Tempting to touch| n.h (UNDER REDIGERING)

Kapitel 2

Jag vaknade utav bildörrar som smälldes igen.
Mina ögonlock for upp och jag tittade mig lite förvirrat omkring. Tills jag kom ihåg gårdagen.
Åh herregud, jag hade spottat på min pappa. En rysning kröp över mig när jag tänkte på hur han skulle reagera när jag kom hem igen.
Men jag försökte att skaka av mig tanken och fällde ner min lucka i bilen och tog mig en titt i spegel.
Usch då. Det var ingen vacker syn.
Sminket hade smetat ut sig och mitt hår såg ut som ett fågelbo. Så jag gjorde mitt bästa för att få bort sminket, sedan satte jag upp mitt långa hår i en slarvig knut, högt uppe på huvudet.
Det fick duga. Jag hade inte mer tid. Jag tog min väska som låg på passagerarsidan och hängde den på min axel, sedan öppnade jag bildörren och försökte koncentrera mig på skolan.

•••

Jag kommer in i skolan och märker att den är knäpptyst.
Åh nej. Hur sen kunde jag vara?
Jag skyndade mig till mitt skåp som låg i en av skolans korridorer. Det var så skolan var uppdelad. Flera korridorer som var fyllda med elevers skåp.
Jag slängde snabbt in väskan och tog mina böcker, sedan slog det mig. Vad hade jag igentligen på mig?
Jag tittade oroligt ner på mina kläder, smått rädd för att se vad det var som prydde min kropp.
Men till min lättnad var det jeansen jag haft igår och en svart hoodie. Vilket faktiskt var helt okej.
Jag stängde igen mitt skåp och började gå ut från den trånga korridoren med blicken sänkt.
Men snart där efter, lyfte jag den när jag hörde röster.
Och mycket riktigt. Precis utanför korridoren, stod dom. Det där gänget.
Jag suckade hjälplöst och sänkte skamset blicken igen.
När jag började komma närmre dom kunde jag höra hur deras prat avtog en aning, vilket inte gjorde situationen bättre.
Utan att titta upp på dom, gick jag förbi dom. Och några sekunder efter kunde jag höra någon utav dom vissla och de andra börja skratta, vilket fick mina kinder till att hetta till en aning.

•••

När det äntligen ringde ut, gjorde jag som igår. Lät alla passera före mig. Vilket jag var helt okej med. Jag tyckte inte om att vara i centrum.
Jag makade min väg till mitt skåp, vilket tog ett tag för korridorerna var fullpackade med elever. Det var som rusningstid, fast i skolan.

När jag till slut kom fram till mitt skåp, var det ganska tomt i korridoren. Mina klasskamrater hade redan hunnit byta böcker för nästa lektion.
Men det var inte det som gjorde mig nervös. Det var personen som stod lutad mot mitt skåp.
Jag svalde hårt och tryckte, nervöst, en hårslinga bakom mitt öra. Sedan gick jag tveksamt mot mitt skåp.
När han fick syn på mig, fick han ett retligt litet flin på läpparna. Men han rörde sig inte ur fläcken. Utan satte bara självsäkert sina händer i sina jeansfickor och lade sitt piercade ansikte på sne.
Jag stannade framför honom och mötte hans blick.
-That's my locker.- sa jag med skakig röst och kände för att dö. Han skratta ett lågt, sexigt skratt och nickade svagt med hans perfekta ansiktet.
-I know.- svarade han lugnt, men flyttade sig fortfarande inte. Jag höjde förvirrat på mitt ena ögonbryn.
-So do you mind moving?- sa jag med inte lika skakig röst. Jag hade verkligen bråttom och behövde inte bli sen en gång till.
Jag satte trött mina armar i kors över bröstet och släppte honom inte med blicken.
Han fuktade sina läppar som för att smaka på min fråga. Och till slut skakade han på huvudet.
-No.- flinade han. Jag bet mig uppgivet i läppen och lutade mig mot väggen bakom mig. Jag visste inte hur jag skulle få honom till att flytta på sig. Och om ni inte har märkt det, så är jag inte precis den tuffa typen.
Tydligen var det det här han hade väntat på.
När jag lutade mig tillbaks mot väggen, fortfarande med blicken fäst vid honom, rätade han på sig och började ta små, sakta, retsamma steg mot mig. Ända tills han stod rakt framför mig.
Jag rätade på mig en aning. Vad hölt han på med?
Han bet sig löst i läppen och log svagt. Jag tittade undrandes på honom, samtidigt som han tog ett steg närmre mig.
-What's your name, babe?- frågade han lågt. Vi stod så nära att jag kunde känna hans andedräkt. Det var tyst mellan oss i några sekunder. En dum fråga flög i mig och jag hann inte stoppa mig själv innan jag frågat den.
-Are you trying to seduce me?- frågade jag sedan och kunde inte hålla inne ett litet skratt. Normalt vis skulle jag aldrig få för mig att prata så här med en främling. Verkligen inte! Men den laddade samtidigt lugna stämningen mellan oss fick mig tydligen till att göra det.
Det ryckte i hans ena mungipa, samtidigt som han smekte bort samma dumma hårslinga som fallit ner från min knut.
-What gave me away?- frågade han kaxigt och lutade sig lite närmre mig. Jag kunde se hans trånande blick på mina läppar och förstod att han bara vänta på rätt tillfälle.
Jag lade en hand på hans bröst.
-I wouldn't do that.- varnade jag, vilket han bara fann som inbjudande. Han log och jag kunde känna hans händer krama mina höfter.
-No?- flinade han och jag kände hur han diskret pressade min kropp närmre hans. Jag skakade på huvudet.
-No.- sa jag tyst fast än det bara var vi två här.
-Suit yourself.- viskade han lågt i mitt öra och fick min hud att knottras. Jag försökte skaka bort det faktumet att han lyckats med det, medans jag mötte hans vackra blåa ögon.
Han backade sakta och hans grepp om mina höfter lossnade. Sedan gick han visslandes genom korridoren och lämnade mig ensam.