Tempting to touch| n.h (UNDER REDIGERING)

Kapitel 14

Klockan är ungefär 6 på morgonen och jag sitter fortfarande uppe hos Edeline.
Hon somnade för länge sen i soffan, men jag ville inte lämna henne ensam.
Niall hade erbjudit sig att stanna uppe, men jag såg att han behövde sova.

Jag hör steg och någon som tar på sig en jacka.
-Niall?- viskar jag med rynkad panna.
Fotstegen kommer mot vardagsrummet och snart står Niall en bit från mig.
-I didn't thought you were awake, princess.- sa han och log svagt mot mig.
-Where're you going?-
Han bet sig i läppen och harklade sig.
-There's just something I need to take care of...- sa han och försökte vifta bort det.
Jag tittade misstänktsamt på honom, och han började gå mot mig.
Med en hand förde han mitt ansikte närmre honoms tills hans läppar smekte mina.
-Don't worry, babe.- flina han.
-I'll be back soon.-
Jag log mot honom och nickade svagt.
-You should get some sleep.-
Sedan försvann han ut.

•••

Jag ryckte till och tittade mig förvirrat omkring. Sedan kom jag ihåg var jag var, men när?
Jag tog osmidigt upp min mobil från min bakficka och tände skärmen och fick mig förblindade i några sekunder i och med det starka ljuset.
Jag kisade tills några siffror tog form.
07:35.
Jag tittade ner i mitt knä där Edeline låg och sov. Jag smekte hennes hår och la henne på en kudde så jag kunde resa mig.
Mina ben förde mig upp för trappan som en ren vana.
Jag kom fram till Nialls dörr som var stängd och log för mig själv. Just nu ville jag bara ha hans tatuerade, starka armar runt mig.
-Niall?- viskade jag och sköt upp dörren. Men han var inte där.
Jag rynkade pannan.
-Niall?- sa jag lite högre. Ja, han var iallafall inte här.
Jag gick ut igen och började kolla i de andra rummen, men han var som bortblåst.
Hade han inte kommit hem än?
Han stack ju för nästan två timmar nu.

Jag går tillbaka upp på hans rum och ställer mig vid fönstret.
Den vackra utsikten förbryllade mig lika mycket som första gången jag stått här.
Den här sidan av huset var 'baksidan' av huset kan man säga.
Huset hade en trädgård som var omringad av häckar och träd, som såklart inte var lika vackra nu som dom skulle bli till våren.
Bakom alla träd och buskar finns en stor äng. Man ser tyvärr inte så mycket av den, men jag vet att den finns där.

Jag vände mig om för att gå ner till Edeline igen, när jag tycker mig höra arga röster långt bort.
Jag ställer mig vid fönstret igen och försöker se så mycket som möjligt av vad mörkret där utanför gömmer.
Långt där ute kan jag se några gestalter men inte hur många.
Niall?
Utan att tänka vidare på saken springer jag nerför trappan och letar upp penna och papper.

'I'm just out for a walk, don't go anywhere! I'll be right back! Love you sweetie.

Melody'

Jag la lappen på soffbordet bredvid Edeline, sedan skyndade jag mig på med skorna.

•••

Jag gick runt huset för att komma till häckarna som jag trängde mig igenom.
Lampan på mobilen var tänd och lyste upp min väg.
Framför mig var det en hel del trädklungor och buskar, men långt där framme kunde jag se ängen breda ut sig.
-Niall!- ropa jag och svepte över stället med min mobil.
Rösterna kom närmre så jag visste att jag var rätt på det.
-I'll fix it! Give me some fucking time!- sa Nialls rasande röst.
-And if you touch him...- fortsatte han och körde fingrar i bröstet på den biffiga killen framför honom.
Jag kikade fram bakom trädet som jag stod gömt bakom.
-I'll kill you myself.-
Håren reste sig på mig och jag knep ihop mina läppar.
Vad i helvete?!

