Tempting to touch| n.h (UNDER REDIGERING)

Kapitel 3

Jag parkerar min risiga bil i en ledig ruta, sedan hoppar jag av och låser den och börjar att gå.
Jag fick lite pengar av mamma som jag skulle köpa lite nya kläder för. Jag kan inte ens minnas den senaste gången det hände.
Jag tittar osäkert ner på mig själv. Gud, va jag hatar att handla kläder. Alla dömande blickar och kommentarer. Vissa försöker vara diskreta med det och vissa inte.
Jag suckar utmattat och höjer blicken igen.
Jag hör ett skratt som jag mycket väl känner igen. Vad gör han här?
Jag vänder min uppmärksamhet till skrattet och ser honom.
Han står lutad mot en tegelvägg, som tillhör en unken krog några meter bort från mig. Han har en blond, halvnaken bimbo hängande över sig. Och från vad jag kan se, verkar han tycka om det, för hans stora, starka händer klämmer hennes stora rumpa.
Han skrattar lite till och pressar henne till sig och det är först då jag märker en utav hans kompisar stå och titta på mig.
Han har brunt ruffsigt hår och blå ögon. Även han är täckt med tatueringar och piercingar. Det är alla hans vänner.
Men den här killen känns som ett slag i magen... Det är något så oerhört bekant med honom, men ändå inte.
Jag granskar honom noga och känner en konstig sorts dragningskraft till honom. Har vi träffats förr?
Han ger mig ett flin och slickar sig om läpparna.
Jag kommer på mig själv och vad jag håller på med och riktar snabbt min blick mot den blonda och bimbon igen, då han har vänt sig om och pressat tjejen mot tegel väggen.
Han kysser henne ivrigt och likaså gör hon. Jag kan se hans hand glida in under hennes korta tröja och klämma hennes bröst.
De kysses inte längre. Det hade jag verkligen inte kallat det för. De hånglar som om deras liv stod på spel.
Där är många tjejer runt om dom och snart vänder han sig mot en rödhårig och börjar hångla med henne istället.
Jag kan se avundsjukan i bimbons ögon, som får mig att skratta till.
Jag himlar med ögonen. Herregud, vilka töntar.
Utan att förstå precis varför vänder jag mig och ger jag den andra killen en sista titt. Han står fortfarande och iaktar mig, vilket ger mig en känsla av obehag. Jag tycker inte om det här gänget.
Han skrattar till och vinkar svagt mot mig.
Det är då, jag sliter mig tillbaks till verkligheten och fortsätter att gå.

•••

Jag kommer in i en affär som jag vet inte är för dyr. Så jag börjar flumma igenom kläderna som hänger lite huller om buller.
-Are you sure you should be looking here?- hör jag en kvinnas röst fråga mig. Här kommer det...
Jag vänder mig om för att möta henne. Hon ler tvivlande mot mig och har sina armar låsta över bröstet. Hon är vacker. Kurvig. Hennes korta blonda hår ramar fint in hennes hjärtformade ansikte. Inte alls som mitt fågelbo till hår.
Jag fuktar mina läppar.
-I'm sure.- försäkrar jag tyst och nickar.
-Because, with your bodytype I think you should be looking over there.- säger hon och pekar mot barnavdelningen. Jag sväljer sårat.
-I'm seventeen.- informerar jag henne sårat om. Hon höjer tvivlande på ögonbrynen.
- Oh! Well you sure don't have a body of a seventeen.-
Hon ler beklagande mot mig, som att det skulle vara en snäll sak att säga, sedan lämnar hon mig äntligen ifred.
Jag tittar ner på min fula kropp.
-Why are you never good enough?- viskar jag lågt till mig själv.

•••

Till slut hittade jag två tröjor och ett par jeans.
Jeansen är uppslitna och den ena tröjan är stickad. Den andra tröjan är en basic-randig en, som sitter åt.
Jag går genom omklädningsrummen för att hitta ett ledigt bås.
Jag kan känna deras dömande blickar på mig och även om det inte är meningen hör jag deras kommentarer.
'Oh my God, look at her! Do you think that's beautiful?'
'Someone is desperate ...'
'Should I try blowing on her and see if she falls?'
'Eww! That's disgusting! Haha...'
'HAHAHA! How is someone even able to look like that?'

