Kapitel 6

241 4 2
                                    

När jag går över gräsmattan, mot mitt hus, tänker jag över dagen.
Niall hade inte pratat med mig mer sedans imorse. Men han hade gjort klart för mig att jag inte betydde någonting. Inte jag eller gårkvällen.
Han hade hånglat upp flera olika tjejer rakt framför ögonen på mig. Han hade gjort det medvetet när jag kom i närheten och efter han var klar, fångat min blick och blinkat till mig. Så jävla patetiskt...
En gång hade han till och med dragit med en tjej in till toaletten för att, göra Gud vet vad...
Det bevisar bara hur vrickad killen är.
Om han gör det med tjejer bara för att försöka få mig avundsjuk? Jävla tönt.

Louis, som han tydligen hette, hade gett mig några blickar och smile, men inte mer. Vilket jag var tacksam för.

Jag kom fram till dörren och gick in. Genast kunde jag höra min pappa skrika och någon gråta. Min mamma.
Vad fan hade psyket gjort nu.
Jag hatar när han behandlar mamma så här.
Jag gick snabbt in på mitt rum och stängde dörren. Då såg jag Edeline sitta gråtandes bakom den.
Jag slängde ifrån mig min väska och föll ner på knä bredvid henne. Jag tog henne i min famn. Hon skakade.
Jag lyfte upp henne och hon slog skärrat armarna om mig. Sedan gick jag till min säng, satte mig med henne i min famn och vaggade henne fram och tillbaka, medans hon grät ut.
-What happend?- frågade jag oroligt. Vad fan hade han gjort?!
Edeline lyfte upp sin ljusrosa blus och visade mig ett stort blåmärke på hennes revben. Tårar började fylla mina ögon.
-What has he done to you..?- sa jag under mina andetag. Jag torkade snabbt bort en tår som fallit. Jag måste vara stark. För Edeline.
Men jag fick inget svar. Hon började bara gråta ännu mer. Jag smekte försiktigt hennes bruna lockiga hår och ner till hennes rödgråtna kind.
Jag tar ett djupt andetag och ställer ner Edeline på golvet.
-Wait here.- säger jag till henne. Jag springer bort till min väska och börjar rota igenom den. Jag hittar till slut lite skrammel och några sedlar som jag trycker ner i min jeansficka. Sedan går jag över till garderoben och hittar en vinterjacka som jag vet är helt för stor för henne, men helt för liten för mig, som jag tar för jag tänker inte låta henne frysa.
Jag tar hennes hand och går fram till mitt fönster. Jag öppnar upp det och klättrar igenom.
Sedan sträcker jag ut mina armar och hjälper Edeline ut. Vi går snabbt till min pickup och jag hjälper henne in. Sedan rusar jag över till andra sidan och hoppar in.
Jag sätter i nycklarna och sätter gasen i botten.
Man vet ju aldrig om idioten lyckas höra oss.

✖️✖️✖️

-Here, take this.- säger jag till henne och slänger över vinterjackan. Hon drar den om sig och kurar in sig i den. Jag ler åt henne. Hon är så gullig.
-Where are we going?- frågar hon mig och drar upp sina ben på sätet.
-To town. Away from here.- svarar jag och kan känna hatet mot min pappa byggas upp.
-Does it hurt a lot?- frågar jag henne, allvarligt, efter en stund. Hon skakar svagt på huvud.
-It's okay.-
-No. It's not.- mumlar jag och suckar djupt.

✖️✖️✖️

Vi kommer fram till stan och jag parkera bilen. Sedan tar jag Edelines hand och vi börjar gå.
Jag tittar mig omkring.
-Do you want something to eat?- frågar jag. Hon tittar upp på mig.
-Icecream?- säger hon och ler belåtet. Jag skrattar lite.
-I ment like 'real' food.- skrattar jag, men hon bara rycker på axlarna.
Jag börjar leta efter glasståndet och hittar det. Precis bredvid en pub. Fin placering...
Och såklart. Vem hänger alltid på sånna här ställen? Niall och hans gäng.
Plus hans små bitchar, som inte kan sluta drägla över honom. Jag biter mig hårt i läppen.
-Are you sure you want icecream?- frågar jag när jag får syn på dom. Edeline nickar bestämt. Jag svär för mig själv, men tar hennes hand.

Vi kommer närmre dom och jag vet i vilken sekund som helst kommer dom att se mig. Men jag försöker ha uppmärksamheten på glasståndet framför mig istället.
Edeline springer i förväg och börjar titta på alla glass sorter.
Jag kan se från ögonvrån att Niall fått syn på mig.
-I want that one... And that one.- säger Edeline uppspelt, pekar på de två sorterna och får mig att le.
-You heard her.- skrattar jag till mannen bakom disken. Han ler vänligt och tar upp en strut och börjar lassa i glassen.
Jag lägger upp vad det kostar och ger Edeline glassen och vänder mig sedan motvilligt om.
-Can we sit there?- frågar hon och pekar mot en fontän ganska nära.
-Yeah.-
Jag nickar sammanbitet och kan se att Niall har koll på mig hela tiden. Kan han inte bara hålla koll på sina bimbosar istället?
Vi går till fontänen och sätter oss och inte långt där efter kommer Niall och hans gäng gående mot oss. Oh nej!

Tempting to touch| n.h (UNDER REDIGERING)Waar verhalen tot leven komen. Ontdek het nu