Only One •• o.e

sexton

sexton 

/ isabelle / 

Idag var min första prioritering att hitta en klänning som jag skulle ha när jag tog studenten om ett par dagar. Jag visste mycket väl att jag både kunde och borde ha köpt den för flera veckor sedan men det var bara någonting jag skjutit upp så mycket jag bara kunnat. Balen hade redan ägt rum för ett tag sedan, så jag hade kunnat bocka av den från listan av saker jag var orolig för. 

Jag och Sabina skulle dra upp på stan för att kika på några klänningar, utan några pojkvänner. Vi hade kommit överens om att vi skulle strunta i att ha med dem och bara ha en tjejdag tillsammans. Även om jag själv inte lagt jättemycket energi på min pojkvän på senaste tiden så visste jag att Sabina hade gjort det. Hon och Kristian var svåra att sära på och jag visste att det skulle vara bra för henne att vara ifrån honom lite. 

Skolan hade precis slutat för dagen och vi var på väg upp mot stan. Jag visste inte riktigt vad jag ville ha för klänning, men jag antog att jag skulle gå med en stereotypisk vit skolavslutnings klänning. Det var lättast och jag visste på vilka ställen jag kunde leta. 

På vägen till stan pratade Sabina och jag om allt möjligt, precis som alltid. Jag tror att hon valde att inte prata så speciellt mycket om Adam då jag inte riktigt visste hur och vart vi stod just nu. Jag hade valt att inte prata med honom så mycket om det, för jag visste knappt hur jag skulle förklara hur jag kände - jag visste ju knappt själv. Jag tyckte ju om Oscar men jag visste inte hur mycket eller om det var rätt sak att säga till Adam. Ofta sa jag att jag hatade dubbelmoral, men själv så stod jag tänkte tankar om en annan kille som jag inte borde tänka om någon annan än min pojkvän, samtidigt som jag sket i att berätta för honom, fast tyckte samtidigt att man skulle vara ärlig och berätta allt. Men det var inte så mycket för mig att göra. Jag visste knappt hur jag kände för hela situationen. 

Det kändes som att jag behövde fråga Adam om vad som verkligen står på. Han har varit jättekonstig väldigt länge och jag var tvungen att få reda på varför Adam håller på så. Dock fick jag känslan av att ifall jag skulle fråga så skulle han inte berätta. Under tiden jag känt Adam har jag lärt mig att han är en fena på att ljuga, han har till och med berättat det själv. Alla ser honom som världens snällaste kille men det kanske finns någonting annat bakom det. Jag visste att jag inte borde tänka sådana tankar om min pojkvän, men i min situation är det svårt att inte göra det.
På senaste tiden har han ofta dragit till med att han behöver skriva på sin bok, och att det var därför han aldrig kunde ses. Jag visste inte ens om det där med att han skulle skriva en bok var sant. Han tyckte om att skriva men att han skulle skriva en bok lät väldigt konstigt, speciellt just nu. Men vad visste jag, på senaste tiden hade det varit väldigt svårt att skilja på lögn och sanning. 

Sabina och jag hade kollat på olika klänningar i ungefär en halvtimme när vi bestämde oss för att vi behövde en fikapaus. Jag hade bara tagit en Cola och Sabina valde någon form av smoothie med någon kaka på sidan av. 

”Så, snart är det slut.” Sa Sabina. Jag tog för givet att hon pratade om skolan. Det kändes konstigt att det bara skulle vara slut. Jag visste inte vad jag ville göra efter gymnasiet, men jag visste att jag skulle kunna söka till universitet eller högskola då mitt linjen jag valt var högskoleförberedande.

”Ja”, jag tog en klunk Cola och vände blicken mot fönstret och tittade på alla människor som gick förbi. Stora och små, gamla och unga, långa och korta, tjejer och killar. ”Det känns jättekonstigt. Jag vet knappt vad jag vill göra nu.” 

”Vem vet det egentligen?” Sabina skrockade lågt. ”Jag tar det som det kommer. Orkar inte riktigt tänka för mycket.” 

Adam hade alltid pratat om hur han ville söka till något fint universitet och fortsätta läsa där. Jag visste att det skulle kunna gå för mig med, vi hade ju alltid pratat om att söka till samma och gå tillsammans. Men det kändes inte som rätt sak för mig. Inte just nu i alla fall. Jag ville ut och resa, se världen. Ha kul och bara släppa loss. Inte sitta vid ännu en skolbänk och göra massvis av tentor och föreläsningar. Någon gång i framtiden, men inte för tillfället. 

”Jag vill ut och resa.” Sa jag. ”Se världen, upptäcka massor av nya saker. Inte sitta och vara uttråkad i något torrt klassrum.” 

”Jag vet. Känner precis likadant.” Berättade hon. ”Kristian också. Vi kanske kan göra något tillsammans alla fyra? Du, jag, Kristian och Adam?”

Jag suckade. ”Adam är inte alls inställd på att resa eller så. Universitet är vad som gäller för honom.” 

Sabina la armarna över bröstet. ”Du ser besviken ut.” 

”Jag vet inte ens vad jag är.” Sa jag. ”Allt är bara så mycket just nu.” 

”Med Oscar och allt?” Jag nickade och Sabina fortsatte. ”Vill du prata om det?” 

Det var svårt att prata om någonting man själv knappt visste vad man kände för. Jag visste hur jag kände för Oscar men inte hur jag kände för själva grejen. Adam var jag helt osäker på och jag visste inte heller hur han kände. Han visste visserligen inte mycket om mig och Oscar, men vårt förhållande hade inte varit så värst stabilt på den senaste tiden.

”Allt kändes så bra när vi åt lunch och så. Det känns fortfarande bra.” Berättade jag. ”Men jag har sådana skuldkänslor.” 

Sabina skakade på huvudet innan hon tog en klunk av sin smoothie. ”Ha inte det. Adam har ju inte direkt varit den bästa pojkvännen om jag får säga så.” 

Även om det var sant så kändes det ändå fel att höra någon annan säga det. Han hade inte varit en speciellt bra pojkvän, men jag hade inte varit mycket bättre själv. 

”Det kanske gör ont att höra, men Isabelle, du måste öppna ögonen. Adam kanske inte är den du trodde han var.” Sabina lutade sig framåt en aning. ”Jag tänker inte säga åt dig vad du behöver göra, det får du lista ut själv. Men jag vill att du ska veta att Adam kanske inte är så oskyldig som du tror.” 

Jag lutade mig tillbaka i stolen och la händerna för ansiktet. Det pep i mobilen men jag kunde inte bry mig. Det Sabina sagt var sant. Det gjorde ont, men det var sant. Även om det gjorde ont så ville jag veta mer. Jag ville ta reda på vad han höll hemligt för mig. 

- 

FÖRLÅT FÖR ATT JAG ÄR SEGARE ÄN KILLARNA NÄR DE SKA HA FAMILY TIME MEN HERE IT IS

Fick A på en svenska uppsats här om dagen och började typ gråta på lektionen?? omg?? A?? WHAT JAG FÖRTJÄNAR INTE DETTA HEJDÅ I'M DONE WITH LIFE 

Hade även en redovisning inför 60+ personer igår (på engelska också <333) men det gick jättebra? Dansade riverdance och allt. Swag level overload