Tempting to touch| n.h (UNDER REDIGERING)

Epilog

Jag drar trött upp min mobil och kollar klockan. 01:47 am. Wow.
Var fan ska jag ta vägen? Vad fan är det tänkt att jag ska göra?
Jag sitter här på en bänk vid en ganska lugn gata och fryser häcken av mig.
Jag kan inte gå hem och jag kan inte gå till Niall...

Snabbt torkar jag bort tåren som föll vid påminnelsen av hans namn.
Det var sista gången jag hade sett honom. Sista gången jag skulle se honom.
Nu är han bara blått ett minne...

Klackar som smäller ner i asfalten rycker bort mig från mina tankar  jag tittar dit ljudet kommer.
En blond tjej kommer gåendes och värkar inte ha märkt mig än. Då helt plötsligt hör jag något brytas och hon snubblar framåt.
-Ahh, fuck!- svär hon och tar upp den brutna klacken. Hon ser bänken jag sitter på och haltar fram för att sätta sig.
Jag sitter där ihopakuren på bänken och iaktar henne medans hon förgäves försöker få klacken på sin plats.
-Stupid fucking shoe!- säger hon och jag hör henne snörvla högt. Innan jag vet ordet av det så gråter hon och kastar klacken över gatan.
-Um, are you okay...?- frågar jag försiktigt. Hon vänder snabbt sitt ansikte mot mig och det känns som att vi träffats förr, men jag kan inte sätta fingret på det.
-Oh, hi!- säger hon lite förvånat som att hon inte var beredd på att jag skulle yttra mig.
-Yeah, it's just my shoe... And stuff.- säger hon och pekar dit hon slängt skon.
Hennes panna får några rynkor och hon granskar mig i några sekunder.
-Do I know you?- frågar hon och fortsätter att granska mig.
Jag biter mig i läppen i koncentration för att försöka hitta hennes ansikte i mitt minne.
-Right!- utbrister hon med ett finger höjt.
-Me and my friends, we found your sister at that fountain. She'd ran away or something...-
Jag fortsätter rota runt i minnet och såklart.

-Okey, umm, we found your sister here...-  säger hon i ett försök att lugna ner situationen.
Hon hade på sig en blå, silvrig, tajt klänning och svarta klackskor som nog gjorde henne lite längre än hon var.

Jag minns det klart och tydligt nu. Det var den natten mamma ringt och sagt att Eddie hade rymt och jag och Niall stack då för att leta efter henne.
Vi hade hittat henne med ett gäng killar och tjejer och jag kommer nu ihåg varifrån jag träffat henne.

Hon ler mot mig och jag pressar fram ett leende jag med.
-How is she? Your sister.- frågar hon sen och får mitt leende att försvinna.
-She's good.- svarar jag efter en stund och nickar svagt för mig själv.
-Good. She was such a lovley little girl.- säger hon och värkar att le av minnet.
-Yeah, she was...- håller jag med och tjejen bredvid mig verkar inte märka att jag använde mig av dåtid.
-What are you doing here anyway?- frågar jag sen och hon vänder blicken mot mig.
-I just broke up with my boyfriend... Cheating bastard...- muttrade hon och fick mig nästan att skratta pågrund av sammanträffandet.
-And now... I'm leaving. I mean he was the only reason I moved to London in the first place. I don't have any reason to stay...- förklara hon. Jag nickar och tittar mot min pickup som står parkerad på andra sidan gatan.
-I'm leaving too.- säger jag och hon tittar förvånat på mig.
-Really? Why?-
-I just broke up with my boyfriend... Cheating bastard...- säger jag och hon skrattar.
-So where are you going.- frågar hon.
-I have no idea...- skrattar jag och hon skrattar med mig.
-That sounds kinda perfect...- säger hon och ler drömmandes. En tanke slår mig och jag tittar förväntansfullt på henne.
-You wanna come?- frågar jag. Jag menar varför inte?
Vi båda är påväg härifrån och ingen av oss vet vart, så varför inte tillsammans?
Okej, hon kanske är en riktig psykopat, men på riktigt, vad har jag att förlora?
-You're serious?- frågar hon först lite förvånat. När jag inte säger något fattar hon att jag verkligen menar allvar.
När det varit tyst i några sekunder så nickar hon till slut.
-Yeah. Yes I'd love to!-
Hon ler stort mot mig och jag tillbaks.
-I'm Vera by the way.- säger hon och sträcker fram sin hand. Jag ler och tar den.
-Melody.-

•••

6 månader senare

Musiken dunkar i mina öron och jag rör mig i tak till låten. Jag skrattar och är inte riktigt säker på varför. Bakom mig står en kille jag inte känner igen och har sina stora, starka händer på mina höfter.
Framför mig dansar Vera med en kille och hon skrattar glatt med mig. Hon vet exakt vad som kommer härnäst.
-It's your night to have the apartment, I'll go with him.- säger jag och nickar mot killen bakom mig. Hon flinar och nickar.
Vi har bestämt att vi ska turas om att ta hem killar. Så varannan natt tar jag hem en kille och hon följer med en annan hem och nästa natt är det tvärtom.
Hon lutar sig mot mig och viskar i mitt öra.
-Go give him something he wont forget, heartbreaker.- flina hon och jag skratta tillbaks.
Sedan vände jag mig och lät mina fingrar dras igenom killens bruna rufsiga hår. Sakta drog jag honom intill mig, tills våra läppar snuddades vid.
Men jag kysste honom inte, väl medveten om att det gjorde honom galen, flina jag. Jag kände bulan i hans byxor och hans okontrollerade andning avslöjade att när som helst skulle han inte palla trycket.
Lätt kysste jag hans hals och snart hittade jag hans svaga punkt.
Han lät ut ett lite stön och tryckte mig mot honom och jag kunde inte hålla mig från att flina belåtet mot hans hals.
Min tunga smekte där han var som svagast och jag sög till.
Ännu ett stön släpptes ut.
-What do you say we go somewhere else?- frågade han tyst i mitt öra, med sina händer som vilade på min rumpa.
-Mhm.- sa jag och tog hans hand och började leda honom ut från klubben, med Vera som gav mig ett stolt leende i bakgrunden.
-That's my girl.- mimade hon medans "hennes kille" tryckte sig mot henne.

Han öppnade bildörren för mig och jag satte mig ner. Han kom runt till andra sidan och började snart köra. Varsamt la han sin hand på mitt lår och började leta sig uppåt.
Och för att jävlas tog jag tag i handen och lutade mig över till honom.
-Wait a little bit more.- sjöng jag i hans öra och kunde knappt hålla mig för skratt. Killar var så jävla enkla!
-You'll soon get exactly what you want...- sa jag lågt och nafsade svagt och retandes på hans öronsnibb.

Det var epilogen det. Andra boken kommer alltså äga rum ett år senare och en hel del har förändrats.
Mel är nu den som är playern och hon har även hittat en ny vän!😏
Vera! Det ska bli jättekul att få skriva om denna karaktären och jag har längtat så!
Jag hoppas att ni kommer läsa del två som kommer heta tempting to break.
Jag vet inte riktigt när första delen kommer komma upp men jag tror ganska snart.
Tack så sjukt mycket för allt och vi ses i nästa bok!❤️❤️❤️❤️