Tempting to touch| n.h (UNDER REDIGERING)

Kapitel 27

Jag hör hur någon försiktigt öppnar dörren, går in och fram till sängen.
-Eddie? C'mon, you gotta go to school.-
Det var Harry.
Jag vände mig i sängen så att jag låg med ansiktet mot väggen, sedan kände jag hur Edeline reste sig, gick av sängen och drog upp täcket över mig.
Sedan stängdes dörren och jag var ensam i rummet igen.

Jag bet mig hårt i läppen för att inte låta tårarna ta över.
Snabbt drog jag täcket intill mig och kramade det hårt, nästan som för att inte låta mig själv falla samman.

Det hade gått ungefär fem dagar. Jag hade inte pratat, knappt ätit... Knappt varit vaken.
Jag valde att sova bort dagarna. Det var enklast så.

Jag fattar vad alla måste tänka. Jag är patetisk för att låta en kille påverka mig såhär. Jag kände mig patetisk.
Men det är det som är saken. Niall var inte bara en kille.
Han var den som räddat mig. Han var den som hölt mig samman, som inte lät mig gå i sönder.
Men jag var som glas.
Och han tappade mig.
Och vad händer när man tappar glas?

Jag spände mig så hårt att min kropp nu börjat skaka och utan att kunna trycka undan det, rann en tår ner.
-Fuck... Fuck. Fuck!- skrek jag, när jag nu förlorat kontrollen över mig själv.
Jag försökte torka bort mina tårar men det kom bara fler och jag skrek av frustration.
Det gjorde ont! Det gjorde ont i hela min själ.

-Melody?!-
Dörren slogs upp och Zayn och Liam sprang fram till mig i sängen.
Min andning blev häftigare, tills det kändes som att jag inte fick luft alls.
Jag försökte förgäves andas in luften som omgav mig, men paniken bara växte när jag inte fick någon.
-She's having a panicattack!- sa Liam oroligt och la sina händer på mina våta kinder, medans zayn hölt mig i sin famn.
-Melody. Mel! Look at the window!- sa han till mig och efter ett tags ansträngning fästes min blick på fönstret framför mig.
-Now follow the frames.
Take a deep breath.- sa han och drog sitt finger i luften som pekade på fönstrets sidkant.
-Hold it.- fortsatte han lugnt och fortsatte att följa fönstrets sidor.
-Now breath out.-
Jag gjorde som han sa och fortsatte att göra det några gånger till med hans hjälp, tills jag blivit lugn.

Han torkade mina tårar och jag lutade mig utmattat mot Zayns bröst.
-Thank you.- sa jag svagt medans Zayn fortfarande hölt mig i sin famn.

•••

Jag hade inte kunnat somna efter det, så jag hade legat vaken i vad som kändes som åtminstone fem timmar, när det knackade på dörren.
-Yo, Mel?- frågade Liam och kikade in.
-Mm?-
-We're going out...- började han.
-We would ask you to come... But we're meeting with Niall.- sa han försiktigt med tonen dämpad på hans namn.
Men jag reagerade inte ens på det. Jag låg och tittade rakt in i väggen och kände mig tom.
-I just wanted to tell you...- sa han lågt och stängde sedan dörren igen.

Nu låg jag bara och väntade på att dom skulle gå.
Med hörslen på helspänn hörde jag efter ungefär fem minuter hur ytterdörren stängdes igen och låstes.

Jag kravlade mig klumpigt ur sängen, gick ut till trappan och tittade ner för att försäkra mig om att alla hade gått.
Sedan gick jag tillbaks in i rummet och hittade en av mina engångsrakhyvlar.
Jag tog upp den och knäckte den och lyckades efter ett tag att få upp rakbladet.
Jag slängde ifrån mig resten av rakhyvlen på golvet och gick in till badrummet.

Fast än att jag visste att ingen var hemma, så stängde jag dörren och låste innan jag satte mig ner på det kalla golvet.
Jag tittade med glansiga ögon på rakbladet i min hand.
Det hade varit ett tag sen jag var i den här situationen. Sen jag suttit på mitt egna badrumsgolv och låtit mina höfter blöda.
Jag blunda och tog några djupa andetag för att försöka lugna ner alla mina tankar som flög runt i huvudet.