Jag biter mig hårt i läppen för att försöka trycka undan tårarna.
'God damn it, Mel! You should be used to this by now!' Skäller jag på mig själv.
Jag försöker trycka undan deras ekande röster i mitt huvud och hittar ett tumt bås som jag går in i.
Jag stänger snabbt igen dörren och hänger upp kläderna på en liten krok. Sedan vänder jag mig mot spegeln för att möta min värsta fiende. Mig själv.
Diskret lägger jag huvudet lite på sne och tar en titt på mig själv.

'HAHAHA! How is someone even able to look like that?'

'I don't know...' Viskar jag tyst och sätter upp mitt hår i en slarvig knut.

Jag tar av mig mina kläder tills jag bara står i trosor och bh.
Men även fast jag försöker att inte titta på min kropp, så lyckas jag inte.
Såren på mina höfter skriker inprincip "TITTA PÅ MIG".
I en annan spegel råkar jag se min knotiga rygg och jag sväljer hårt.
Sedan var det som min arm fick eget liv. Den fördes mot ryggen och rörde vid några knoter.
Jag tog ett djupt andetag och begravde mitt ansikte i mina smala armar.
Jag märkte inte ens tåren som runnit nerför min kind, tills jag tittade upp i spegeln igen.
Snabbt torka jag bort den.
Jag var blek... Som alltid. Mitt hår var risigt och tunt och mina käkben såg man alldeles för mycket.
Jag såg hur sjuk jag var, men ändå så kan jag inte sluta med det jag gör.
Jag vill inte sluta med vad jag gör.

Jag reste mig upp och och började prova kläderna, i ett försök att låta tankarna glida bort till något annat.
Men som jag redan visste, så är det inte så det funkar.

•••

Jag gick mot min bil, med en påse i handen och musik i öronen.
Jag hade köpt jeansen och en utav tröjorna , den stickade.
Men jag stannar förvånat upp när jag ser vem som står lutad mot min pickup.
Det var den blonda killens vän, som hade tittat på mig innan. Vad ville han mig?
Eller visste han ens att det var min bil? Förmodligen inte. För vem skulle bry sig om mig?
Han stod lutad mot förarsidans dörr och log slugt mot mig när han såg mig.
Jag tog ut mina hörlurar och stängde av musiken.
-Hey, beautiful.- log han, med sin blick borrandes in min. Han sa det som att det var det mest naturligaste han visste.
Jag lade beskyddandes mina armar ikors över bröstet och tittade tillbaks på honom.
- Don't call me that.- sa jag tyst till honom. Han höjde utmanande på sitt ena ögonbryn, men vem som helst kunde ha sett förvåningen i hans blick.
-But I want to... beautiful.- retades han. Jag drog trött en hand genom håret.
-Look, I really need to get home, so can you, like, move?-
Han nickade svagt, men rörde sig inte.
-On one condition.- sa han till slut och tittade upp på mig igen. Jag tittade mig osäkert omkring.
-What?- fråga jag otåligt. Jag kunde se han flina och röra sig närmre mig. När han stod alldeles framför mig tittade jag på honom.
-Kiss me.- flinade han. Jag höjde chockat på ögonbrynen.
-What? No! Why?! I don't even know you!- började jag protestera. Han log självbelåtet, men verkade samtidigt fundera på någonting.
- Cuz I want you.- sa han sedan. - And I always get what I want.- viskade han.
Vi stod tysta ett tag. Det var som att han försökte testa mig... Men på vad? Och varför?
-Wont happen.- viskade jag sedan tillbaks och gick snabbt förbi honom. Jag låste upp bilen och satte mig bakom ratten. Han kom genast och ställde sig utanför.
Om jag ska vara ärlig, så skrämde han skiten ur mig. Inte bara för hans framfusighet, men även den konstiga kopplingen jag kände till honom, så i fall att hade jag låst dörrarna.
-See you in school tomorrow, beautiful.- sa han och log.
Det fick en rysning att spridas genom min fula kropp. Sedan satte jag gasen i botten och körde iväg.

✖️✖️✖️✖️✖️✖️✖️✖️✖️✖️✖️✖️
Sorry för ett kort kapitel, men men...
Hoppas ni tyckte om det!☺️
Det ska bli så kul att skriva denna boken! Kommentera gärna vad ni tycker. Era åsikter betyder väldigt mycket för mig!❤️
Puss puss!😘