Tempting to touch| n.h (UNDER REDIGERING)

Kapitel 26

Jag satt ute med händerna nerkörda i fickorna på min munkjacka.
När jag andades ut framstod det ett moln av kyla. Det var april nu. Borde inte kylan snart försvinna?

Det fick mig till att tänka på när jag först träffat Niall. Det hade vart i mitten av oktober. Ungefär ett halvår nu...
Det hade bara gått några dagar sedans jag sist såg honom, men gud vad jag saknade honom.
Jag ville bara bort härifrån. Bort från Louis o glömma att något av det här någonsin hänt.

När man pratar om trollen...

-How long are you planning on sitting here?- hörde jag den välkända stämman fråga. Jag fuktade mina läppar och hölt kvar blicken framåt när han satte sig ner bredvid mig på den kalla bänken.

Det var för två dagar sedan det hände och jag hade undvikit honom så gott jag kunnat sedan dess.
Den mesta av tiden hade jag spenderat på den här bänken, då Jackie var tvungen att vila en hel del. Annars hade jag varit med henne.
Men jag hade hittat på en del med Grant, vilket jag saknat otroligt mycket.
Man kunde väl säga att jag saknade den här hålan i alla fall.
-Right.- sa han och nickade svagt.
-You're not talking to me.-
Jag gav honom en blick som antydde att jag var så less på honom och hoppades att han fattade att jag ville att han skulle sluta prata.
Vilket han säkert gjorde, men som han, som vanligt, inte brydde sig om.
-You'll get sick if you sit out here all day.- sa han och innan jag visste ordet av det var hans hand på mitt lår och smekte det med sin tumme.
Jag tog hårt tag om hans hand och slängde av den vilket fick ett litet flin att dyka upp hos honom.
-Can you stop?!- sa jag argt till honom och tittade först nu på honom.
Jag såg att han ansträngde sig för att hålla tillbaka sitt skratt när han mötte min blick.
-No.- sa han som att det var helt uppenbart.
Jag svalde och tänkte efter i någon sekund.
-Take me home.- sa jag stumt.
Han nickade fundersamt och kliade sig lite i nacken.
-No.- sa han igen.
-Fine!- jag reste mig och började gå tillbaka till huset.
-What are you gonna do?- ropade han efter mig.
-I'm going home!- skrek jag.

•••

Det hade gått ungefär en halvtimme när jag hade slängt ner allt i en väska.
Jag hade kollat upp bussar som skulle ta mig hem och hittat en som gick 15:30.
Vilket var en timme från nu.
Så jag hade tid på mig att säga hejdå till alla och ta mig till bussen.

Nu när jag stod utanför Jackies dörr, sjönk mitt hjärta och tårar bildades.
Det här var sista gången jag skulle se henne. Det här var vårt sista hejdå.
Jag knackade på dörren och gick in.
Just nu satt hon i sängen och tittade på något tecknat som jag mycket väl kände igen.
När hon var mindre brukade hon alltid titta på det. Jag antar att hon kände sig sentimental, vilket inte gjorde någonting bättre eller lättare.
-Hi.- sa hon och log stort. Jag log tillbaks och satte mig bredvid henne.
-I'm going home.- sa jag svagt.
Jag såg henne titta på mig och nicka.
-Yeah...-
-You should spend this days with you're family.-
Hon nickade igen.
Jag tog hennes hand och kramade hårt om den. En tår rann ner och jag strunta i att torka bort den.
-Jackie-
-Don't!- avbröt hon och jag mötte hennes blick.
-Don't say goodbye.-
Jag nickade och lutade mitt huvud mot hennes axel.
-Okay...-

•••

Jag reste mig upp från sängen och log mot henne.
"Don't say goodbye." ekade i mitt huvud och jag smekte hennes kind.
Tårar fyllde båda våras ögon, men vi lossades inte om dom.
-I'll see you soon.- sa jag svagt och hon fattade vad jag gjorde.
Hon nickade och log, medans tårar rann nerför hennes kinder.
-See you soon.- log hon.
Jag kysste hennes panna en sista gång och innan jag vände mig från henne och gick mot dörren.
Med tårar strömmande från mina ögon, skulle jag precis stänga dörren.
-Oh and Melody!- ropade hon.
Jag öppnade dörren igen och tittade på henne.
-Don't ever think that you're less than family to me.-
Jag log medans min tårarna bara blev allt fler och nickade.
-See ya, Mel.- sa hon.
-See ya, Jackie.-

•••

Jag satt på bussen med hörlurarna inproppade i öronen.
Mina väskor hade tagit upp sätet brevid mig och mitt huvud var lutat mot min lilla kudde som jag tog med mig överallt.
Det hade ungefär gått en timme sedan jag stack.
Louis hade följt med mig till bussen och försökt få mig till att inte åka, men för en gångs skull inte lyckats.
Jag hatade att det var såhär.
Jag ville egentligen inte lämna honom. Han var min bästa vän!
Men han hade precis förstört allting.

