ”Var är Alida då?”

Pappa nickade mot trappan. ”På sitt rum. Du vill inte ha mat, eller?”

”Nej, tack. Jag åt hos Adam ändå.” Svarade jag.

Jag gav pappa ett leende innan jag gick upp för trapporna och in på mitt rum som låg vägg i vägg med Alidas. Hennes dörr stod på glänt och jag kunde se hur hon satt vid sitt skrivbord och skrev i sin lilla dagbok som mamma köpt till henne när hon var på en affärsresa i Italien. När hon fått den hade hon lovat att hon skulle skriva i den varje dag, och det gjorde hon allt. Inte en dag hade det gått utan att hon satt och skev flitigt i den lilla rektangulära boken.

Jag önskade att jag också bara kunde sätta mig ner och skriva sådär, men det var inte alls min grej. Jag hade haft ett fåtal dagböcker under hela mitt liv och ingen av dem blev någonsin utskrivna. Det slutade alltid med att jag antigen tappade bort den eller tröttnade. Sedan, lite senare, så köpte jag en ny, men då hände det samma sak där. ¨

Med en hög suck slängde jag mig på min breda dubbelsäng. När mamma inte jobbade lika ofta hade både hon och pappa insisterat på att jag skulle ha en dubbelsäng och inte nöja med en liten enkelsäng, som jag inte hade någonting alls emot. Det var inte så att jag hade någon bredvid mig så ofta. Adam sov nästan aldrig över utan brukade gå hem på kvällen och jag gjorde detsamma hos honom.

I andra förhållanden gjorde man det, det visste jag helt säkert efter att ha hört min bästa vän, Sabinas eviga prat om hur hon och hennes pojkvän Kristian alltid sov bredvid varandra och hur mysigt det var. Dessutom så gjorde jag och Oscar nästan alltid det när vi var tillsammans. Det var ju nästan så att vi inte kunde vara utan varandra i två minuter, behövde alltid vara nära och aldrig vara långt bort.

Men Adam och jag var annorlunda. Om det var på ett bra eller dåligt sätt visste jag inte riktigt. Men jag skulle ju inte ha någonting emot om han ville vara mer närgången med mig. Ibland kändes det som att vi inte ens var pojkvän och flickvän, utan bara två kompisar. Jag ville ha mer än det.

Det plingade till i min telefon och jag drog upp den ur jeansfickan. Sabinas namn med ett hjärta efter syntes på skärmen och jag knappade snabbt in min kod för att kunna läsa hela hennes meddelande.

Du fattar inte vad Kristian berättade för mig nyss Isabelle!! Seriöst jag dör.

Vadå? Har han äntligen bestämt sig för att sluta tugga med munnen öppen?

Jag skrattade lågt åt mitt eget svar men Sabina verkade inte vilja se det roliga i skämtet.

Men neeej, gissa vem som är tillbaka i Stockholm? GISSA!

Säg inte att det är den jag tror det är. Säg inte att Oscar är tillbaka snälla.

Då skulle jag ljuga. Fattar du inte vad det här betyder?! Ni kan bli det där skitgulliga paret igen! Åh, jag har saknat att se er tillsammans! Kristian sa att han kom tillbaka redan förra veckan.

Sabina, nej – jag har Adam, visst? Oscar och jag är över och har varit det länge. Jag tycker inte om honom längre, och han tycker inte om mig heller.

Men förstår du inte hur gulligt det skulle vara? Ni ser varandra och så kommer alla de där känslorna tillbaka, och så kysser han dig och åh! Som en kärleksroman.

Aldrig. Jag älskar Adam.

Du och Oscar kommer vara upp över öronen förälskade i varandra igen innan sommarlovet är slut, jag lovar.

-

Tack så mycket för den fina responsen på första kapitlet, trodde verkligen inte att det skulle bli så alltså. <3

KOMMENTERA GÄRNA VAD NI TROR KOMMER ATT HÄNDA, skulle vara kul att se!