-Hurry up, cupcake!- hör jag min mamma ropa. Jag sätter mig spikrakt upp i min mjuka, förstörda säng, med alldeles för många kuddar i. Shit! Skolan!
Så det här är jag. Melody. Jag bor i ett förfallet hus, långt ute i ingenstans. För det var det billigaste vi kunde få, när vi flyttad från Birmingham till hit. London. Jag vet vad ni måste tänka. London? Det är ju en storstad. Ja visst, det är det, men även på de vackraste ställena kan du hitta lite mörkare, förstörda sidor. Vilket är något som jag har lärt mig för länge sedan.
Så här bor jag. Jag, min lillasyster, mamma och pappa.
Vilket leder in på nästa samtalsämne. Min familj...
Jag älskar min syster, Edeline. Hon är sju år och helt fantastisk! Hon växer som ogräs, och har samma blåa ögon som mig. Men hennes hår är lockigt, som mammas. Inte som mitt. Mitt hår är rakare än en linjal. Jag skulle göra vad som helst för henne. Min mamma älskar jag också, så klart. Hon är den vackraste och snällaste kvinnan jag vet. Men jag kan inte förstå mig på henne. Hon har allt, men ändå väljer hon min pappa. Om och om igen. Och jag vill verkligen inte vara arg på henne, men jag kan inte hjälpa det. Även om jag aldrig skulle visa det för henne. Min ilska. För hon får ju redan så mycket utav den från min pappa.
Om jag aldrig fick se honom igen, skulle det vara en gång för mycket.
Han är hemsk. Min största mardröm. Hans humör går inte att kontrollera, inte heller hans supande. Vi är alla rädda för honom. Vi vet aldrig vad som kan hända härnäst. Han har inte blå ögon. Han har svarta. Och som jag brukar säga när han inte hör, "precis som hans hjärta."
För det mesta är det som han inte är där. Fast än han är det. Han är som en skugga. Har alltid koll på en och sprider mörker över allt han fäster blicken på.Jag rusar över de lilla rummet som tillhör mig, och drar ut några lådor från min vingliga, byrå. Utan att titta så drar jag upp ett par byxor, som känns som jeans och tröja, som jag hinner se är vit. Snabbt springer jag in på toaletten som ligger, nästan mittemot min systers rum, och tvättar mig. Sedan springer jag tillbaks till mitt rum och slänger på mig kläderna. Jag drar på mig en mjukiströja över den vita t-tröjan som jag dragit fram. Sedan hänger jag slarvigt, min överanvända väska, över min axel och går ut till min mamma som står i köket. Jag ler mot henne och kysser henne varsamt på kinden.
-How do you feel?- frågar hon och tittar nyfiket upp på mig från sina stekandes våfflor. Jag sträcker mig mot frukten, som står mitt på vårt smutsiga, köksbord, och drar till mig ett rött äpple.
-Nervouse.- svarar jag lite osäkert. Hon nickade förståendes och vände återigen sin koncentration till våfflorna. Jag drar på mig mina sönderslitna, Vans och drog upp dörren.
Den iskalla luften fyllde mina lungor och fick mig att huttra. Jag förstod själv att vad jag hade på mig var alldeles för tunt och att i slutet av dan, skulle jag sitta skakandes med blåa läppar. Men så var det när ens pappa spelade bort alla pengar, som man igentligen skulle ha till en varm vinterjacka.
-Are you not gonna eat?- frågar min mamma oroligt. -I've made waffles.-
Jag får ett litet leende på läpparna, men skakar bara svagt på huvudet. Sedan är jag ute i kylan. Jag skyndar mig mot min skruttiga, pickup, som jag har parkerat vid ett stort trä, och öppnar sedan upp och hoppar in. Jag kramar mig själv för att få tillbaka lite värme och börjar sedan rota igenom min väska för att hitta mina bilnycklar. Jag lyckas fiska upp dom och startar motorn, sedan börjar jag köra imot den helt nya skolan, med helt nya människor.•••
Jag kommer fram till den stora röd/vita skolan och parkerar min pickup i en ledig lucka. Sedan tar jag ett djupt andetag och stiger ut. Jag låser smidigt bilen och stoppar sedan ner mina smala, bleka fingrar i fickorna på min mjukiströja. Jag kan känna att jag får ett antal blickar på mig, men försöker att ignorera det.
"It's okay, Mel. They don't know you. They don't know your story."
Försöker jag lugna ner mig själv med.
Jag kommer fram till portarna och öppnar dom, sedan stegar jag skamset in i den nya skolan.
YOU ARE READING
Tempting to touch| n.h (UNDER REDIGERING)
FanfictionJag var fast besluten med att inte bli involverad med honom. Han var problem, det visste jag från början... Men med hans havsblåa ögon och leendet som fick ens hjärta att smälta lurade han in mig i sin famn. Och jag kan inte komma loss. OBS! Inget f...