Only One •• o.e

sjutton

sjutton 

 / isabelle / 

Jag hade sagt hejdå till Sabina efter att vi suttit och pratat ett ganska bra tag. Det slutade med att jag faktiskt hittade en klänning jag tyckte om, och eftersom jag visste att jag inte skulle hitta någon bättre, slog jag till på den. 

När jag kom hem stod maten färdig på bordet men jag var inte alls på humör för att äta någonting. Mamma, som för en gångs skull var hemma hade sett på mig med oroliga ögon. Jag visste att hon brydde sig men det var svårt att prata med henne om allt när hon nästan aldrig var hemma. Men jag kände mig osäker på om jag ville berätta för henne om allt. 

Oscar hade i alla fall skickat ett sms där det stod någonting om ifall jag ville ses någon dag snart. Jag hade svarat ja direkt, utan att ens tänka efter. Jag visste inte riktigt när det skulle bli av, men jag antog att jag skulle det när Oscar svarade. 

Jag låg på min säng med blicken fäst på mitt vita tak. Oftast brukade jag inte kunna ligga ner utan att göra någonting annat, eftersom jag blev uttråkad så himla lätt. Men med allt som hade hänt ville jag bara vila huvudet en stund, dock var det svårt då jag inte kunde sluta övertänka allt så mycket. Jag var tvungen att veta allt. Det var så svårt för mig att bara gå runt och undra, jag ville få reda på sanningen och det var nu.
Jag ville veta vad Adam höll hemligt, vad Oscar kände för mig och varför Adam inte ville berätta något för mig. Men jag visste att alla de sakerna var svåra att få ur dem och det skulle antagligen inte ske på länge. Hur skulle jag få reda på vad Adam höll hemligt ifrån mig? Jag ville inte luska för mycket i hans privatliv men samtidigt ville jag inte fråga honom bara sådär. 

Efter många om och men bestämde jag mig för att ringa till min pojkvän och be honom komma över. Kanske inte för att konfrontera honom eller så, mest för att jag ville känna av lite hur han var. Dessutom hade vi inte setts på ett tag, det kanske var därför jag tvivlade på honom. Jag visste inte riktigt, jag behövde bara träffa honom.

Adam kom tillslut och när han kom innanför dörren drog han in mig i en kram. Ingen kyss, inte ens en puss på kinden. Jag suckade tyst när jag gick bakom honom upp för trapporna. Jag ville bara ha mer. Med Adam visste jag inte, men jag ville bara ha mer. Mer kärlek, mer lycka och mer ömhet. Det fick jag inte av Adam. Det kanske lät hur klyschigt som helst men jag ville bara ha mer av det. Jag visste vem jag kunde få allt det ifrån. Det var inte Adam, det var Oscar som kunde ge mig allt det. 

Samtidigt som jag visste vad jag ville och vem som kunde ge mig allt det, kunde jag inte släppa Adam. Det var som en konstig känsla i hela kroppen som bara sa åt mig att jag absolut inte kunde såra lilla, oskyldige och ömtålige Adam. Trots allt det var han säkert inte så speciellt oskyldig som han framstod som.

”Vad tänker du på?” Frågade Adam. 

Jag slickade mig om läpparna innan jag trött tittade upp på honom. ”Dig och mig.” 

Adam flyttade sig en bit närmare mig så att våra lår nuddade varandra. Jag tittade honom rakt i ögonen och ett leende formades på hans ljusrosa läppar. Själv behöll jag en allvarlig blick. Jag visste inte om han förstod att även om jag tänkte på mig och honom behövde inte det betyda någonting bra. 

Han la ena armen runt mina axlar och jag kände mig genast tvungen att luta mitt huvud mot hans axel. Adam drog mig närmare sig. Jag insåg att detta var första gången på väldigt länge vi faktiskt bara suttit såhär, sett ut som ett riktigt par istället för två bästa vänner. 

”Jaså? Jag har också tänkt mycket på oss den senaste tiden.” Jag visste inte riktigt vad han menade eller hur jag skulle tolka det så allt jag gjorde var att nicka.