Jag tittade mig förskräckt omkring och glömde för en ynka sekund att hålla för ficklampan.
Ljuset träffade killarna som stod samlade en bit bort från trädet och jag fick hjärtat i halsen och bena på ryggen.
Jag sprang så fort jag kunde med tårar rinnande nerför mina kinder.
Jag kunde höra rop efter mig och jag visste att några av dom var Nialls.

Jag kom fram till huset och sprang runt och smällde upp dörren.
Edeline kom förskräckt ut i hallen och tittade storögt på mig.
-C'mon! Fast!-
Jag sträckte ut min hand som blödde utav alla grenar som skurit upp den.
Hon stod som förlamad och tittade på min blödande hand.
Jag skynda mig fram till henne och lyfte upp henne i min famn.
Fan, jag måste skynda mig!

Jag brydde mig inte om att stänga dörren utan gick med snabba steg, raka vägen till min bil.
För att spara tid gick jag till förarsidan och lät först Edeline krypa över sätet innan jag satte mig bakom ratten.
Jag tände motorn och låste dörrarna.
-Melody!- hörde jag Niall skrika.
Han hade precis kommit till uppfarten.
Han skyndade sig fram till min sida och ryckte i min dörr.
Han tittade på mig med tårar i ögonen.
-Princess, open up. Please!- bad han.
Med tårar rinnande, satte jag foten på gasen och körde iväg.

•••

-You have a leaf in your hair.-
Edeline hoppade närmre mig och sträckte sig mot mitt hår.
Jag sneglade mot hennes hennes hand när hon sänkte den. Mycket riktigt.
Ett dött löv.
Jag snörvlade och torkade mina tårar med baksidan av min hand.
Jag förstår inte. Jag förstår ingenting.

Edeline suckade och kröp upp mot mig.
Mina händer hölt hårt i ratten och min blick var riktad framåt.
-Are you okay?- frågade hon tyst och trött.
Jag fuktade mina läppar och nickade.
-Yeah.-

•••

Försiktigt tog jag tag i handtaget och öppnade dörren till vårt hus.
Min andra hölt hårt i Edelines.

Min hand hade blivit bättre, men jag kunde fortfarande känna av smärta. Men det gjorde inte så mycket, jag kunde i alla fall använda den.

Jag stängde dörren och vi gick in på mitt rum.
Där sparkade jag av mig skorna och satte mig på stolen framför mitt skrivbord, medans Edeline la sig under mitt täcke.
Jag tittade över på henne och tog ett djupt andetag.
-Mom didn't do that to hurt you. You know that right?- frågade jag henne.
Det blev tyst när jag inte fick nåt svar. Bara hennes svårtolkade blick.
-She was afraid dad...-
-Would kill me?- avbröt hon mig.
Jag tittade sorgset på henne.
-You're too smart for a sevenyearold.- sa jag och log svagt.
Hon fnittra till.
-Do you love him?- frågade hon sedan. Jag tittade frågandes på henne.
-Niall?-
Jag bet mig i läppen.
-It's complicated.- sa jag och vände mig i stolen.
-But yeah. I love him.-

Tre höga slag hördes.
-Melody?! Please open the door!-
Niall! Oh, herregud, Niall!
Nej! Han får inte vara här!
Han fortsatte att dunka på ytterdörren och snart hörde jag tunga snabba steg komma inifrån huset.
Jag skyndade mig genom rummet.
Jag hörde en pistol bli laddad.
Jag slängde upp dörren.
Riktade min blick mot ytterdörren.
Jag såg min pappa slänga upp den.
Jag såg Nialls oförstående ansiktsuttryck.
Jag såg min pappa höja pistolen.
Jag hörde mig själv skrika högre än jag nånsin gjort.
Jag hörde en skottlossning.
Jag såg Niall falla till marken.

💚💚💚
Sorry att jag inte skrivit på länge! Ska försöka bättra mig.
Älskar er!💚