Only One •• o.e

fyrtiofem

fyrtiofem

/ oscar /

Jag och Isabelle hade varit ute i någon timme eller två och nu var vi på väg hem till henne. Idag skulle jag dock inte sova över, jag skulle bara följa henne hem för att se till så att hon kom hem säkert. Det kändes som att jag knappt varit hemma på senaste tiden, inte för att jag klagade. Jag älskade att spendera tid med Isabelle.

Vi gick som vanligt hand i hand. Det hade börjat bli lite kallt, ingen av oss hade tagit med någon extra tröja. Isabelle som frös jättelätt hade gåshud över hela armarna, hon svor tyst när en sval vindpust gjorde så att hon frös ännu mer. När jag skrattade gav hon mig en sur blick, tur att blickar inte kunde döda iallafall.

"Fy faaaaaaaan", Isabelle drog ut på det sista odet innan hon huttrade till och sedan fortsatte prata. "Vad det är kallt. Det var jättevarmt för typ tre timmar sen! Varför är det såhär?"

"Om du har glömt det så bor vi i Sverige", påminde jag henne och hon fnös. Isabelle var inte på det bästa humöret när hon frös. Men det fick mig bara att skratta åt henne ännu en gång. Jag visste att hon skulle bli sur, men det skulle inte vara speciellt länge, det gjorde det aldrig.

"Åh, det visste jag inte. Tack för informationen, Einstein."

Jag släppte hennes hand och la min arm runt hennes axlar istället. "Ryck upp dig! Tyvärr kan jag inte göra någonting åt vädret."

Isabelle suckade. "Ge mig din tröja?"

"Absolut, för jag tänker verkligen gå med bar överkropp i det här vädret", sa jag ironiskt. "Vi är snart hemma hos dig ändå."

Hon log svagt och skyndade på sina steg lite. När jag kom hem skulle jag behöva packa klart, vilket var rena helvetessysslan. När Isabelle var med var det iallafall lite roligare än vad det skulle vara när jag var själv. Då skulle det bli dö trist. Men jag kunde inte skjuta fram det, för då skulle jag aldrig få det gjort, det visste jag.

"Jag tycker visst att du kan göra det", kommenterade Isabelle och skrattade strax därefter.

Jag fnös och drog henne närmare mig, fortfarande med min arm runt hennes axlar. Vi kunde se hennes hus längst ner på gatan och jag började också skynda på mina steg lite.

"Jaså? Vad skulle jag få ut av att göra det?" Fnös jag men skrattade också.

Isabelle ryckte löst på sina axlar och log sedan brett. "Nja, inte så mycket. En förkylning kanske, om du har tur. Jag skulle däremot njuta av det rätt så mycket.

Jag skakade långsamt på huvudet och snart var vi utanför hennes hus. Hennes granne stod på sin garageuppfart och tvättade sin bil, inte för att det var det rätta vädret för det. Han vinkade glatt till oss båda och vi höjde varsin hand och vinkade tillbaka.

"Då har vi inte en deal, jag vill ju få ut något av det också", förklarade jag skämtsamt och Isabelle skrattade innan hennes kropp rös till. Tur att inte jag hade lika lätt för att frysa som hon hade. Jag hade antagligen varit en isbit vid det här laget isåfall.

"Fast ett förhållande handlar om att ge och ta, Oscar. Nu är det dags att ge." Svarade Isabelle.

Jag skrattade och när vi gick upp för hennes trapp stannade jag. "Du ska vara glad att du ens har mig."

Isabelle puttade till min axel men skrattade samtidigt. "Asshole."

"Tack, väldigt classy", svarade jag. Hon skakade på huvudet och drog in mig i en kram istället. Jag höll om henne hård och pressade mina läppar mot hennes panna och drog in doften från hennes hår. Vi stod så en liten stund innan vi släppte taget. Jag pressade sedan mina läppar mot hennes och gav henne en kyss innan det var dags för mig att gå hem igen. Det var inte direkt så att jag såg fram emot det. Jag skulle ju packa.

"Lycka till med all din packning", sa Isabelle och flinade retsamt mot mig. Hon visste hur mycket jag hatade det.

"Det behövs. Snacka om evighetssyssla. Det tar ju aldrig slut!" Suckade jag frustrerat. Hon skrattade tyst och jag himlade med ögonen. Tur för henne att hon slapp packa. Jag gav henne en snabb puss på kinden. "Aja, jag ringer ikväll. Älskar dig."

Isabelle nickade med ett leende på läpparna. "Gör det. Ha så kul nu. Jag älskar dig med!"

Jag började gå ner för trappan och vände mig mot henne och gjorde en grimasch. "Mmmh, så kul som det kan bli."

-

hello, it's me and you've probably been wondering where the FUCK i have been, för jag har inte uppdaterat på typ 2 månader???????? skäms

men hello hi hur mår ni? bra? bra!!

alltså jag vet inte riktigt varför jag inte har uppdaterat. känns bara som att jag aldrig har tid att sätta mig ner och skriva typ 1000 ord längre. det har varit sjukt mycket i skolan nu, men äntligen börjar det lugna ner sig. har bara ett prov den här veckan istället för typ fyra. och så har vi haft muntliga nationella och allt sånt. how fun :)))

MEN anyways! ett kapitel ur Oscars perspektiv. kände att det behövdes. vad tycker ni? hur tror ni allt kommer sluta? SNÄÄÄÄÄLLA kommentera för jag saknar er