Only One •• o.e

trettionio

trettionio

/ isabelle /

Oscar hade följt med mig in efter att vi stått och kramat om varandra ute i ösregnet. Vi båda försökte torka av oss så gott vi kunde innan vi gick upp för att byta om men det var inte speciellt lyckat. Båda var dyngsura från topp till tå. Jag antog att vi fick skylla oss själva för att ha stått ute i regnet längre än nödvändigt.

Skrammel hördes från köket vilket betydde att kvällsmaten skulle serveras snart. Både mammas och pappas röster hördes vilket betydde att mamma kommit hem två dagar tidigare än planerat. Hon hade trappat ner på jobbet på senaste tiden men fortfarande jobbade hon ofta och mycket.

"Du har ett par mjukisbyxor och en tröja här tror jag", sa jag till Oscar på vägen upp för trappan. "Du glömde dem någon annan gång."

Han nickade bara och när vi kom in i mitt rum låg ett par mjukisbyxor och en tröja på min skrivbordsstol. Vi bytte om till torra kläder, vilket var betydligt mycket bekvämare än de jag haft på mig innan. Jag satte mig ner på sängen med en lätt duns men hann inte sitta länge då mamma ropade att maten var klar nerifrån.

"Du äter väl med oss?" frågade jag honom och Oscar nickade. Vi skyndade oss ännu en gång ner för trappan och fram till köksbordet där hela min familj redan satt. Mamma och pappa hälsade glatt på Oscar medan Alida satt tyst och blygt hade sin blick fäst på maten. Oscar sa glatt hej tillbaka och hälsade på min lillasyster också. Hon mumlade ett svagt hej tillbaka till honom. Vanligtvis brukade hon inte alls vara blyg men när det gällde nya människor var det annorlunda. Visserligen hade hon träffat Oscar tidigare men inte ordentligt på två år.

"Vad roligt att se er tillsammans igen", sa mamma innan hon tog en tugga av kycklingen som låg på hennes tallrik.

Både Oscar och jag log. Mamma hade ju alltid tyckt om Oscar mycket bättre än vad hon tyckt om Adam, till skillnad från resten av min familj. Pappa hade verkligen ingenting emot Oscar, men Adam hade alltid varit den bästa enligt alla utom mamma. Han var smart, brydde sig om skolan och hade en bra framtid framför sig. Oscar var precis likadan enligt mig, men inte för dem. Det var helt enkelt bara så att Oscar spenderade sina dagar annorlunda från Adam. Huvudsaken var iallafall att jag var lycklig, och som lyckligast var jag ju med Oscar.

"Så Oscar, hur länge är du hemma nu då?" frågade min pappa. Jag hade knappt pratat med mina föräldrar om det faktum att han skulle åka igen i höst alls. Pappa och jag pratade inte direkt om sådana saker och mamma var ju knappt hemma så jag hade aldrig riktigt haft tillfälle att göra de.

"Jag åker faktiskt redan nu i höst", svarade Oscar och tog en klunk vatten. Båda mina föräldrar nickade och tittade sedan på varandra med en blick som jag inte riktigt kunde läsa. Vi fortsatte äta, småpratade lite då och då. Oscar och jag blev klara och tackade för maten innan vi gick upp på mitt rum igen.

Kvällen spenderade på min säng, genom att bara mysa. För det var ju de små sakerna som jag skulle sakna allra mest. Att bara ligga i tystnad men samtidigt njuta av varandras sällskap och närhet. Jag skulle inte få ha honom nära på flera månader och därför försökte jag uppskatta de här ögonblicken så mycket som jag bara kunde innan de skulle bli tagna ifrån mig.

Vi hade redan kollat på en film men vi var mer fixerade med den andre personen för att ens kunna koncentrera oss på vad som hände i den. Så blev det ofta men det hade jag absolut ingenting emot. Det verkade inte heller som att Oscar hade det, så det gjorde mer nytta än skada.