Jag satte på min spellista med lugna låtar och inte långt därefter slöts sig mina gråsprängda ögon sig.

•••

Jag knackade tre gånger på ytterdörren och kunde inte vänta förens jag var i hans armar.
Dörren öppnades, men han såg inte precis glad ut över att se mig.
-You're back...- mumlade han. Jag nickade och väntade på att han skulle säga något.
Till slut öppnade han upp dörren och jag gick förbi honom in.
Han stängde igen dörren och jag började ta av mig mina skor.
-There's no point in doing that.- sa han och fick mig att titta upp på han.
Man kan ju tänka sig att jag borde vara van vid att se han i bara joggingbyxor men synen var alltid lika hänförande.
-You're not staying.- förklarade han.
Jag rynkade pannan och reste mig upp igen.
-Niall, what... Has something happend?- frågade jag oförståendes.
Han gick till köksön och jag följde efter honom. Då sköt han över ett gult kuvert och jag tittade med rädsla på det.
Jag visste inte vad det var för något, men tydligen var det något som fick honom att stöta bort mig.
-Open it.- sa han tonlöst och brände mig med blicken.
Jag tog kuvertet och märkte att det redan var öppen så jag drog bara ut vad som fanns inuti.
Mina läppar tappade greppet om varandra och jag kände hur luften gick ur mig.
Det var en bild med Louis som låg ovanpå mig.
Hur fan fick han en bild på detta.
-Niall...- sa jag med tårar i ögonen.
Han skratta trött och drog en hand genom sitt blonda hår.
-I never should have trusted you about him...- mumlade han argt. Jag kunde inte slita ögonen från bilden som var i mina händer.
-Who sent you this?- frågade jag tyst.
-Does it matter?!- skrek han och fick mig att rycka till.
-I promise you! It didn't happend anything!-
-Yeah, right!- fnös han.
-I can see that.-
-He wanted something to happend! Not me! I tried to get him off but he wouldn't listen!- skrek jag förtvivlat.
Niall gick fram och tillbaks i köket innan han stannade och till slut tittade på mig.
-I've packed your bags. Take them and leave.-
Det kändes som att han precis kört en kniv genom mig.
-Niall...-
-Take them and leave!- röt han med tårar rinnande.
-You have to belive me!- bad jag.
Det kändes som att jag tappade greppet om allt. Allt föll samman.
Han var min värld. Mitt livs kärlek.
Han var mitt allt.
Och han ville aldrig se mig igen.

Hur fan kunde Louis göra det här?! Hur fan kunde han göra såhär mot mig?!

Niall gick ut till trappan och drog fram mina väskor.
Han öppnade upp ytterdörren och slängde ut dom, sedan tittade han på mig som fortfarande stod kvar vid köksön.
Tårarna bara strömmade ner, från båda mig och hans kinder och jag hade aldrig sett honom så sårad som nu.
-I'll do anything! Just listen to me? I tried to get him off.
I yelled at him to get off! He wouldn't listen, Niall!
What was I supposed to do?! He' s stronger than me.-
-Cut the crap!- avbröt han och fick mig att bli tyst. Allt man hörde nu var mina snyftningar.
-Now, get out.-
Jag skakade vilt på huvudet.
Då kom han fram och tog ett hårt grepp om min arm och drog med mig ut till hallen.
-Niall, please!- bad jag förtvivlat och försökte hålla mig kvar i hans starka arm.
-Niall!- grät jag.
Han kunde inte ens titta på mig.
Han hade dragit fram mig till dörren och puttade nu enkelt ut mig.
Jag vände mig om för att se honom gråta värre en någonsin och jag skyndade mig snabbt fram.
Men jag var inte tillräckligt snabb och allt jag kunde känna nu, var vindpusten som kom efter dörren som smälts igen framför mina ögon.
-Niall...- grät jag och sjönk ner på den kalla marken.

Jag hade sagt sanningen... Men han hade trott det var en lögn.

❤️❤️❤️
Förlåt för ganska kort kapitel och för att det kom ut sent!
Min mobil kände för att hålla på med mig så jag tvungen att skaffa en ny!
Men nu e jag tillbaka!❤️😘😎