"Filmen var bra", mumlade Oscar mot mitt öra. Han låg på sidan med ena armen slängd över min kropp och med huvudet tryckt mot min hals.

Jag skrattade svagt. "Som att du ens tittade."

Oscar skrattade också lätt till vilket fick en rysning att krypa igenom hela min kropp. Hans varma andedräkt puffade mot min bara nacke och jag slöt ögonen för att njuta av den behagliga känslan han fick mig att känna.

"Nej, det är sant", sa han tyst. "Jag var upptagen med att titta på min fina flickvän."

Oscar och jag hade aldrig riktigt gjort någonting officiellt. Han hade inte frågat mig om jag ville bli tillsammans igen, det hade bara blivit självklart efter allt. Vi hade egentligen varit tillsammans länge, bara utan att ha stämplat varandra som pojkvän och flickvän. Det behövdes inte, iallafall inte i vårt fall. Det var helt enkelt självklart. Jag hade nog klassat honom som min pojkvän ett längre tag, bara inte velat sagt det ordet.

"Jaså", svarade jag och vände mig så att jag också låg på sidan. Jag tittade in i Oscars ögon innan han flyttade sig närmare mig så att våra pannor snuddade vid varandra. Ett svagt leende formades på mina läppar.

"Gillade du den?"

Jag ryckte på axlarna. "Jag var upptagen med att titta på min fina pojkvän", härmades jag.

Oscar hummade lågt och slickade sig om läpparna. Pirret i magen som jag ofta kände medan jag var med Oscar var tillbaka och känslan hade nästan blivit en vana vid det här laget. Jag tyckte om den, det var som att den var speciellt för Oscar. Om Oscar kände likadant i den här stunden visste jag inte, allt jag kunde göra var att hoppas att det pirrade lika mycket i hans mage som det gjorde i min.

Med Adam hade det aldrig varit så. Aldrig pirrade det i magen, inte ens några små fjärilar. När jag var med Oscar var det mer än så, det var som ett helt zoo i magen. Det enda pirret Adam hade gett mig i magen var av ilska och irritation, inte det där behagliga pirret. Innan jag träffade Oscar för första gången, för två år sedan hade jag aldrig känt det där speciella pirret.

Oscars blick var fäst på mig och jag kunde hjälpa att undra vad han låg och tänkte på. Kanske tänkte han samma sak som jag, han kanske undrade vad jag tänkte på. Eller kanske hade han redan förstått att det var honom jag tänkte på.

Innan jag visste ordet av det hade Oscar brutit avståndet mellan oss båda och tryckte sina läppar mot mina. De kändes lika hemma som vanligt. Jag la ena handen på hans bakhuvud i försök att få honom närmare mig. Han hade redan sin ena arm runt mig, den använde han för att dra mig närmare likaså.

Oscar drog sig ur kyssen och la ena handen på min kind och drog tummen över den ett par gånger. Jag log svagt innan han tog ett djupt andetag, fortfarande med blicken på mina ögon.

"Jag älskar dig", sa han tyst.

Det knöt sig i magen när de tre orden kom från hans mun, inte av oro, men av ren lycka. Senast jag hörde honom säga det var för två år sedan, innan han hade sagt att vi behövde avsluta det hela. Ett brett leende visade sig på mina läppar, och det var länge sedan jag hade lett så stort. Det kändes som att hela jag skulle spricka av lycka.

Jag hade vetat det hela tiden, under tiden vi var tillsammans först, medan jag var tillsammans med Adam och under hela den här sommaren. Hela tiden hade jag vetat att jag älskade Oscar, så otroligt mycket.

"Jag älskar dig." svarade jag, och ännu en gång kysstes vi. Men den här gången var det annorlunda, det var ännu bättre än någon annan gång.

-

ahhhh so cuteeeeeeee (grät när jag skrev det sista ok ok)

följ mig på Twitter: @/ayelouise och på instagram: @/louiseedetun (shameless self promo)!!

kommentera gärna, då blir jag happi ^_^